Nr: 97 | 63-0630M | THE THIRD EXODUS | mp3 | PDF

DEN TREDJE UTVANDRINGEN
Av William Marrion Branham
30 Juni 1963, Branham Tabernacle, Jeffersonville, Indiana, USA

1-1 Allting är möjligt, tro endast tro.

Låt oss nu böja våra huvuden för några ord i bön. När vi böjer våra huvuden, undrar jag om det är något speciellt bönebegär som ni vill göra känt inför Gud, bara räck upp handen och ta ner den igen, håll bara fram din önskan.

1-2 Himmelske Fader, vi är tacksamma för att vi ännu en gång kan vara församlade på den här sidan av evigheten. Och vi väntar denna förmiddag på att en förnyelse av styrka skall komma från Dig, för att ge oss mod för resan som ligger framför oss.

Vi har samlats precis som hebréerbarnen gjorde tidigt på morgnarna, för att få manna som hade frambringats för dem under natten, för att hålla dem vid liv under den kommande dagen. Vi samlas för det andliga Mannat denna förmiddag, som skall ge oss styrka på färden.

1-4 Herre, Du känner alla behov bakom var och en av dessa uppräckta händer. Och jag ber min bön tillsammans med dem inför Dig, att Du må uppfylla varje behov som de har. Helbrägdagör de sjuka och lidande, Herre. Vi vet att Du är Gud, och kan göra allting och att Du har lovat att göra det, om vi bara kan göra som sången bjuder oss: “Tro, endast tro”, och som vi hörde de härliga orden: “Gå och tala med Kungen.”

Gud, vår Fader, välsigna nu Ditt Ord, när Det går ut denna förmiddag och må Det finna Sin viloplats i våra hjärtan, så att Det kan frambringa dessa ting som vi ber om, Fader. Vi ber om detta i Herren Jesu Kristi Namn. Amen.

Tack, syster. Jag tror att det har sagts: “Jag blev glad när de sa till mig: Låt oss gå till Herrens Hus.”

1-6 När vi lämnade Hot Springs i går, sa broder Moore: “Broder Branham, varför reser du inte ner till Texas tillsammans med mig, till mötena de har där nere och vilar upp dig ett par dagar?”

Jag sa: “Jag har två möten i morgon.”

Han sa: “Två möten?”

Jag sa: “Ja.”

Han sa: “Så hårt som du predikar här, borde en man vila en vecka efter var och en av dem.” Han sa: “Ta till exempel en pastor som predikar sitt budskap på söndag förmiddag, och så vidare, han vilar sedan resten av veckan. Och det tar kanske trettio minuter eller något sådant. Du predikar omkring två eller tre timmar här varje gång, och sedan dag efter dag, och ibland två gånger per dag, och så har du en bönekö, all denna urskiljning.” Han sa: “Och nu säger du att du skall resa hem och ha två möten på söndag?”

Jag sa: “Ja, du. “

Han sa: “Hur klarar du det?”

Jag sa: “Min hjälp kommer från Herren.” Förstår ni.

“Timmen är sen”, som någon sa under bönen för en stund sedan, när jag just gick in. Det är sent och behovet är stort, och vi är här för att försöka bidra med vår del för att hjälpa till i denna väldiga tid som vi lever i.

2-2 Om det nu är Herrens vilja, vill jag ikväll tala över ämnet: “Är Ditt Liv Evangeliet Värdigt?” eftersom jag vill ta upp det på band. Nu vet jag inte om de kommer att ta upp detta på band nu på förmiddagen eller inte. Jag ser några andra där borta i det rummet. Det är några av karlarna där inne, så jag antar att de kommer att göra det.

Jag tänkte att broder Neville skulle göra detta. Jag frågade förra söndagen, för att få honom att fortsätta med sitt budskap, och sedan fortsätta och låta mig bara komma in med något efter honom. Men om de vill ta upp söndagsundervisningen, ja, då kommer det att bli bra.

2-4 Och så, om Herren vill, det vill säga, om Herren tillåter det och vi är här, då vill jag nästa söndag tala över ett ämne som jag har velat tala över en lång tid och jag har lovat att jag ska tala sådana budskap från Tabernaklet först, dessa bandade budskap. Jag vill anklaga denna generation för att ha korsfäst Jesus Kristus: nästa söndag förmiddag, om det är Herrens vilja. I kväll klockan sju eller halv åtta, är budskapet: “Är Ditt Liv Hedervärt?”

2-6 Nu är det så att ibland när jag talar om sådana budskap, säger jag saker som skär ganska hårt. Och nu så menar jag verkligen inte precis detta för den här församlingen här eller så. Ni kommer ihåg att när jag talar, så kommer detta att gå runt hela världen. Förstår ni?  Vi har ett ljudbandslager runt om i världen. De tar dessa budskap ut i djungeln och överallt. Och den Helige Ande leder mig ibland att säga någonting som kanske är precis det som Han vill få fram till någon där nere i Australien någonstans, eller något sådant.

Så du kanske vill säga angående några förhållanden: “Ja, men det förhållandet existerar inte här. Varför säger Han det?” Kanske det är för någon annan plats. Förstår ni? Så jag är säker på att ni förstår det, att dessa budskap inte är riktade mot någon … De är bara riktade till församlingen i sin helhet, överallt, och vad än Herren vill leda oss att säga och göra.

3-2 Jag hade en härlig tid där nere i Hot Springs på ett gammaldags pingstmöte. Jag är säker på att många av er är mycket nöjda med att det var pingstvänner där nere, ni som åkte dit. Jag känner inte den gruppen, det var bara meningen att jag skulle åka dit en vecka och ge två eller tre dagar. Men jag vill säga en sak: i det mötet hade de verkligen tro för att tro. Om någon av er var där – jag vet att den här damen som sitter här på hörnet, jag vet inte vem hon är, men jag vet att hon var där. Jag vet också att några av bröderna var där, broder Jackson och någon, och broder Palmer.

3-3 Det är vad folk får när de har tro. Ser ni? Lade ni märke till den där helbrägdagörelsekön? Det fanns inte någon som kom in eller gick ut, utan att Gud helbrägdagjorde. Ser ni, ser ni?

Så när du har fått tro… och en annan sak, det kan vara någon av er som kanske inte förstår den där känslan, dansandet, ropandet. Ja, de ser inte på någon bestämd person, de ropar bara inför Gud. Det är allt.

Men jag vill säga att det är en av de grupper med kvinnor jag någon gång har sett som sett mest rena ut, det där långa håret och … Och folk djupt inifrån djungeln, djupt inne i bushen, men jag tror inte att jag såg någon där som såg så modern ut (ni vet vad jag menar), med all slags makeup och sådant på sig. Jag kanske inte håller med dem om allt vad de lär, men jag kan verkligen hålla med dem om det där. För mig såg de kristna ut.

3-5 Så Herren ledde mig att tala över ett ämne i går eller i förrgår, mitt på dagen: “Bara En Gång Till, Herre.” Om församlingen, eller några där i församlingen inte visste det, så hade jag en avsikt med det, för Herren ledde mig att göra det. Den lilla gruppen var på väg att komma bort i något, därför hjälpte Herren till med att göra det.

Så det var helt underbart. Du vet att saker och ting pågår och om du inte har ett andligt öga, får du inte tag i det. Ser ni? Du måste se fram mot dessa ting.

3-6 När jag kom in hörde jag för andra gången i mitt liv denne broder Ungren sjunga. Just när jag gick in i rummet, sjöng han: “Jag går och jag talar med Konungen.” Jag tänkte: “Är inte det vackert?”  Hur Konungen alltid … ser ni, att vandra och tala, det betyder bara en oavbruten gemenskap. Inte bara i kyrkan, utan överallt, vandra och tala med Konungen.

4-1 Och där – se upp på väggen. Det var fastsatt ett kort på en liten bild där som framställer en plats som en man vid namn George Todd hade målat till mig. Jag vet inte varför mannen gjorde det, kanske han inte tänkte något på det, och så målade han det bara. Det är en bild av ett berg borta i skogen, och bäcken som rinner ner och på andra sidan bäcken står en hind och en hjortkalv med öronen upp, och tittar över bäcken. Jag vet inte om herr Todd är här, jag känner honom inte. Men jag vill säga detta att Herren talade till mig, när jag såg på bilden, och kanske visste han inte (detta), när han målade den.

Ni kommer ihåg min lilla berättelse om hjorten som en karl skulle skjuta? Ja, hon är där tillsammans med sin hjortkalv, vid livets vatten. Ser ni? Det är inspiration, hur hjortmamman och hennes barn var där, och jag tänkte: “Ja, och på den andra sidan, där de evigt gröna träden finns, där har jag också en mor och barn som väntar. “

Tack ska du ha, broder George Tood, om mannen är här den här förmiddagen.

4-3 Nu skall jag börja på söndagsundervisningen, vanligtvis brukar jag hålla på lite länge med den. Det är något som hela tiden rör sig i mitt hjärta sedan igår. Jag vet inte, om det är Herren, det är ett ämne. Jag börjar bli gammal, och jag vet inte hur mycket längre jag skall vara här.

Men det är en stor fråga i församlingen som har fått människorna att vara oeniga och ha olika idéer. Precis som det att äta av äpplet, och jag predikade över budskapet och jag tror bestämt att jag kan bevisa genom Skrifterna att det inte var äpplen. (Förstår ni?) Det förorsakade en massa förvirring…

4-5 Så kanske innan vi reser, vi måste åka tillbaka nu om cirka trettio dagar, förstår ni, tillbaka till Arizona. Innan jag reser, om Herren vill, skulle jag vilja ta detta Skriftställe och inte ta upp det på band. Om ni gör det, så sälj inte bandet, låt det inte gå ut. Jag vill förklara den verkliga sanningen om äktenskap och skilsmässa. Det är en fråga och detta är den sista tiden, när alla Guds hemligheter skulle bli fullbordade. Och igår, när jag kom över bergen, i gryningen, tycktes den Helige Ande säga till mig: “Ta upp det på ljudband och lägg det åt sidan.”

Jag vet inte varför, men den verkliga sanningen om äktenskap och skilsmässa… Några säger: “Människor kan gifta sig om de kan svära på att de levde i otrohet.” Andra säger: “Ja, om de behandlar varandra illa och de inte kan leva tillsammans, då är det bättre att leva på jorden i frid, än att leva i ett helvete på jorden”, och alla dessa olika frågor, och några viger dem på vilket gammalt sätt som helst. Och några vill hälla heligt vatten på dem, vända dem runt och säga att de aldrig var gifta, och välsigna dem och överlämna dem till församlingen igen. Det finns all slags förvirring. Men om det finns så mycket förvirring, då finns det en sanning någonstans.

Jag tror och säger detta med vördnad: Jag tror att Herren har uppenbarat detta för mig, och… sanningen. Och om det skulle komma in bland församlingarna skulle det riva alltihop i småbitar, vilket det kanske borde göra. Men det är… jag skulle hellre bara låta pastorerna, bara låta pastorerna i församlingarna få ljudbandet, och så låta dem spela det och så kan de leda vidare därifrån. Men jag skulle vilja bara spela in det på band för att visa den verkliga sanningen i detta.

5-3 Jag tror att detta är tiden, när dessa hemligheter skall bli avslutade, fullbordade. De har blivit angripna genom tiderna, som vi har sagt på ljudbanden, när vi förde fram dessa Sju

Insegel och Sju Församlingstidsåldrar och vi står nu inför de Sju Basunerna och så dessa Vredesskålar. Kanske kan vi ordna med en två veckors mötesserie och ta dem båda samtidigt.

Jag skulle tycka om att få det upptaget på ljudband. Förutom detta försöker jag nu att få det korrekturläst och göra böcker av det om Församlingstiderna, sju böcker om Församlingstiderna, sju ljudband, och göra det så att vi kan få det gjort så billigt som vi över huvud taget kan, så att alla kan få tag i det.

5-5 Sedan om Herren dröjer och jag fortsätter vidare, kommer ni att få se att de ting som jag har sagt i Herrens Namn kommer att ske precis som det blev sagt. Det har aldrig slagit fel ännu, och något av det måste hända senare.

Jag litar på att Herren kommer att låta oss göra det med en gång. Vi vill meddela folket en bestämd tid, för det är många som vill komma och höra dessa ting, och jag sätter värde på det.

5-6 Om ingen trodde det eller lyssnade på det, vad skulle det då göra mig för gott att stå här och säga någonting om det? Ser ni? Det skulle vara som att kasta bröd på vattnet, (ser ni?) det skulle vara som att… om ingen skulle tro det, skulle det vara som att kasta pärlor för svin. Men det är tusentals på tusentals som tror detta (Ser ni?) och de håller sig till varje ord. Och vi skulle vilja få in så många som möjligt, när vi blir färdiga att ha dessa möten till Herrens ära. Och vi litar på att Gud skall ge oss det, och jag vill inte ha detta, förrän jag är Gudomligt inspirerad att göra det.

Gud har en tid för allting. Ser ni? Du får inte gå i förväg. Om du skär av ditt vete innan … om du sätter in skördetröskan där, innan det är moget, kommer du att förlora den största delen av ditt vete. Ser ni?  Så när det är färdigt för att sätta in skörderedskapet, då kommer Gud att sätta in det. Då kommer vi att gå för att skörda.

6-2 Men när jag känner mig pressad så där, då tänkte jag att jag skulle skaka av mig det en stund. Hela dagen igår kunde jag inte få bort det ur tankarna och hela den här senaste natten. Jag gick till sängs omkring klockan tolv och fick sova omkring tre timmar i går natt och i natt kunde jag inte sova, fortfarande. Det var något som sa: “Ta upp äktenskap och skilsmässa på ljudband.” Ser ni?

Om det är Herrens vilja, om det fortsätter att ligga på mitt hjärta och Herren visar mig något mer om det, ja, då kanske jag tar upp det på ljudband. Ser ni?

Men kom ihåg att det är bara för förkunnare. Ni kan komma, och lyssna, men själva ljudbandet, låt … förstår ni, för det kommer ut bland församlingarna och någon är på det sättet, och någon på det sättet, och de drar sina egna slutledningar. Och jag vill att predikantbröderna skall ha detta i sin egen studiekammare, och låta dem utgå från detta, för det är de som är ansvariga, det är de som är det.

6-4 Det kan hända att de går ner och spelar det för domaren, någon av dessa mäktiga herrar och ser vad Herren sa om äktenskap och skilsmässa. Det är mer heligt än folk tror att det är. Och det kommer att passa in precis med ormens säd, det är precis samma sak, det går bara vidare, det är dessa hemligheter.

Ni kommer ihåg att i den sjunde ängelns dagar, skulle alla Guds hemligheter vara fullbordade, dessa okända ting som Herren skulle avsluta.

6-5 Det var så långt… Är det klockan halv åtta ni börjar mötet?  Nu broder Neville, om du har ett budskap för i kväll, så predika det. Ser ni? Det kommer inte ta mig mer än en timme eller fyrtiofem minuter och så kan jag ta upp resten på ljudband. Jag tycker om att höra på broder Neville. Jag älskar honom. Han är min broder, och jag tycker att han är en underbar talare, en underbar förkunnare. Det är en sak jag tycker om hos broder Neville, när han säger något, så lever han det han talar om. Det är det som är huvudsaken. Ni vet, man kan leva en predikan för en människa, bättre än man kan predika en för henne. “För ni är skrivna brev, lästa av alla människor.”

7-1 Innan vi går vidare… Vi kan vända bladen, men Gud måste öppna denna söndags- undervisning. Så låt oss bara be Honom att göra det.

Himmelske Fader, genom tro ser vi fram mot framtiden. Jag ser nu, genom tro, fram mot detta någonting som kommer, Herre, över jorden, som kommer att dra Ditt folk tillsammans.

När vi ser att de samfundsmässiga kyrkorna, blir så bindande och att de blir så olika, så driver det verkligen ut folk.

Precis som det var i Egypten, när en Farao uppstod som inte kände Josef. På samma sätt som det var i Tyskland och där borta i Ryssland och Italien. Folket reste upp Hitler, Stalin och Mussolini som hatade judarna. De måste bege sig tillbaka till sitt hemland.

Gud, Du har sätt att göra saker och ting på, som vi inte förstår, och Du drev på dem – inte något hem i Tyskland, allt hade tagits ifrån dem, också i Italien, Ryssland: de hade ingenstans dit de kunde bege sig, och de sändes tillbaka till sitt hemland, bara för att uppfylla Ordet.

O, Guds kärleksfulla hand. Ibland ser det grymt ut, så som människorna lider, men fortfarande är det Jehovas ömsinta hand som leder Sina små barn. Vi tackar dig, Herre.

7-4 Nu ber jag Gud, eftersom jag ser den dagen som samfunden pressar de troende, utesluter dem, medan de säger att deras namn måste vara i deras bok, annars är de förlorade, och att de inte får ha något att göra med den andra gruppen. Det är bara Jehovas ömsinta hand, som leder dem till Livets Träd.

Jag ber Gud, att var och en… och jag vet att de kommer att göra det, för det är Ditt Ord, och Det kan aldrig slå fel. Må vi bli ledda till Livets Träd, så att vi kan bli ägare till det Eviga Livet, se Guds hand och genom trons ögon se bortom dessa skuggor som vi vandrar i idag och se Löfteslandet som ligger rakt framför oss.

Välsigna Ditt Ord denna förmiddag, Herre, dessa få Skriftställen och anteckningarna som jag har nedskrivna här. Må den Helige Ande komma nu, när jag helgar mig till tungans och tankens och sinnets omskärelse, och församlingen helgar sina öron så att de kan förstå, sina hjärtan och vi alla tillsammans, så att Du kan tala till oss genom Ditt Ord, för Ditt Ord är Sanning. Vi ber om det i Ordets Namn, Jesus Kristus. Amen.

8-1 Slå nu upp 2:a Mosebok i era Biblar. Nu vill jag läsa ett stycke ur Skriften från 2:a Mosebok, 3 kap. 1-12. Lyssna noga när vi läser. 2:a Mosebok 3:e kapitlet, vers 1-12.

1 Mose vallade fåren åt sin svärfader Jetro, prästen i Midjan. En gång drev han fåren bortom öknen och kom till Guds berg Horeb.

2 Där uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden utan att busken brann upp.

3 Då tänkte Mose: “Jag måste gå dit och betrakta den underbara synen och se varför busken inte brinner upp.

4 När Herren såg att han gick för att se efter, (Jag vill trycka särskilt på detta.) När Herren såg att han gick för att se efter, ropade Gud till honom ur busken: “Mose. Mose.” Han svarade: “Här är jag.”

5 Då sade Gud: “Kom inte hit. Tag av dig skorna, ty platsen där du står är helig mark.”

6 Och han sade: “Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då dolde Mose ansiktet, ty han bävade för att se på Gud.

7 Herren sade: “Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner till deras lidande.

8 Därför har jag stigit ner för att rädda dem undan egyptierna och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, som flödar av mjölk och honung, det land där det bor kananéer, hetiter, amoreer, perisseer och jebusiter.

9 Och se, ropet från Israels barn har kommit upp till mig, och jag har också sett hur Egyptierna förtrycker dem.

10 Gå nu. Jag skall sända dig till farao…”

9-1 Lade ni märke till detta? “Jag har kommit ner, men jag sänder dig.” Gud går i form av en människa. “Gå…” Låt mig läsa denna 10:e versen igen.

10 Gå nu. Jag skall sända dig till farao, och du skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten.”

11 Men Mose sade till Gud: “Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten.”

12 Han svarade: “Jag är med dig. Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla gudstjänst på detta berg.

Jag har inte lagt märke till det förut, men jag kände mig djupt inspirerad av Anden denna förmiddag, jag uppfattade detta precis då: Gud sänder Sin tjänare tillbaka, dit där han hade flytt ifrån. Han gav honom ett berg som tecken. Jag har aldrig lagt märke till det förrän då. Detta skall vara ett evigt tecken för dig. Ser ni.

9-3 Nu ska vi tala denna förmiddag över ämnet: “Guds Folks Andra Utvandring.”

eller “Guds Folks utkallelse.”  “Exodus” betyder “att föra ut, att bli utkallad, att bli tagen bort från”, och jag vill använda det som ämne över “Guds Folks Andra Exodus.” ( 2:a Mosebok heter ju också “Exodus.” utg. anm.)

Nu har de naturligtvis haft många utvandringar, men jag talar om den tiden när Gud kallade på en utvandring, en avskiljelse från den plats där var de var vid den tiden.

9-4 Här gör Sig Gud redo att uppfylla Sitt Gudomliga löftes-Ord som Han hade gett till Abraham, och till Isak och till Jakob. Åratal, hundratals år, hade passerat, men Gud glömmer ändå aldrig Sitt löfte. I den rätta tiden, när det är dags, uppfyller Gud alltid Sitt löfte. Därför kan du vila förvissad om att det Gud har lovat i den här Bibeln, det kommer Han att göra. Man behöver inte försöka tänka något annat och säga: “Ja, profeterna tog kanske fel, eller det kan inte ske i dessa dagar.”

Det såg nästan omöjligt ut den gången, mer omöjligt än vad det gör nu, men Gud gjorde det ändå, därför att Han lovade att Han skulle göra det. Och se så enkelt Han gör det. “Jag har kommit ner, Jag har hört ropet, Jag kommer ihåg Mitt löfte, och Jag har kommit ner för att uppfylla det, och Jag sänder dig. Du skall göra det. Jag kommer att vara med dig, sannerligen ska Jag vara med dig. Min aldrig, aldrig sviktande Närvaro kommer att vara med dig vart du än går. Var inte rädd. ( Ser ni? ) Jag kommer ner för att befria.”  Jag är säker på att det andliga sinnet uppfattar detta. Ser ni, ser ni? “Jag skall sända dig för att föra Mitt folk till en utvandring, kalla ut dem, och Jag skall vara med dig.”

10-1 Vad vi kan vila, hur tron kan få fäste där. Gud kommer att göra det, Han lovade det. Det spelar ingen roll hur, vilka omständigheterna är, eller vad någon annan säger, Gud kommer att göra det ändå, därför att Han lovade att göra det. Och Han gör det så enkelt att det övergår det utbildade sinnets förstånd, som vill försöka att resonera om det.  “Hur kan det vara så.” Jag menar inte att säga att en man nu, med ett gott, starkt sinne, fin utbildning, att den mannen inte kan förstå det. Det är helt i sin ordning, underbart så länge han använder detta, inte för att resonera, utan att han använder den bildning han har fått till att tro på Gud.

Låt det bli förvandlat till enkelheten att lyssna till vad Gud har sagt och tro det. Hans bildning kommer då att hjälpa honom.

Men lägg märke till att när en person försöker resonera över att det inte kan ske, då driver det bort honom från Gud, ständigt, hela tiden. När han försöker lyssna på sitt eget förstånd. Ser ni? Om du inte förstår det och Bibeln säger en speciell sak, bara stryk under det med ett: “Amen”, Låt det bara bli på det sättet.

10-3 I stället för att referera till dessa Skriftställen, kan ni anteckna dem i denna söndags- undervisning, kanske ni vill se på dem, … men först har jag så många här.

Innan vi kan upptäcka vad denna utvandring betyder, ska jag jämföra förebilden: utvandringen den gången med utvandringen nu. Ge akt på om det inte löper exakt parallellt. Den ena av dem är naturlig, och precis samma saker som Han gjorde i det naturliga, framvisar Han nu en bild av igen, Han visar motbilden i det andliga: “Den Andliga Utvandringen.”

10-4 Det är förunderligt att se Guds Ord, hur kan någon säga att Det inte är inspirerat. Detta var för omkring tvåtusen åttahundra år sedan, vet ni.  Hur Han lovade och vad Han har gjort, och lade fram det där som ett exempel. Hur Han får skuggan av något att vittna om det verkliga.     ( Jag kommer till det ikväll, om förhållandet mellan solen och månen, om Herren vill.)

Men först måste vi gå igenom 1:a Mosebok igen, för att se varför de var nere i Egypten, varför var Guds folk utanför landet? Och när allt kommer omkring, lovade Gud att precis där begynnelsen var med Abraham, Isak och Jakob, i Palestina, där gav Gud dem landet och sa: “Det här är det.”? Ja, men varför var då folket inte på den plats som Gud hade gett dem? Det är en fråga idag också. Gud gav oss en Pingst. Han gav oss en Apostlagärningarna. Han gav oss den Helige Ande för att leda oss och visa oss vägen. Han gav oss ett land, och varför är vi utanför det? Ja, varför är församlingen utanför det? Varför lever inte den stora, kristna församlingen av idag åter igen som i Apostlagärningarna och frambringar samma sak? Det finns någon orsak till det.

11-2 Vi vet alla att vi är splittrade och vi är i ett förfärligt tillstånd, och att det mest förfärliga tillstånd som kristenheten någon gång har levat under, det är idag. Och vi är precis på randen eller kanten, av en stor, förfärlig dom som ligger redo för kyrkan. Och innan denna dom kan inträffa, kallar Gud till en utvandring, precis som Han gjorde den gången.

Ammoniternas synder hade hopat sig. Så Han kallade till en andlig utvandring. Låt oss nu gå tillbaka ett ögonblick och se på förebilden och ta reda på det.

De begav sig ner till Egypten, helt och hållet därför att de var avundsjuka på en bror. Det var orsaken till att Israel på den tiden var i Egypten, utanför landet. Kom ihåg att Guds löften bara gällde så länge de stannade kvar i detta land.

11-4 Kan du nu förstå vad vi talade om i bönen för några minuter sedan? Varför måste Gud förhärda Faraos hjärta? För att föra folket tillbaka till det utlovade landet, innan Han kunde välsigna dem, för att föra fram Messias till dem.

Hur kommer det sig att Han måste förhärda Hitlers hjärta att vara emot judarna, när han själv var till hälften jude? Hur kommer det sig att Han måste göra det i Stalin och Mussolini?

Ser ni, folk som inte är inspirerade, till exempel en nation, där måste Gud ta sådant som de lever efter, landets lagar många gånger, för att uppfylla Sina löften.

Så Han måste förhärda dessa diktatorers hjärtan för att jaga tillbaka judarna till löfteslandet. Det måste vara på det sättet.

11-6 Nu finner vi när vi går tillbaka till Josef … vi känner till historien, när vi går tillbaka till 1:a Mosebok. Och ni kan bara läsa den, för jag är lite sent ute för att börja på denna långa söndagsundervisning. Jag skall försöka skynda på.

Lägg märke till detta, läs historien om Josef när ni kan, han som föddes senare än sina bröder, näst sist. Det andliga sinnet kan gripa detta direkt nu. Han var inte det sista barnet, det var Benjamin, men lägg märke till uteslutandet. Josef och Benjamin var fullt och helt bröder efter blodet, och de enda två som var bröder.

Benjamin blev aldrig erkänd, förrän han mötte Josef, Och framför de andra fick Benjamin en dubbel del av allt som Josef gav.

12-1 Lägg nu märke till detta, vi finner att han blev tagen ifrån sina bröder där nere, därför att han var andlig. Han var en stor man, fastän han var den mest ödmjuke av dem, den minste i gruppen, och de hatade honom utan orsak. De skulle inte ha hatat honom. De skulle ha respekterat honom, därför att … Varför hatade de honom? Var det på grund av att han var en broder? Inte precis det. De hatade honom eftersom Gud handlade mer med honom, än Han gjorde med de andra. Ser ni?

Han gav honom ett andligt förstånd. Han kunde tyda drömmar perfekt, och han kunde förutsäga saker som skulle komma att ske helt perfekt, precis så som de skedde… och han gick rakt på sak.

Han såg drömmen om dessa kärvar som böjde sig framför hans kärve, och hans bröder blev då arga på honom. Jag kan tänka mig att de sa: “Du din lille helige rullare.” Med andra ord: “Ska vi behöva böja oss ned inför dig en dag?”

Men det var så det skedde. Hur skulle dessa stora kämpar någonsin böja sig ner för denne lille, obetydlige mannen som stod där, men de gjorde det. Det är helt säkert att de gjorde det, och de tiggde om nåd.

12-3 Men han hade inte kommit till makten ännu. Förstår ni? Han var bara i sin barndom då. Och så finner vi, att genom att göra detta, blev Josef tagen ifrån sina bröder, samfunden, och överlämnad till sig själv, (ser ni?) medan alla hans bröder var i landet.

Då kom det något så stort. Vi förstår att så länge Israel uppehöll sig på sin boplats och uppehöll… Nu är det en bra sak att förbli på platsen, vad läget beträffar var det rätt, men de miste Anden.

Fundamentalisterna av idag, känner sin ställning, vad de är, genom en intellektuell uppfattning av Bibeln, men där är ingen Ande. De har förkastat Josef, de har jagat ut honom. De vill inte ha något med det att göra, den där gruppen med “heliga rullare.” (“holy rollers”, smädeord som användes mot den tidiga pingströrelsen i U. S. A. – utg. anm.) “Vi vill inte ha något med det att göra.” De har uteslutit honom, sålt honom till världen. De var utanför deras gemenskap.

13-1 Genom att de gjorde detta, blev de tagna ut ur landet, de blev senare förda ner till Egypten. Historien om dessa avundsjuka bröder kan man verkligen i högsta grad jämföra med den andliga sidan av det idag.

Vi är alla klara över att det är ren avundsjuka, inte ren, utan gammal, smutsig, oren avundsjuka. Ser ni? Det finns inte någon renhet i avundsjuka, (Ser ni?) Det är inte något annat än smutsig avundsjuka.

När de ser samma Bibel och naturen hos samme Gud som skrev Bibeln, och ser Honom stadfästa Sig Själv och så förkastar det utan orsak, ren… Ja, inte ren, som jag sa, det är smutsig avundsjuka. De ser Gud helbrägdagöra de sjuka, uppväcka de döda… samme Gud som levde i apostlarnas dagar, samma Evangelium som de skrev för denna andliga resa. Det är samme Gud som gör samma saker, tills det inte är något annat än avundsjuka, som har gjort att de har uteslutit. “Vi vill inte ha det bland vårt folk.” Förstår ni? De har stött bort dem.

13-3 Hans bröder tänkte att de aldrig skulle ha användning för en sådan man, så varför inte bara göra sig av med honom. Samma sak har skett idag. De tänker att eftersom våra kyrkor har blivit intellektuella, vi har det mest välklädda folket, den största organisationen, de smartaste pastorerna så har vi ingen användning av den Helige Ande på det sätt som då för länge sedan.

Att de är fullt… Med andra ord, handlandet talar högre än ord, att deras seminarier, deras hjärnor, deras sätt att vara och komma tillsammans och diskutera detta, klarar av det bättre. att sätta en kyrka i stånd, genom deras eget intellektuella sinne, än vad den Helige Ande kunde göra det, så de behöver inte det längre. “Det är något vi inte behöver idag. De dagarna är förbi.” Ja, är det inte precis så? “Vi behöver inte den Helige Ande för att helbrägdagöra de sjuka, vi har läkarna. Vi behöver inte den Helige Ande för att tala i tungor, vi är alla intelligenta människor.” Och när man gör det, tar man själva livslinjen från konstruktionen.

Jesus sa till judarna på Sin tid: “Har ni inte läst att den Stenen som blev förkastad är Huvud- Hörnstenen, som hela byggnaden vilar på?”

13-6 Förstår ni vad jag menar? Ja, jag är säker på att ni kunde få tag i det. Orsaken till det nu, är att de tänkte att de aldrig skulle ha användning för detta. “Vi behöver inte sådana som talar i tungor. Vi behöver inte sådana som uttyder tungotal. Vi behöver inte längre Gamla Testamentets profeter för att sätta oss i ordning genom den Helige Ande. Vi förstår det.”

Ser ni, de har valt ett människogjort system för att ta den Helige Andes plats. Därför finns det folk som är utvalda, som har sina namn i Livets Bok, Lammets Bok, som inte kan gå med på detta. De är andligt sinnade, och därför kan de inte godtaga detta. De kan inte tåla det. Det spelar ingen roll om deras fäder eller mödrar har levat i vilken organisation eller kyrka som helst, när en kyrka handlar eller gör… Kanske de inte vill säga det rakt ut…

14-2 O, nej, de skulle inte säga det rakt ut, men deras handlingar bevisar det. Här är Ordet, och den Helige Ande bevisar det ibland dessa, när Han kan få dem samlade, och att Han fortfarande helbrägdagör de sjuka, och väcker upp döda, och talar i tungor och kastar ut djävlar. Så det beror på vad som är på insidan av en person.

14-3 Fru Arganbright där borta tänkte häromdagen, medan hon var ute på grusgången för att få bort lite gräs, hon höll på att klippa gräsmattan… Jag gick förbi, alldeles vid sidan av henne, men hon visste det inte och jag lät henne bara fortsätta. Jag lade märke till det.

Lägg nu märke till den Helige Ande och Dess stora arbete. Kyrkan känner att den inte har behov av den Helige Ande. Kyrkorna kommer att säga dig det. En man kan stå upp och ge dig ett sådant intellektuellt tal och nästan få dig att tro det. Låt oss nu stanna upp där ett ögonblick.

14-4 Sa inte Jesus att de två skulle vara så lika att det skulle förföra själva de utvalda, om det vore möjligt? Det intellektuella talet kommer att vara så inställsamt, att det kommer att förföra folket. Det är Evangeliet, det är män som kan behandla Ordet på ett sådant sätt att de nästan kan få vilken intellektuell person som helst, om du bara litar på det intellektuella, så att de fördömer den Helige Ande och går människans väg. Vi ser det.

14-5 Det var samma sak de tänkte om Josef, och de gjorde sig av med honom. Och ända ner i Egypten … O, vad vi kan tänka på det. Hur jag kunde använda timmar… Ni kunde stanna kvar här i tre år och aldrig lämna detta ämne, dag och natt, och fortfarande finna väldiga kärnpunkter genom den Helige Ande.

14-6 Det andliga sinnet kan se ned till Egypten och se att förföljelse uppstår, kan se att Josef tas bort, så att förföljelsen kunde börja, och sedan se Gud med Sitt hjul i hjulen, att allt rör sig runt helt perfekt. Se Potifar förkasta Josef. Se den där lögnen som blev uttalad och se Josef i fängelse och hans skägg växte ut, utesluten från sina bröder, men så plötsligt, satte Gud Sig i rörelse. Ser ni?

15-1 Vad vi kan se det där hjulet i hjulen som rör sig. Guds stora plan som sätter allt i rörelse fram till den här utvandringen, fram till den här tiden, när Han skulle kalla Sitt folk tillbaka till landet igen, tillbaka på plats, i det läge där Han kunde välsigna dem och placera ibland dem Den Han lovade att Han skulle placera ibland dem. De måste vara i sitt land. Kom ihåg att de måste komma ut ur det land som de var i och komma in i löfteslandet, innan deras utlovade Messias någonsin kunde komma. Och församlingen måste göra samma sak: Komma ut ur den där gruppen med sådana som förkastar och över in i löftet, innan Messias någonsin kan bli manifesterad inför dem. Förstår ni det?

15-2 Messias-livet som blir manifesterat som gör en församling redo, en Brud… Om en kvinna gifter sig med en man och hon är oenig med honom, då kommer det att bli någon form av bråk hela tiden. Men när en man och hans hustru, hans flickvän, hans förlovade, när de är i fullkomlig harmoni, som en själ och ett sinne, därför att de skall bli ett kött… Så när församlingen kan komma i en sådan harmoni med Gud att Brudgummens manifestation blir manifesterad i Bruden, därför att de skall bli Ett … O, vilken väldig läxa.

All right. Kom nu ihåg att det andliga sinnet som fångar upp det här, kan förstå förebilden och motbilden och förstå att det är det samma. Vi kunde fortsätta med det i timmar. Lägg märke till vad som sker. Och varför har vi väntat alla dessa år på denna oas av tid?

15-4 Ni vet att Bibeln talar om att församlingen flydde ut i vildmarken, där hon fick föda för tid och tider. Varför har allt detta varit att vi … Ni förstår, det är fortfarande Guds hjul i hjulen. Varför har inte Gud gjort detta för länge sedan, när män satte sig ned med pennor, och kvinnor, och försökte komma fram precis till tiden, så som Judge Rutherford och många andra, Jesus kom – 14 och Mor Shepton och långt före det och så vidare, alla dessa gånger …

Och ser ni, när man går igenom vad de försökte komma fram till ur Skriften (ser ni?), då förstörde de det.

15-5 Det är dolt, det är verkligen dolt. Och hur kunde Skriften gå emot Sig Själv, när Jesus sa: “Ingen människa känner minuten eller timman.” Ser ni? Ser ni, de får bara tag i en del av Skriften och håller fast vid det, man måste ta alltsammans. Om då Gud är i detta, så kommer Gud att manifestera att det är Sanningen. Som gudomlig helbrägdagörelse, om inte det är sanning, så är det inte sanning. Gud kommer inte att ha något med det att göra, men om Han manifesterar det att det är sanningen, då är det sanningen.

16-1 Precis som Jesus. Gud sa: “Om det finns någon ibland er, en profet eller andlig, så kommer Jag att tala till honom, och om det han säger sker, hör då på det.” Så är det. Men om hans profetia är fel, så kan Gud inte ta fel. Han är oändlig, ofelbar, allsmäktig, och Han kan inte ha fel. Så om mannen talar, så visar det att mannen … Om han talade sina egna ord, kommer det att slå fel, men om han talar Guds Ord, så kan det inte slå fel, för det är Gud som talar. Då kommer hans inspiration från Gud, och det måste vara rätt. Det är på det sättet Gud sade att man skulle säga det.

Det är på det sättet Bibeln säger det i Gamla Testamentet. Han sa: “Om de inte talar enligt lagen och profeterna, är det därför att de inte har något Liv i sig”, Inget Ljus i sig. Det är riktigt. De måste tala enligt lagen och profeterna. Och när det gäller profetia, eller något annat, måste det vara enligt Ordet. Om det inte är det, så är det fel. Ser ni?

16-3 Nu finner vi att allt detta har skett, därför att… väntade… väckelser… Metodisterna, lutheranerna, baptisterna, Campbelliterna och alla dessa, har haft stora väckelser. Nasaréerna, Pilgrim Holiness och pingstvännerna, alla hade stora väckelser, men den stora utvandringen har inte kommit. Varför?

Gud sade till Abraham att Han skulle hålla honom kvar i landet just då, ammoniternas syndamått var ännu inte fullt. Och Gud har väntat tålmodigt. Dessa folk försöker fundera ut. De kan se att Skriften är på väg rakt in i något, den löper rakt in mot något och de säger: “Detta är dagen, detta är tiden”, men ni missar att förstå att ammoniternas synder ännu inte är fullbordade.

16-5 I fyra hundra år, skulle de vistas där nere i Egypten och bli förda ut. I verkligheten stannade de där i 440 år, därför att de förkastade profeten. De måste lida ytterligare omkring fyrtio år därnere i öknen, innan Gud förde dem ut. Mose var ute i öknen i fyrtio år, innan han återvände för att befria dem. Ser ni? Det gick fyrtio år över tiden, en avvikelse, därför att de förkastade budskapet.

Fyrtio år i Guds tid, skulle bli omkring 1 ½ minut i vår tid. Det är så stor skillnad det är, tusen år är bara en dag, (ser ni?) det skull knappt vara en minut en gång. Lägg märke till det.

17-1 Nu börjar det bli sent. Varför det? Gud har varit långmodig, väntat, och sett. Han lät lutheranerna resa sig i en väckelse, och sedan organisera. Han lät metodisterna resa sig i en väckelse: organisera. Han lät John Smith från Baptistkyrkan resa sig i en stor väckelse: de organiserade sig. Han lät pingstvännerna uppstå med återupprättandet av gåvorna: de organiserade sig, tills syndamåttet bli överfullt, då är Gud trött.

17-2 Då kommer det en utvandring, och vi ser det, att folk själva kan se tillbaka, genom tiden som har gått, att detta är förbannat. De tar en guldplatta och en fin babylonisk klädnad igen. Och det är detta som blir förbannelse ibland folket, när människan försöker föra in sina egna idéer om saker och ting. Vi måste förbli kvar hos det här Ordet, Guds bud var att inte röra vid något i den staden, den förbannade staden. Rör det inte, låt det vara.

Och Akan tänkte att han kunde ta den här guldplattan och leva ganska anständigt precis som resten av världen…  och den fina, babyloniska manteln. O, de som följde Akan i lägret… Förstår ni? Men detta var förbannat, och det är hela tiden förbannat. Det har varit förbannat ända sedan själva Niceakonciliet i Nicea, Rom. Det har varit förbannat ända sedan dess, men Gud har låtit synden växa, ända tills ammoniternas tid håller på att bli fullbordad.

17-4 Och nu, var och en med andligt förstånd, kom ihåg, jag fortsätter att säga det: “andligt förstånd.” Ni kan se att syndens mått är fullt för denna nation. Hon har organiserat och organiserat om igen och organiserat och organiserat och nu har hon slutit sig samman och håller på att förena sig med något annat. Syndens mått är fullt.

Det är tid för utvandring. Det är tid för en utkallelse till Löfteslandet, inte ett löfte om bara ett annat land att gå till, men ett hem, Tusenårsriket, tid för en utkallelse. Denna nations syndamått (jag kommer att komma in på det ikväll igen, om det är Herrens vilja.) är fullt. Hon är oren.

Du säger: “Broder Branham den nation du lever i?” Ja, du. Verkligen. Du säger: “Som medborgare i Förenta Staterna, borde du inte säga detta.”

Då skulle inte Elia ha ropat ut en förbannelse över Israel, han som ju var en israelit. De andra profeterna skulle aldrig ha förbannat den nationen, som de var israeliter under.

18-1 Men de talade bara, inte sina egna tankar, utan Herrens Ord. Ser ni? Det beror på var du tar din inspiration ifrån, det beror på hur den kommer. Och om det strider emot Ordet, låt det då vara. Och jag ber vem som helst bevisa att detta strider emot Ordet.

Står det inte i Bibeln i Uppenbarelseboken 13… Det är där denna nation dyker upp. Denna nation har numret tretton, en kvinnas nation. Det är en kvinna i Bibeln. En kvinna är på våra mynt. Det är en kvinnas nation.

Det är där kvinnors ruttenhet börjar, startar, där den slutar. Ruttenheten började i Eden genom att tvivla på Guds Ord. Det är här den har kläckt ut kvinnliga predikanter och allt möjligt annat. Världens orenhet kommer rakt ut från Hollywood, den värsta nationen i världen. Fler skilsmässor än resten av världen tillsammans. Ser ni?

Varför det? Du kommer att upptäcka det endera dagen, om Herren vill.  Du kommer att se varför detta som är förbannat … Du kan se förblindelsen i dessa skilsmässosaker som Satan har dragit över folkets ögon. Vi är i en förfärlig tid. Slutet är nu nästan för handen, tror jag. De är ruttna, ruttna helt igenom.

18-3 Hon dyker upp i Uppenbarelseboken 13, nummer tretton. Och kom ihåg att det steg upp som ett lamm: religionsfrihet, men sedan fick det makt från vilddjuret, en bild lik det. Och han talade med all auktoritet och gjorde samma ruttna saker som vilddjuret före honom gjorde. Säg mig sedan att det inte är profeterat om denna nation.

Ammoniternas tillstånd håller precis på att mogna, för de arbetar redan i det. Och även vår nye påve, hans huvudavsikt är att förena bröderna tillsammans. För det naturliga ögat, är det vad som bör göras.

Men i Guds ögon är det emot den Helige Ande. Vi kan inte blanda oss med det. Och varje kyrka kommer att bli fångad i detta förbund.

18-4 Kom ut från detta så fort du kan. Och du kommer att ta vilddjurets märke, utan att veta vad du gör. Kom ut ur det.  Jag hoppas att det andliga sinnet kan gripa det. Jag är säker på att ni gör det, men jag undrar där ute. Hur som helst kan man inte besöka varje nation, men man kan sända ljudband till dem. Gud kommer att ha något sätt för att få tag i det sinnet där ute, där den säden är sådd. Det är riktigt. Och så snart Ljuset träffar den, så är den igång, tar emot Livet. Som den lilla kvinnan vid brunnen, hon sa: “Där är det.” Hon fångade upp det. Kom ut ifrån detta, det är förbannat. Förbannat? Säg mig var någon av dem någonsin föll, och så reste sig igen. Säg mig någon som någonsin reste sig, som inte föll. Så ni kan se att detta är fel.

19-1 Ja, ammoniternas syndamått var inte fullt ännu, så de måste lida och vänta före utvandringen. Men när ammoniternas syndamått var fullt, då kom det en andlig utvandring eller en naturlig utvandring för att leda folket till ett naturligt land, där en naturlig ammonit en gång hade bott och kallat det sitt land.

Och ammonitsamfundets orättfärdighet, som har kallat sig kyrkan så länge, tills deras syndamått nästan är fullt. Det kommer att komma en utvandring, där Gud kommer att visa vem som är vem, där församlingen själv, Jesu Kristi Brud, kommer att bli förd ut in i det land som är utlovat: I Min Faders Hus är många boningar på denna plats.

Du behöver inte gå dit och slåss som de gjorde, det är redan förberett. Om detta jordiska tabernakel som vi bor i, brytes ner, har vi redan ett som väntar. “Där Jag är, där skall också ni vara.” Den stora utvandringen är för handen.

Lägg märke till hur Gud ordnade den utvandringen. Vilka förberedelser Han gjorde, studera det ett ögonblick, och se sedan på idag.

19-4 All right, lägg märke till att före den utvandringen, uppstod en farao som inte kände Josef (ser ni?) en farao som inte kände Josef. Vad var det Josef representerade, den andliga delen i denna andliga utvandring. Det reser sig upp nu … Vi är frihet.

Kvinnan fick sitt uppehälle under en tid, och tider och en halv tid.

Men till slut uppstod en farao, en diktator, som inte kände till religionsfrihet, och förenade dem tillsammans. Låt inte det gå dig förbi. Det kom en tid, när en farao först måste komma. Organisationerna har levat inbjudande, de har levat som en inympad gren på kristenhetens verkliga vinträd, men den bär fortfarande de ursprungliga frukterna: kvinnorna är halvnakna, männen är intellektuella och förnekar Andens kraft men de har levat under den kristna kyrkans namn. Det är en inympad gren, men Vingårdsmannen kommer nu, när som helst, för att beskära detta vinträd, som Han sa att Han skulle göra. Och alla de som inte bär frukt blir avskurna och kastade i elden, där de blir förtärda. Det är något förfärligt att säga, men sanningen tycks ibland förfärlig. Den säger dig bara hur Gud för Sina barn genom de djupa vattnen och den gyttjiga sanden och sådant. Han gör det på det sättet.

20-1 Kom ihåg att kärlet måste brytas sönder i skärvor, i stycken, i små bitar, för att bli omstöp och format igen. Det ser förfärligt ut att förstöra det, men det måste göras så, för att få kärlet format på nytt igen, vasen, eller vad det nu är du håller på att göra…

Det var en farao som uppstod, som inte kände Josef och det var början av begynnelsen. Det var början på uttåget. Och när detta började formas under en politisk makt, det började formas, började Gud bli redo.

20-2 Ammoniternas syndamått var fullt. Tiden Han hade lovat Abraham var uppfylld och tiden för befrielse var för handen. Och Gud tillät att en farao som inte kände Josef uppstod, och Ramses föddes. Alldeles efter Seti kom Ramses och Ramses var den som inte kände till Josefs välsignelser.

Han visste inte vad den andliga sidan var, han var bara ett politiskt geni, så att han kunde ta Etiopien och alla de länderna med militär makt, och det enda han kände till var den militära makten.

20-3 Och jag tror att om någon är andlig, kan han se vad som nu är i färd med att ske. Vi håller på att få en farao som inte känner till religionsfrihet. När vår president tog över sin tjänst, ville han inte svära på detta att han trodde på religionsfrihet.

Hur var det häromdagen, när vi hade den här frågan om rasåtskillnad nere i södern, när den här guvernören från Alabama … jag skulle önska att jag kunde tala till den här pastorn, till denne Martin Luther King, hur kan den mannen vara en ledare och leda sitt folk in i en dödsfälla?

20-4 Om dessa människor hade varit slavar, skulle jag ha varit där nere, med kavajen av, och slagits för en utväg för det folket. De är inte slavar, de är medborgare, medborgare i denna nation.

Frågan om att gå till skolan: om de här människorna har ett hårt hjärta och inte känner till dessa ting, kan man inte pressa in andliga ting i ett folk, när det har bankats in med politisk kraft. De måste acceptera det, bli födda på nytt, och då kommer de att förstå dessa ting.

21-1 Om jag bara kunde tala till den mannen, som leder detta dyrbara folk under religionens namn in i en dödsfälla, där tusentals och åter tusentals av dem kommer att bli dödade… De får bara tag i den naturliga sidan.

Den här mannen, den färgade brodern, – jag var där på den tiden när det stora upproret inträffade i Louisiana. Det var en färgad pastor, en dyrbar, gammal broder som stod fram där och han frågade militären: “Kan jag få tala till dem, de är mitt folk.”

Den här gamle predikanten stod fram där ute och sa: “Jag vill säga den här morgonen att jag aldrig har skämts över min färg. Min Skapare gjorde mig sådan jag är.”

Det är så Han vill att han skall fortsätta att vara. Det är så Han vill att varje människa skall förbli. Han skapar vita blommor och blå blommor och blommor med alla möjliga färger. Börja inte korsbefrukta dem. Korsa dem inte. Då går du emot naturen.

21-3 Han sa: “Jag har aldrig skäms över min färg förrän den här morgonen. När jag ser mitt folk resa sig och göra det som de nu gör, får det mig att skämmas över dem.”

Jag tänkte: “Gud välsigna den rösten.”

Han sa: “Ni kommer bara att orsaka bråk. Se på skolorna här. Om vi inte hade några skolor, skulle det vara annorlunda. Men vilka har de bästa skolorna här i Louisiana?”

Han sa: “Låt oss t.ex. ta vår stad Shreveport. Det finns en vit skola där borta, det är den gamla skolan. De har byggt en till.  Dessa har inte ett instrument eller en leksak för barnen, medan vi har en gård full av dem. Och dessutom har de byggt en stor simbassäng i marmor för våra barn, och vi har de bästa lärare som kan uppbringas.”

Han sa: “Varför vill ni gå dit bort, när vi har en bättre här” Vad är det för fel med er?”

Och de där människorna sa bara a – a – a – ah och dämpade rösten. Där har ni det… Ser ni? Fel inspiration. Dessa människor var slavar. De är mina bröder och systrar. Om de var slavar, skulle jag säga: “Låt oss bara förena oss med dem och gå nerför gatan och protestera mot detta.”

21-5 De är inte slavar. De är medborgare med samma rättigheter som alla andra har. Det är bara en massa inspiration som kommer från helvetet för att förorsaka att en million av dem blir dödade. De kommer att starta en revolution, helt säkert är det så. Det är inte rätt.

Män och kvinnor har sina egna rättigheter. Våra färgade bröder, våra japaner och de gula, vita, svarta och vad de än är, det är inte någon skillnad när det gäller färgen, för vår Gud. Vi kommer alla från en människa, Adam. Men om Gud skilde oss och satte olika färger på oss, låt oss då förbli på det sättet. Om jag var en gul man, så skulle jag vilja förbli en japan eller kines. Om jag var en färgad man, skulle jag vilja fortsätta att vara sådan, Gud gjorde mig sådan.

22-2 Uppriktigt sagt, så är det mycket hos den färgade rasen som den vita rasen borde ha. De har inte den oron, de är mer andliga. Det finns tusen saker med dem som den vite mannen inte ens kan komma i närheten av. Gud gjorde dem sådana. Vem överträffar en färgad kör i sång? Var kan du finna sådana röster?

Jag har sett dem komma från länderna där borta, de visste inte vad som var höger eller vänster hand, trettio eller fyrtio olika stammar, och de sjöng till en nivå, så att de som var mästare stod där och sa: “Jag kan bara inte komma i närheten av detta.”

De har tränat körsång i åratal och någon är en oktav högre och någon lägre och allting, och någon säger: “Hör på detta.” Det är helt perfekt, även på olika språk. De är begåvade.

22-3 Men ser ni, allt detta måste ske, alltihop på grund av en politiker som ni folk valde med era förvrängda maskiner. Häromdagen stod den där guvernören där, han hade svurit eden och var vald till det ämbetet av folket, och frågan om rasåtskillnad enligt grundlagen är den, att varje stat kan ha sin egen tanke om det.

Han brydde sig inte någonting om det, men han läste grundlagen och sa: “Ja, skolorna står för segregation.”  De har en skola där borta, och det var bara två färgade barn som ville börja på den skolan, när de fick sin egen högskola. Men han stod där och sa … och läste från grundlagen.

22-5 När det sedan kommer tillbaka till den här mannen som vi har här uppe som inte känner Josef, frihet, som håller på att dra till sig dessa färgade röster, och inte vet att det var det republikanska partiet som satte dem fria från början, så säljer de ut sin förstfödslorätt för något sådant som detta, för att leda dem in i en dödsfälla, för att visa att varje människogjort system måste falla. Det är exakt rätt.

23-1 Mr. Kennedy nationaliserade den här “vakten” och sände dessa män rakt tillbaka inför sina egna fäder, de stod där under grundlagen. Det bröt mot grundlagen igen. “Vi ska inte slåss, nej.” Och det sades: “Jag hoppas nationen kan upptäcka att vi inte lever i en demokrati längre, utan under militärdiktatur.”

23-2 Ni vet det gamla talsättet: “En gång en söder-demokrat, alltid en söder-demokrat.” Jag vet inte längre. Säkert kan en människa ha förnuft, så att hon vaknar upp för något. Låt dessa dyrbara människor vara i fred, döda dem inte där nere, som den där karlen gjorde, som sköt den där brodern i ryggen härom kvällen med ett gevär och hans små barn och hustrun var i huset. Jag bryr mig inte om vem han är, det är simpelt och lågt. Ja, du.

Jag skulle vilja vara domare i den saken en gång. Han sköt mannen, när han kom hem till hustru och barn. Han är en medborgare och har rätt att stå för det han tror är rätt, en god man.

Det var en bild i Life Magazine av den där lilla pojken som grät efter sin pappa. Det var någon överlöpare där ute som sköt honom i ryggen från ett bakhåll. Det är dit man kommer, när man förnekar Kristus. Det är riktigt. Det är dit hela nationen har kommit, alltihop på grund av politik. Det är en sådan skam, men det var det vi önskade. Vi har bevisat det genom det här valet.

23-4 I morse frågade min lille son: “Pappa, när dessa pilgrimsfäder kom över hit, tillhörde de då allihop den här speciella samfundskyrkan? Var de alla … ” Han sa: “De hade stora rockar på sig.”

Jag svarade: “Nej vännen min, de kom hit för att få religionsfrihet. Det var därför de kom hit, för att komma ut från sådant som det.”

Ni ser hur långt det har kommit nu? Det visar att alla dessa konungariken måste falla. (Jag måste skynda mig.)

23-5 Jag ber om en sak, och det är att broder Martin Luther King snart ska vakna upp. Han älskar sitt folk, det är inte något tvivel om det. Men om han bara … ser var hans inspiration …

Vad skulle det göra er för gott, om ni gick till skolan och en million av er låg där borta döda? Skulle det bara vara att gå till skolan ändå?

Om det var för hunger eller något annat, till exempel slaveri, då skulle mannen bli martyr genom att ge sitt liv för en sådan sak, en värdig sak, och det skulle vara en värdig sak. Men bara för att gå på skolan, jag ser det inte.

Jag tror inte att den Helige Ande alls är enig med honom om det. Det jagar bara upp folk till en massa bråk. Förstår ni? Precis som Hitler gjorde i Tyskland, han ledde dem rakt in i en dödsfälla, dessa dyrbara tyskar. De låg där, millioner, staplade på varandra. Det är precis samma sak och kom ihåg att jag har sagt detta på ljudband, ni kommer att få se det, kanske efter att jag är borta.

Det är precis det som kommer att ske. Dessa dyrbara människor kommer att dö som flugor där nere. De kommer att starta en revolution, och både vita och svarta kommer att slåss igen och dö som flugor.  Och vad har ni kvar när allt är över? En massa döda människor.

24-2 Men det uppstod en farao som inte kände Josef. Det är samma sak idag. En man har framträtt och avlade en ed i Vita Huset och ville inte avlägga ed på att han tror på religionsfrihet.

Vad är det den nya påven säger? Han har fyra punkter – en av dem är att förena protestanterna och katolikerna. Och för varje intellektuell person är det detta som bör göras. Men enligt Bibeln är det felaktigt att göra det, och Bibeln säger att de kommer att göra det. ( Låt oss gå lite vidare. )

På den här tiden växte Ramses i Egypten. Hans makt växte. Den naturliga mannen, Ramses, växte. Den naturliga mannen, antikrist, växer nu genom politiken. Han har redan kommit till Vita Huset.

I religionen har han fått hela folket så fyllda med tvivel att de verkligen kommer att falla direkt för det. Och samfundsledarna, praktiskt talat varje kyrka som finns i nationen är redan med i detta kyrkoförbund… Ramses växer, och de håller på att förena sig allihop, och det är detta de kommer att få. Vad åstadkommer det? Det formar en makt, ett vilddjur precis som det första.

24-5 Så kommer det en förföljelse över alla som inte vill förena sig med detta, och en bojkott. Då kommer det att vara för sent, du har redan tagit märket. Säg inte: “Jag skall göra det då.” Det är bäst att göra det nu. Ramses växte.

Men kom ihåg att medan Ramses växte i makt i Egypten, hade Gud Mose ute i öknen. Han växte också. Ramses hade ett politiskt system. Gud hade ett andligt system under en profet som var redo att komma ner och tala till folket. Båda är i färd med att växa igen. Det kommer att bli en uppgörelse endera dagen. Tiden är inte långt borta, när det blir en uppgörelse.

25-1 Det naturliga är en förebild på det andliga, som Skriften säger. Man kan inte komma bort från det. Där är det, det är mitt framför era ögon. Det är sanningen.

Se på församlingen nu, som kallar ut och kommer till makt, den Helige Ande Som kommer ner, Guds hemligheter blir uppenbarade och iståndsatta. Ser ni? Den rätta här, hon är redan i Vita Huset, och församlingen drar sig tillsammans, (Amen.) inte ett samfund, men ut från syndens träldom, bort från ammoniterna. Ett folk som är fritt … O.

25-2 Gud hade Mose, den som skulle vara profet åt Honom fastän han redan hade profeterat, och hade bevisat att han hade rätt, men ändå var han i ödemarkens skola, bortgömd från resten av världen. Men han blev upplärd, han blev tränad, ute i öknen.

Fienden kommer alltid att erbjuda sitt system och otron kommer att acceptera det, därför att fienden är det intellektuella tecknet. Kom nu i håg att det bara är två … Glöm inte det. Det är bara två makter. Den ena är den Helige Andes andliga makt, den andra är djävulen som arbetar genom intellektuell makt. För det var där han kom in i Edens Lustgård: genom intellektuell makt, för att få Eva att tro på en intellektuell tanke emot Ordet. Det är så klart det kan bli, barn kan förstå det. Ser ni? Och det är så det har varit hela vägen tillbaka. Här är det i Egypten denna förmiddag.

25-3 Det är en intellektuell makt som arbetar i Ramses, som för honom till makt och upphöjer honom, och som inte känner till friheten att låta … vad Josef hade gjort, vad församlingen hade gjort i början.

Nu ser vi samma sak, en intellektuell makt som slingrar sig in bland kyrkorna, och den har rest sig upp till ett kyrkligt huvud som inte bryr sig om vad Bibeln säger. De har fått sitt eget system, inte vad Bibeln säger, det är vad kyrkan säger.

Och protestanterna vävdes rakt in i det, tills alla små grupper som den här… “Ja visst, jag vet att den säger detta, men jag ska säga dig att de dagarna är förbi.” Ett sken av gudsfruktan, men förnekar dess kraft.

Varje Skriftställe i Bibeln pekar rakt på det.

Förstår ni nu varför jag vill ta upp detta på ljudband och sända det till folket. Tiden har kommit. Sanningen måste bli känd. Utvandringen är för handen. Se, den intellektuella delen ser perfekt ut, och den är perfekt. Det är exakt… Men fullständigt Satans inspiration.

26-1 Och sedan hela tiden medan denne intellektuelle Ramses växte och kom till tronen… Och kom ihåg att han växte upp som en bror till Mose, (Ser ni?) en bror till Mose. En av dem måste ta den intellektuella ställningen, precis som Josef i förhållande till sina bröder. Och vad gjorde de med den lille Josef? Utestängde honom, bort från Ordet. Ordet är Gud. Och de stängde ute Ordet och accepterade en trosbekännelse, och nu har trosbekännelsen vuxit till makt. O, Gud, låt folket få se detta.

Hur kan jag använda mer röst? Hur kan jag göra det ännu tydligare genom Skrifterna under den Helige Andes inspiration, att vi är här? “Å”, säger du, “ja, om det kom från påve Johannes, eller påven Den-och-Den, eller biskop Den-och-Den…”

Ser du att Gud tog en liten obetydlig man, som vistades i öknen? Du säger: “Hur kan alltsammans vara fel?” Gud handlar med en enskild, inte med grupper, med individer. Gud håller på att få Sin … Han håller på att få Sin … Det enda Han måste ha är en man som Han kan verka igenom. Det är allt Han vill ha, en man.

26-3 Han har försökt att få det genom varje tidsålder, om Han kunde få tag i en man. Han fick tag i en man i Noas dagar, en man i Elias dagar, en man i Johannes döparens dagar. Bara en man är allt Han behöver.

På domarnas tid försökte Han att få tag i en man, Simson. Han gav honom stor kraft, men han sålde den till en kvinna och han blev förblindad. Domarna var inte så, Gud är domaren.       (Ser ni?)

Ni ser idag att Han försöker få tag i en man, som Han kan träna upp, som kommer att berätta sanningen, som kommer att vara orädd med den, som inte kommer att lägga fingrarna emellan, inte vara dogmatisk. En man som Han kan hålla i Sin hand och visa att Hans Ord är levande och visa att Han Själv är levande.

Jag tror att Han kan få en sådan person redo. Det gör jag verkligen. Jag tror det. Jag tror helt enkelt på Bibeln tillräckligt för att tro det. Han kan få tag i det, (Det är riktigt.) en som kan berätta Sanningen.

26-5 Efter en stund upptäcker vi att efter att han gick igenom alla dessa skolor… Lägg nu märke till att fienden föreslår något, det intellektuella sinnet, därför att fienden arbetar på intellekten. Sinnet vill sätta sig ner, resonera om det och säga: “Vänta nu ett ögonblick. Är det inte så att ett råd…” Jag talade med en man häromdagen, och han sa: “Se, Billy …” (Han arbetar i Public Service Company, en fin man.) Han sa: “Jag vill fråga dig om något.” Han sa: “Du är irländsk.”

Jag sa: “Ja, du, jag skäms liksom över det, men ändå är jag det.”

Och han sa: “Ja, vet du inte att du egentligen borde vara katolik.”

Jag sa: “De är jag, det ursprungliga katolska.” Ni vet att den första kyrkan var den katolska kyrkan. Ni ser vart den har kommit idag? Den började vid Pingsten, men organisationen har fört den dit hon är nu. Se på pingstvännerna, de kom direkt tillbaka och organiserade och gjorde de ting som den första katolska kyrkan gjorde, och de är nästan så långt borta i dag som de har varit under två tusen år. Och femtio år har tagit dem nästan dit.

27-2 Han sa: “Tror du inte att när en grupp som är ekumeniskt sinnad (där har ni det) sitter tillsammans och resonerar om någonting och hela gruppen kan bli enig, tror du inte att de skulle vara lite …” Han sa: “Jag kommer och hör dig predika, men jag är inte enig med dig.”

Jag svarade: “Det enda sättet att bevisa att din oenighet är logisk, är att bevisa den med Bibeln.”

Han sa: “Bibeln har inte något med det att göra”,

Jag svarade: “Kanske inte för dig, men för mig har det allt att säga.” Ser ni? Det är Ordet.

Han sa: “Tror du inte att en grupp ekumeniskt sinnade som sitter tillsammans kunde ha mer rätt, och vara mer säkra på att ha rätt än bara en enda liten outbildad karl som du själv?”

Jag svarade: “Nå…”

Han sa: “Vilken rätt har du att säga något mot vår kyrka? När det genom tiderna har funnits … när de hade det första kyrkomötet som du talade om här en kväll, när vi hörde om Församlingstiderna, om det ekumeniska kyrkomötet som samlades i Nicea, Rom, där de utformade den romersk katolska kyrkan?

Han sa: “Vet du inte att det fanns tusentals av män, andefyllda, Gudasända män som satt i det kyrkomötet? Tror du inte att deras sinnen skulle ha större förutsättning att känna Guds vilja, än ditt här nere, efter att Gud genom två tusen år har bevisat att den kyrkan är rätt?”

28-1 Jag svarade: “Han har aldrig bevisat det.”

Jag sa: “Om den kyrkan är Guds församling, låt oss se att den frambringar det samma som den första församlingen gjorde. Låt oss se att den producerar de ting den gjorde i början.” När Bibeln även säger att: “Inte ens en prick eller punkt skall förgås av det.” Och Han sa: “Den som tar bort ett ord från denna, eller lägger till ett ord, hans del skall bli borttagen från Livets Bok, “vare sig det är ett ekumeniskt råd eller vad det än är, det är färdigt med honom.

Han sa: “Billy du är bara underlig.”

Jag sa: “Jag gissar att en gång, i Israels storhetstid, när de hade avskilt sig, som protestanterna och katolikerna har gjort idag, då ville Israel förbli Israel.”

Men jag sa: “Vi finner att de hade en kung som hette Josafat, en rättfärdig man, som försökte hålla Guds lagar. Men de hade en annan där borta som hette Ahab, som gifte sig med en kvinna, politiskt, för att försöka bli vän med en annan nation och han gifte sig med en av deras döttrar, Jesabel, och förde in henne bland Guds folk, precis det samma som vi gör. Och de förde in … Och hon blev en härskare. Hon fick Ahab att säga både det ena och det andra, samma sak som ni gör nu.” Och jag sa: “Uppgörelsen kom, de ville förena båda kyrkorna, som de försöker göra nu. Till Ahab, och även till Josafat, sa denne organisationsman: ‘ Ja det kommer att bli fint. Ditt folk är mitt folk. Vi är alla kristna. Vi är alla troende. Låt oss komma samman.’”

28-3 Men när han kom till själva uppgörelsen, sa han: “Tror du inte vi behöver be över detta? Vi borde rådfråga Herren.” Och Ahab svarade: “Ja.”

Så sa han: “Jag ska säga dig något. Låt oss finna en Herrens profet.” Men ni förstår, Ahab hade ett system han trodde var från Gud. Han sa: “Jag har fyra hundra av dem, utbildade och tränade, och de påstår att de är hebréer-profeter.”(som predikantgrupperna gör i dag.)

De förde ut dem och ställde en fråga till dem om hur slaget skulle gå. Och var och en av dem kom samman och förenade sig, precis som det ekumeniska rådet gör idag, och de kom fram till saken: “Gå dit upp, Herren är med dig, för det landet tillhör verkligen oss, och kasta ut syrierna, filistéerna, därifrån. Kasta ut dem, för landet tillhör oss.” Det låter väldigt förnuftigt. Ser ni?

28-5 Men ändå, i djupet av Josafats hjärta lät det inte riktigt. Han sa: “Jag vet att du har fyrahundra vältränade, ekumeniska predikanter där, och de är alla överens, så att de till och med gjorde ett par järnhorn och sa: ’Så säger Herren’, men kan vi inte hitta någon annan?”

Politikern sa: “Kungen skulle inte säga så. Kungen ska inte säga så, för dessa män är välutbildade män. Jag har själv lärt upp dem.” Så är det, så är det. “Jag har lärt upp dessa män, men det finns en till, men jag hatar honom.” Förstår ni?

Politikern sa: “Det är Mika, Jimlas son, men jag hatar honom. Han är inte något annat än en avvikare ibland dem. Han skäller alltid ut dem. Han säger alltid till mig att jag har fel och se på mitt konungarike.” Ja, se på det. Se, vilken röra det var i.

29-2 Se på ditt samfund i dag, som har ett sken av gudsfruktan, och förnekar dess kraft. O, ni kanske är en million fler eller ett tusen fler och bättre tränade män, men var befinner ni er i Anden? Var är er styrka som den som var i Simson, när han stod där, som jag talade om häromdagen, med hela sin stora gestalt och varje fiber därinne, men han hade inte något Liv i sig.

Anden hade lämnat honom, han var hjälplös. Det lilla barnet ledde runt honom, hans ögon var blinda på grund av en kvinna. Det är så kyrkan är idag: hon leds runt av politik, biskopar, äldste och allt möjligt, männen ser mellan fingrarna för att få något i hatten och allt möjligt sådant. Var är vi någonstans?

29-4 Så när vi kommer så långt, sände de bud på Mika, Jimlas son. De sände bud efter honom och fick tag i honom och han profeterade och sa till dem att Ahab skulle bli dödad, om han begav sig dit upp. Den där ärkebiskopen slog till honom på munnen. Han var ärlig, när det gällde detta och sa: “Vart for Guds Ande, när Den lämnade mig?”

Han svarade: “Det kommer du att få se.”

Han sade: “Sätt honom i fängelse, sätt honom i den innersta fängelsehålan och ge honom sorgens bröd att äta och sorgens vatten att dricka och när jag kommer tillbaka i frid”, sa han, “skall jag ta hand om den här mannen.”

Men Mika som visste att han hade det rätt med Gud… Varför? … Hans vision stämde överens med Ordet. Han var profet, och hans Ande och hans syn stämde exakt överens med profeten, Elia.

Han sa: “Om du alls vänder tillbaka, så har Gud inte talat till mig.”

Nu sa jag till den här mannen: “Vem hade rätt, det ekumeniska rådet, där fyrahundra utvalda män satt tillsammans, valda av människor, eller en liten avvikare, vald av Gud?”

“Ja, men, ” sa han, “men hur skall man kunna veta skillnaden?”

Jag sa: “Tillbaka till mönsterbilden.” Hur skulle vi kunna bygga ett hus, om det inte finns en ritning? Om de hade stannat upp ett ögonblick och funnit att den profeten, Elia, hade förbannat Ahab och sagt att hundarna skulle slicka hans blod, och de gjorde det. Hur kunde han välsigna något som Gud hade förbannat? Hur kan du välsigna något som Gud har förbannat?

Kom ut ifrån det, gå bort ifrån det. Kom in i Kristus.

30-2 ( Tom bit på bandet. – utg.) … förbered det, och det intellektuella sinnet säger att det är riktigt. Det var där den här dyrbare brodern, den här mannen, var. Han sa: “Hör här, ni vet att om vi alla skulle vara tillsammans som en kyrka, tror ni inte att vi kunde klara oss bättre, än att vara splittrade som vi är nu?”

Låter inte detta förnuftigt, om alla protestanterna och katolikerna kunde komma tillsammans och komma fram till någon gemensam grund? Men hur kan två gå tillsammans, om de inte är eniga? Hur kan ni, när en grupp här inte tror på helbrägdagörelse, och den andra säger att den verkligen tror på det, någon annan placerar det i någon annan förgången tid, några av dem tror inte ens på Bibeln. Och så sätta ihop det, vad har ni då fått? Gud är inte förvirringens upphov.

Innan Gud någonsin kunde sätta Sin Församling i ordning, väntade de i tio dagar och tio nätter, tills de alla kom i en ställning, och en samstämmighet, och där kom den Helige Ande och tog ledningen, inte något Ekumeniskt Råd.  Förstår ni? Jag hoppas att ni får tag i detta.

30-4 Lägg märke till att detta är den otroende, den som är trolös mot Guds Ord, som inte lägger märke till vad Ordet säger, men bryr sig om sin egen tankegång… Det var det Eva gjorde i begynnelsen. Hon litade på sitt resonemang.

Satan sa: “Hör nu här, är inte det förnuftigt? Jag vet att Ordet säger det, men vänta ett ögonblick, är det inte förnuftigt, att ni kommer att ha det bättre, om ni visste skillnaden på rätt och fel?”

“Nå, ja…” Så tog hon det till sig. Säkert, det var så det var, de resonerade.

31-1 Ja, otron kommer alltid att resonera, men tron vill inte röra vid det. Skulle det inte ha varit förnuftigt för vår fader, han som är vår tros fader, Abraham, vi som är hans barn i Kristus, skulle det inte ha varit förnuftigt att en kvinna på sextiofem år, hon som han hade levat med sedan hon var en flicka, inte kunde få barn? Och när hon var nittio år gammal och han hundra, hade de fortfarande inte fått någon baby, skulle inte förnuftet… En stor samling läkare och vetenskapsmän undersökte Sara och sa: “Ja, hennes livmoder har torkat upp. Mjölkådrorna är uttorkade sedan 40 år. Hennes hjärta i den åldern, hon kunde inte gå in i förlossningsarbetet. Ja, det är bara självklart.” Men Abraham tillbakavisade det. Han tvivlade inte på Guds löfte genom otro på grund av förnuftet, Han tvivlade inte på Guds löfte, det spelade ingen roll vad det var, han räknade med att Gud var i stånd att uppfylla allt Han hade sagt att Han skulle göra.

31-2 Var är nu Abrahams barn denna förmiddag? Ni predikanter som är rädda för ert bröd och vatten … på gatan, om ni lämnar detta Babylon, var är er tro? David sa: “Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har inte sett den rättfärdige övergiven, eller hans barn tigga om bröd.”  Var inte rädd. Förbli trofast mot Kristus.

31-3 Men otron vill gripa tag om förnuftet. Det är vad den gjorde… Får ni tag i det nu? Otron litar på förnuftet, de nuvarande tingen. Tron kommer inte att göra det, tron ser på Ordet, men tron ställer sig själv på den orubbliga Klippan: Guds Eviga Ord. Amen. Tron ser inte på förnuftet. Jag bryr mig inte om hur mycket du kan visa att det skulle vara bättre. Om Ordet säger: “Nej”, så vilar tron där. Detta är helgedomen, trons viloplats.

31-4 Jag vill fråga er lutheraner, denna förmiddag, er baptister och er katoliker och er, vad ni än är, er samfundsfolk runt omkring i världen: Hur kan ni sätta er tro till ert samfund, när det är emot Guds Ord? Viken sorts tro har ni? Ni har fått förnuftets kraft och inte tro. “För tron kommer genom att höra”, genom att höra det ekumeniska rådet? … Kan du någonsin säga… Du kan kanske finna det i Gamla Damers Födelsedagsalmanacka, men du kan aldrig finna det i Guds Ord. “Tron kommer av att höra, av att höra Guds Ord.” Amen.

31-5 Kan du säga mig att en människa kan säga något emot detta och säga att det är Guds Ord, när himmel och jord kommer att förgås, men detta Ord ska inte göra det. Tron finner Ordet som sin helgedom för vila. Den rör sig ända upp på toppen av den Eviga Klippan, Kristus Jesus, Ordet, och lägger sig ner där och vilar.

Låt vindarna tjuta, låt stormarna rasa, hon är trygg för alltid. Hon vilar precis på detta Ordet. Det är där tron, den äkta kristna tron vilar. Viloplatsen är Ordet. För den vet att Gud alltid kommer att bevisa att Han Själv är överlägsen alla sina fiender. Det spelar ingen roll hur illa det ser ut, eller hur fienden kommer in, hur det ser ut som om du är besegrad, tron vet fortfarande.

Nu, till er som är sjuka, o, vad jag skulle vilja att ni får tag i detta. När du griper tag i den tron att du kommer att bli helbrägdagjord, då kan alla omständigheter, allt annat, alla tecken, alla symptom peka på att du skall dö, du kommer ändå inte att rubbas.

32-2 Dess viloplats är i Guds Ords helgedom, när tro, äkta tro, placerar sig själv där. Inte någon låtsastro nu: tro. Inte hopp – men tro. Hopp är där ute och hoppas att det var innanför. Tron är redan innanför, den ser ut och säger: “Det är gjort.” Ser ni? Det är tro. Det är där tron intar sin viloplats, för den vet att Gud aldrig, aldrig kommer att låta fienden besegra Honom. Han har aldrig gjort det. Tron vet det, så oavsett hur det ser ut …

32-3 Noa visste att arken skulle flyta: det gjorde han verkligen. Daniel visste att Gud kunde stänga igen lejonets mun. Hebréerbarnen visste att Gud kunde stoppa elden. Jesus visste att Gud skulle uppväcka Honom igen, därför att Ordet sa: “Jag skall inte lämna Hans själ åt dödsriket, och inte låta Min Helige se förgängelsen.” Han visste att förgängelsen skulle börja efter sjuttiotvå timmar, och Han sa: “Inom tre dagar kommer Jag att stå upp igen.”

Se, den tog sin Eviga viloplats i Guds Ords helgedom och där stod den.

32-4 Förnuftet vill göra sitt bästa för att erkänna… “Ja, det här systemet måste vara bättre. Så är det.” Det ser bättre ut, därför att du ser med ett intellektuellt sinne. Du kan bevisa resonemang, men du kan inte bevisa tron, för om du kunde bevisa den, är det inte längre tro. Men tron känner bara till Ordet och löftet, och den ser hän mot de ting du inte ser.  “Tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man inte ser.” Man kan inte resonera. Jag kan inte bevisa hur det kommer att bli gjort. Jag vet inte hur det kommer att bli gjort. Jag vet inte, men jag tror det. Jag vet att det är så, därför att Gud sa det. Och det avgör saken. Det är orsaken till att jag vet att detta är rätt.

Jag vet att Ordet är rätt. Jag vet att budskapet är rätt. För det är i Ordet, och jag ser den levande Guden röra sig ibland det, för att bevisa det.

33-1 Vi är vid en utvandring, det är helt säkert sant. Inte ens själva döden kan rubba tron. En man kan stå alldeles ansikte mot ansikte med döden och ropa ut uppståndelsens seger.

Paulus sa: “Du död var är din udd, du grav var är din seger?” ( Ser ni?) därför att Kristus uppstod, och de som är i Kristus, skall komma fram tillsammans med Honom vid Hans tillkommelse. Ser ni? Det kan inte förändras. Ja, tron gör Guds Ord till sin eviga vilas helgedom. Den vilar i Guds Ord.

33-2 Lägg nu märke till detta igen … ja, vi har bara lite kvar, omkring tjugofem minuter, om ni inte har något emot det. Jag vill fortsätta på detta ljudband bara ett ögonblick till.

Lägg nu märke till detta, kungen, den nya kungen som stod fram och som inte kände till Josef, vad var hans första plan för att förstöra Israels kraft? Det var med deras barn. Stämmer det? Han försökte förstöra deras barn. Lyssna nu noga.

Samme djävul i en annan form av konungadöme försökte förstöra Guds ende Son. Se, bli kvitt barnen först, innan de får en start. Djävulen är en verkligt smart, slug typ. Han vet hur han skall slå till det hela, innan det har börjat. Han vet det. Ser ni? Och det enda du någonsin kan göra för att besegra honom, är att lita på Kristus, och ödmjuka dig själv och låta Honom få leda dig. Du kommer aldrig att kunna göra det på något annat sätt.

Din intellektuella kraft kan aldrig klara av det. Du måste tro det och bara lita på Honom. Han är Herden. Det är inte fårens uppgift att hålla vargen borta, det är Herdens uppgift, men fåren måste stanna kvar hos Herden för att vara trygga. Det är min Säkerhetszon, den är i Kristus, och Kristus är Ordet. Det är Säkerhetszonen.

33-4 Lägg märke till djävulen i Ramses’ gestalt, kungen… Det första han gjorde var att bli kvitt barnen genom en naturlig död, och så snart Guds Son var född, flyttade han från Egypten, därför att Gud förstörde Egypten, det var förbannat, och det har aldrig rest sig igen.

Sedan var han i Rom. Satan flyttade sitt säte till Rom. Det första Rom gjorde för att förstöra alltihop, för att vara säker, vad var det djävulen i det romerska systemet försökte förstöra? Guds Son, för det första (det är riktigt): samme djävul.

I dag har han gjort samma sak under andligt tecken nu, religiöst, bekänner sig till kristendomen, och tar våra flickor och gifter bort dem med katolska pojkar och får dem att uppfostra sina barn katolskt, för att bryta den andra sidans kraft. Där har du demonen. Där har du djävulen, som sitter på sju kullar, och bär en treflikig krona.

Precis så halt, listigt, smart, intellektuellt som ormen, ormens säd, hans barn som använder samma intellektuella tekniker…

34-1 Se här, sedan dödade de barnen de andra två gångerna. Vad dödade de barnen med? Två gånger … Kom ihåg nu, se på dessa två och sedan tre. Ser ni? Han dödade barnen de två första gångerna med naturlig död. Denna sista gång, får han tag i barnen och dödar dem med andlig död: genom äktenskap, blandäktenskap.

Sa inte Daniel samma sak om det här riket av järn och lera, att de skulle blanda dessa ätter för att försöka bryta det andra folkets kraft, och det är vad de gör. Tills de får det; nu har de fått in en president, nästa sak man måste göra är att insätta kardinalen, insätta hela kabinettet, vad ska ni då göra?

34-3 Nästa sak de gör är att ta sina pengar och betala av Förenta Staternas skuld, och låna det ifrån kyrkan och då är du såld. Ser ni? Vi lever i dag och betalar våra utländska skulder med skattepengar som inte kan vara inbetalade förrän när fyrtio år har gått. Vi har inte mer pengar, men kyrkan har det. Säger inte Bibeln att hon var smyckad med guld … Oj, oj.

… Det är så det görs. Förstår ni?

De gifter sig med era döttrar, era döttrar gifter sig med deras söner, uppfostrar sina barn katolskt, det dödar dem exakt med andlig död. Säger inte Bibeln att han ska kasta henne i en säng av världslighet och döda hennes barn med andlig död: Uppenbarelseboken 17. Ser ni?

Det är alltid Ordet. Jag bryr mig inte om vart du går, det är fortfarande Ordet. Det måste passa precis in i bilden. Om det inte gör det, är det inte Ordet, det är inte Ordet. Om du inte kan få det att gå hela vägen genom Bibeln, då är det felaktigt.

34-4 Se här, under den här tiden tränade Gud Sin tjänare för Sitt arbete, tränade honom utom deras synhåll, utanför deras planer, deras system. ( Får ni tag i det? ) Utanför deras organisationssystem, tränade Gud upp en man för Sitt ändamål. Han bara lät det fortsätta.

Han lät honom gifta sig och få sin hustru och barn, Gerson. Han levde ett ganska bra liv, han fick välsignelse där ute. Men hela tiden höll Han på att få honom redo, han blev tränad. Gud och Hans fiende gjorde det i det naturliga, då, precis som Gud och Hans fiende gör det i det andliga nu.

35-1 De dödade dem med naturlig död, nu med andlig död. Ser ni? Gud var i färd med att få en naturlig man redo, Sin profet, för att gå ner i Egypten. Och satan var i färd med att få Ramses redo, hans naturliga man. (förstår ni?) Han höll på att få en naturlig man redo. För vad? För att döda eller förena alla egyptierna och hebréerna tillsammans och få dem att fortfarande tjäna dem.

Det är därför det är så svårt för sinnet att resonera emot ett utbildningssystem som kan bevisa sina ståndpunkter. Ser ni? Det är riktigt. Sinnet vill alltid gå till utbildningen. Intellektuella, och det resonerande sinnet ser det inte ens.

35-2 Såg ni Cecil De Milles film: “De Tio Budorden”? Jag antar att många av er gjorde det. Jag tror inte på att gå på bio, allt detta, men jag rekommenderar den till församlingen, att var och en som … om de inte har något annat än detta och som vill se den. Det är helt i ordning, om de vill se den, för jag skulle inte låta… först gick några av mina bröder för att se den och de kom och berättade för mig. Jag hade inte varit på någon på många år, till slut åkte jag ner dit och såg den, när den gick på drive-in-bio. Jag såg den. Då såg jag vad det var för något och sedan sa jag till församlingen: “Om ni vill gå och se den, är det helt i sin ordning.”

35-3 Det var underbart, vackert. Och hur detta djävulens tricks, så slug han var där. Hur han kom in där för att döda dessa barn, och hur det intellektuella sinnet tog upp det och trodde det, därför att de kunde förstå det, och det var förnuftigt.

O, hur Gud hela tiden höll på att träna denne profet, och hur Egypten hela tiden tränade denne Ramses i politik för att han skulle ta över. Så en dag kom den stora striden mellan intellektuell och andlig makt. Ramses med alla sina gudar stod där ute och öste vatten för att välsigna Nilens gud. Gud slog honom och blod flöt ut ifrån honom. O, jag tyckte det var slående (ser ni?) att se vad som ägde rum.

35-4 O, lägg nu märke till att det intellektuella alltid kommer att börja resonera, och det kan inte se den andliga sidan därför att det är intellektuellt. O, de kunde inte se det i någon annan tid, de kan inte se det nu.

De kunde inte se det i Elias dagar, hur skulle den här gamle, skäggige profeten… må Gud förlåta mig för att säga något sådant, men jag vill bara få … Gud vet att jag försöker göra det så skrattretande jag bara kan, så att ni kan se Guds Ande. Det är som Paulus sa: “Jag kom inte till er med övertalande ord och visdom, så att era sinnen skulle driva iväg till visdom, men jag kom med den Helige Andes kraft, så att ert hopp och förtröstan skulle vila, inte på människors visdom, utan på Jesu Kristi uppståndelsekraft.”

36-1 Det är därför jag gör detta så skrattretande, genom att benämna denne store, gudfruktige profet med ett skäggigt ansikte, för han kunde ha sett förfärlig ut, om han stod vid sidan av en välklädd präst och kallade sig en Guds man. Se på dem, du kunde se prästens helighet i det intellektuella sinnet.

Du kunde se turbanen på hans huvud … och efoden som ligger här på hans bröst. Du kunde se smörjelseoljan (den naturliga) på hans skägg, som rinner ner till kanten på hans klädnad. Du kunde se offereldarna brinna och alla ritualerna i ordning.

Ja, det är vad det naturliga sinnet skulle ha hållit sig till. Det är vad de försöker göra idag. Ögat, själens port, men ni förstår, det anliga ögat bakom i det ögat. De såg på den gamle, skäggige mannen som stod där, med hår på bröstet och ett stort stycke fårskinn som han virat omkring sig, och ett bälte runt sina länder, han var troligen barfota och hade små skinntorra armar, köttet hängde ner så här och med ett vitt, fladdrande skägg över hela ansiktet. Han stod där med en krokig käpp i handen, men det andliga ögat kunde se Guds kraft röra sig där ute, därför att det var exakt i överensstämmelse med Ordet.

36-3 Det är inte vad intellektet ser, det är vad det andliga ögat ser. Det naturliga ögat ser idag den tjusiga kyrkan, en gemenskap med stadens borgmästare och vad det mer kan vara i dessa samfund, organisationer, och de misslyckades med att se den Helige Andes kraft, när Den kan uppväcka döda, helbrägdagöra de sjuka … Ser ni, de ser på Hollywood och de iakttar människorna på gatan.

I dag tänker kvinnorna: “Ja, men den här kvinnan Suzy, hon tillhör kyrkan. Hon har klippt håret. Hon använder smink. Alla i stan tycker om henne.” Jag undrar hur det är med Himmelen. När det är emot Ordet, kan Gud inte bekräfta det. Då skulle Han ge Sitt erkännande till det emot Sig Själv. Han skulle förneka Sitt Eget Ord. Och låt det bli känt: Gud kommer aldrig att göra det. Även om himmel och jord förgås, så är en kvinna som klipper sitt hår en förbannelse i Guds ögon, eller en kvinna som tar på sig ett klädesplagg som tillhör en man.

37-1 Ser ni, det andliga ögat uppfångar det. De lever för det tillkommande. Det naturliga sinnet lever för att resonera om dagens köttsliga ting.

Lägg nu märke till att Gud gör detta, och ändå förstod folket sig inte på det. Det köttsliga sinnet höll sig till förnuftet. Gud kallar nu på en anlig utvandring. Där Han kallade ut Sitt folk i en naturlig utvandring, kallar Han idag till en andlig utvandring… vilka kallar Han på?  Sina utvalda, bara på Sina utvalda.

37-2 Egypten kunde inte se att Israel hade rätt. Fastän lammets blod var på dörren och på övre dörrträet och det som hände och Gud som var där nere och rörde Sig i Sin profet och använde en mans ord.

Han lät honom stå fram där och ta en stav som han lutade sig mot och räcka ut den mot öster och säga: “Låt det komma flugor som svärmar över egyptierna.”

Han drog sig tillbaka, och alla sa: “Ingenting hände, ingenting hände.” Men efter en liten stund måste det ha varit en gammal, grön fluga som började cirkla runt. Efter en stund var det troligen ett kilo flugor per kvadratmeter, en skapelse som en man talade till existens.

Här fanns en intellektuell Ramses, som stod där. En mycket religiös man, som var emot den Levande Guds Ande. Det naturliga sinnet kunde bara se Ramses, men det andliga sinnet såg löftet och såg att det skedde.

37-4 Ja, Josua och Kaleb kunde tala om dessa amalekiter och hetiter och jebuséer som om de inte var där; de var två, tre eller fyra gånger så stora som de själva, och det naturliga sinnet vid Kades Barnea, när spionerna och de andra sa: “Å, vi kan inte klara det. De är för stora. Ja, vi är som gräshoppor vid sidan av dem.”  Men Kaleb och Josua såg Guds Löfte och sa: “Vi är mer än i stånd att göra det.” Ja, de såg … Gud hade sagt: “Jag ger er landet.” Ser ni?

37-5  Det köttsliga sinnet får inte tag i det. Det andliga sinnet fångar upp det. Och, ja … Jag vill gärna fråga er en sak. Varför såg inte egyptierna detta? Därför att de inte var utvalda.

Gud sade det till Abraham innan det skedde …( Får ni tag i det, ni sovande kyrka.) Gud sa det till Abraham innan det skedde.  “Din säd skall uppehålla sig i Egypten i fyrahundra år, och Jag ska föra ut dem.”  Det är orsaken till att de såg det, därför att de var utvalda att se det. De är utväljelsen.

Israel var utvald att se Guds tecken och de gick ut från Egypten, där de otroende förgicks. Och i dag kallar Gud Sina utvalda, Abrahams andliga Säd genom den tron han hade på Guds Ord.

Ser du inte den andliga säden i dag, som inte ser den intellektuella kyrkan; den ser Ordet. Och den har blivit utkallad från dessa stora samfund och in i Jesu Kristi Närvaro. Ser ni? Var det klart? Fick ni tag i det? Bra. Vi ska gå vidare.

38-2 Bara de utvalda… Teologie doktor, jur. doktor, filosofie doktor, de kommer aldrig att se det. De var inte utvalda. Och kom ihåg, den utväljelse som kommer nu, är inte att bara gå till en annan nation. Det är att gå till Härligheten, där deras namn är skrivna i Livets Bok, Lammets bok. Inte under det naturliga lilla djur lammet som förde ut Israel, där de kunde bli avfällingar och gå tillbaka, men i detta kan man inte det. Detta är under Guds-Lammets Blod, som blev slaget, innan världens grund blev lagd. Och deras namn blev skrivna i Livets Bok, Lammets bok, innan världens grund blev lagd.

De är där inne, utvalda, och när det här ljuset blinkar över dem på det här sättet, då faller samfundsväggarna från dem, och här kommer de.  “Kom ut från dem”, säger den Helige Ande i dessa sista dagar. “Rör inte deras orena saker. Jag skall vara er Gud och ni skall vara Mina söner och döttrar.”

38-4 Lägg nu märke till detta, Israel höll utkik. De visste att Gud handlade med Sina profeter. Ordet kom till dem, de kom för att se det, och de såg det. Nu ser vi det intellektuella tecknet, att de tror på sina organisationer. De är fortfarande i sina trosläror.

Precis som det var med Bileam som kom upp på toppen av berget där Israel var. Där var Israel, inte en nation, det var bara ett folk som drev omkring och var skyldiga. Och Moab dess broder, den intellektuelle, den organiserade mannen, kom upp på toppen av berget tillsammans med biskopen eller den profet de hade, och satte upp ett altare och offrade samma offer, men de misslyckades med att se Eldstoden och den slagna Klippan ibland Israel. Så är det idag. Det intellektuella sinnet såg på berömdheterna som stod där. De misslyckades med att se Klippan som var slagen. Till och med biskopen själv missade att se den Helige Andes kraft och Konungens rop inne i lägret. De misslyckades med att se det.

39-1 Så är det i dag igen. Gud kallar Sitt utvalda folk, och de är utvalda nu. Och vad är de nu utvalda till? Till en uppståndelse, och vilken sorts tecken visar Han dem? Uppståndelsens tecken. Vad var det Han visade den gången? Ett tecken på befrielse, för att befria dem från träldomen, ett tecken på kraft som kunde stänga himlarna eller göra skyarna svarta…

Och nu visar Han Sin Sons uppståndelsekraft som lever ibland dem för att åter uppväcka dem från denna grav och kyrkogård som vi befinner oss i, till ett land som Han har lovat oss: Uppståndelsetecken, som kallar oss ut från det andliga Egypten och det andliga Babylon.

39-2 Med kännedom om detta, låt mig nu säga detta stilla, så att ni kommer att få tag i det. Han gör det genom samma system som Han gjorde det i begynnelsen, Han gör samma sak, Han förblindar den otroendes ögon och öppnar den troendes ögon. Och lägg märke till att politiken gör det på den intellektuella sidan, politik och kyrkan, politik och nationerna, allt, och den andra sidan är dold för dem, en andlig orsak.

Gud tog en man ut i öknen, tränade upp honom och förde honom tillbaka, tog över saken och förde ut folket. Förstår ni vad jag menar? Han kan inte förändra Sitt program. Han är Gud. Han kommer aldrig att handla genom en grupp. Han gjorde aldrig det.  Han handlar med en individ. Han gjorde det och det kommer Han att göra och Han lovade till och med i Malaki 4 att Han skulle göra det. Det är riktigt.

39-4 Så där är Hans löfte, vad Han var, löftet vad Han sa att Han skulle göra, och här är vi. Vilket folk, vad lyckliga vi skulle vara. Han ger dem tecknet genom Sitt utlovade Ord-tecken, det utlovade Ordet… Han lovade att Han skulle göra det. Och Han skall återupprätta folkets tro, folkets hjärtan tillbaka till de ursprungliga pingstfädernas tro. Han lovade att göra det, i det att Han visar Sina tecken.

Och: “Som det var i Sodoms dagar, så skall det vara vid Människosonens tillkommelse.” Vilken sorts tecken såg kyrkorna i Sodom? Vad såg den intellektuella kyrkan? Två predikanter. Vad såg den andliga församlingen, de utvalda, Abraham och hans grupp? De såg Gud manifesterad i en kropp av kött, av mänskligt kött, som kunde urskilja anden och tala om vad Sara sa där bakom Honom.

“Som det var i Lots dagar, så skall det vara när Människosonen kommer.” Vi ser den Helige Ande göra samma sak ibland oss, arbeta i mänskligt kött. Det är stunden. Förstår ni? Vi är bara här, vänner, det är alltihop. En utvandring pågår.

40-1 Men lägg nu märke till, genom vad gjorde Han det den gången? Lägg märke till det och använd ert andliga tänkande. Må nu bara den Helige Ande få bort det gamla locket av likgiltighet, och följ noga med. När Gud någonsin beslutar att göra något på ett sätt, kan Han aldrig förändra på det.

När Han i Edens Lustgård ville återlösa en människa tillbaka till gemenskap, fattade Han ett beslut och det var Blodet. De har försökt med utbildning, de har försökt med samfund, de har försökt att nationalisera och allt möjligt annat, och det fungerar aldrig.

Det finns bara en plats där Gud någonsin vill möta en människa, och det är under det utgjutna Blodet, som det var i Eden. Det har aldrig förändrat sig. Den enda plats där Gud mötte i Jobs dagar, var under offerlammet. Det enda ställe Han mötte människan i Israels dagar, var under offerlammet, så som Han gjorde i Edens Lustgård, under offerlammet.

Den enda platsen Han möter idag är inte i samfunden, de strider och bråkar med varandra, inte i kyrkligheten, för de gör fortfarande det samma, inte bland de intellektuella, de är förvirrade allihop, men under Lammets Blod kan varje troende mötas i gemenskap, där Livet är.

40-3 Gud valde på utvandringens tid, Han kallade ut en grupp och ut ur den gruppen … Jag vill att ni skall lägga märke till något. Han hade bara två som gick in i Löfteslandet. Vad var det Han valde att ta dem ut genom? Politik? Organisation? Han valde en profet med ett övernaturligt tecken, en Eldstod, så att folk inte skulle ta fel. Det profeten sa var Sanningen. Gud kom ner i en Eldstod och stadfäste Sig Själv, framvisade Sitt Ord. Är det riktigt?

Det är vad Han förde fram vid Hans första utvandring. Hans andra utvandring … Gud handlar alltid i tre. Han är fullkomlig i tre. Ni lägger alla märke till i min förkunnelse, det är alltid tre och sju. Sju är fullständighet, tre är Hans fullkomlighet. Första, Andra, och Tredje Rycket och o, allt, alltihop. Ser ni? Rättfärdiggörelse, helgelse och Dopet i den Helige Ande; Fader, Son och Helig Ande, allt. Ser ni?

40-5 Lägg nu märke till, vad gjorde Han i den första utvandringen? Han sände en profet som var smord med Eldstoden och Han kallade ut folket. Det var Hans första utvandring. När Israels tid var ute, sände Han igen en Gud-profet med en Eldstod. Johannes såg Den komma ned från himmelen som en duva. Och Han sa: “Jag går till Gud och Jag vänder tillbaka till Gud.”

Efter Hans död, begravning och uppståndelse, såg Saulus från Tarsus på sin väg ner till Damaskus samma Eldstod. Han som var en hebré och väl undervisad i Ordet, han sa: “Herre Vem är Du?” Han visste att det var Herren, Eldstoden. Han var en hebré. Han sa: “Vem är du?”

Han svarade: “Jag är Jesus.”

41-2 I den andra utvandringen förde Han fram en smord Profet, som var Hans Son, Gud-Profeten. Mose sa att Han skall vara en Profet. Han hade Eldstoden och gjorde tecken och under. Samme Profet sa: “Var och en som tror på Mig, han skall också göra de gärningar som Jag gör.”

Och här lovade Han samma sak i utvandringen i de sista dagarna, och Han kan inte ändra på det. Genom vetenskapliga bevis, genom Andens vittnesbörd, genom Andens gärningar, ser vi det idag, den väldiga Eldstoden som rör Sig ibland oss. Och tecknen och undren av Jesu Kristi uppståndelse kallar ut folket från ett samfundsväsende och in i Jesu Kristi Närvaro för att leva: på väg till ett land.

Det är inget tvivel om det, vänner, det är inte vad jag säger, jag är bara er broder, men det är vad Gud bevisar för er, det är det som gör det till sanningen. Samma Eldstod som Han använde för de två andra, har Han fört fram ibland er idag och bevisat det genom vetenskapen.

41-4 Som ni vet tog Life Magazine in det förra månaden. Hur många var här och hörde mig berätta att det skulle ske, innan det skedde? Jag tror det är nästan alla i församlingen. Där är det. De vet inte vad det handlar om. Vetenskapsmännen försöker …” Om någon har en bild av det, ring om det.” Ett moln som var drygt fyrtio kilometer. högt i form av en pyramid: Sju Änglar var representerade där inne och förde tillbaka … förde Guds Ord till er under inspiration, och berättar för er om dessa tider ni kommer att leva i. Det andliga sinnet kommer att ta upp det just nu (ser ni?) och få tag i det. Det är en utvandring.  Vi kommer att fara härifrån endera dagen. Gud vare tack. Kom ihåg detta och jag skall sluta om bara ett ögonblick. Jag har tio minuter kvar.

41-5 Lägg märke till att Eldstoden som kallade ut dem, ledde dem till det utlovade landet under en profets smörjelse. En Eldstod som de kunde se på, ledde dem till det utlovade landet under en smord profet. Och de förkastade honom hela tiden. Är det riktigt? Helt säkert.

Jag vet att vi måste ha en dopgudstjänst. Jag har omkring sex sidor kvar, tror jag, men jag skall avsluta om ett ögonblick.

Lägg märke till detta, vi är i en utkallelse: “Kom ut ur Babylon, mitt folk”, sa Ängelns röst. Ut ur vad?  Förvirring.

Har metodisterna rätt, eller baptisterna, eller katolikerna? Kom ut ifrån det. Gud har rätt. Hur vet du det? “Låt varje människas ord vara en lögn, och Mitt Ord vara Sanningen.” Kom ut ifrån det. Vad är det du känner till? Samma Eldstod, samma Ande som smörjer och leder till Löfteslandet. Lägg märke till det, ledde dem, förde ut dem, ledde dem till löfteslandet, Israel, nationen; och samme Gud, samma Eldstod, bara detta … De sa att kameran … När ni läser George J. Lacys … Inte jag nu. Ni läste där Georg J. Lacy undersökte den där bilden, (han är chef för fingeravtryck och dokument hos F. B. I.) där är hans uttalande. Någon säger: “Det var en dubbelexponering.”

42-3 Tiotusentals människor såg på det med egna ögon. Vi stod här och såg på det, ni har sett på det. Det är inte det. De sa att det var ett optiskt bedrägeri. Vad sa herr Lacy? “Det mekaniska ögat på den här kameran kan inte uppfånga psykologi.”

Det var inte något optiskt bedrägeri, det var där, samma Eldstod. Sedan säger de: “Å, ja, det var en illusion.”  Ja, kamerorna … hundratals mil bort från Tucson … Sex månader innan det hände, sade vi det till er genom den Helige Ande, att jag skulle bege mig dit för att få reda på nyheterna. För pyramidskriften på utsidan … så som brodern fick drömmen och jag uttydde den för er. Det är den fullständiga tydningen.

42-4 Nu har alla hemligheterna med rättfärdiggörelse, helgelse, dopet i den Helige Ande verkligen blivit förklarade. Nu är det de lösa ändarna som ska tas upp av det som är dolt i de Sju Inseglen; inte de sju församlingstiderna, de Sju Inseglen uppenbarade Hemligheterna. Så öppnade Han detta uppe på toppen och fann en vit klippa där inne, men det hade aldrig skrivits på den, det är en hemlighet.

Reste till Tucson, förutsade det innan det skedde. Stod norr om Tucson, (det finns vittnen på det som står här) när det kom en smäll som nästan skakade loss bergen från grunden. Vid samma tid hängde det en cirkel av ljus där borta i luften. När vetenskapen tog bilderna var det 40 km. högt, ungefär fem gånger högre än där det kunde finnas någon dimma eller något annat, och de kan inte ens finna ut vad som orsakat den.

“Det skall bli ljust vid aftontiden,

Du kommer helt säkert att finna vägen till Härligheten.

Om du är utvald, den där Säden som faller på torr mark eller på stenar, den kan aldrig göra något. Hårda stenhjärtan som vill vara likgiltiga, men om Den faller på den mjuka, mogna tros-jorden, kommer Den att föra fram en kristen, som bär Andens frukter.

43-2 Lägg märke till hur Gud gjorde det. Han har samma Eldstod, som är stadfäst. Någon sa: “Varför går du inte och berättar för dessa vetenskapsmän om det?” Tror ni att de skulle tro det? “Kasta inte dina pärlor för svinen.”  Jesus sa att vi inte skulle göra det. Jag har inte någon ledning att göra det. Ändå bodde vi precis där i stan, där de frågade om det. Jag tänkte att jag skulle gå ned, och den Helige Ande sa: “Håll dig borta, det är inte för dem. Gå tillbaka och säg det till Tabernaklet.”

Ja, och det skall ske … “Om det de säger sker, kom då ihåg att Jag har talat”, sa Herren. Förstår ni? Innan det sker, och så sker det. Lyssna till Bibeln. Det är Guds Röst som kallar på er i dessa dagar.

43-3 Nu vill jag att ni skall lägga märke till att samma Eldstod åter igen leder folket till ett utlovat land, tusenårsriket, där vi fann under inspirationen av detta Sjätte Insegel, det som aldrig undervisats om tidigare, hur jorden måste bli renad för tusenårsriket.

Eldstoden leder dem till ett tusenårsrike. Och lägg märke till Eldstoden som ledde Israel från träldom i den utvandringen, Eldstoden, under Guds Ledning, Gud var Elden, och Eldstoden smorde bara profeten. Eldstoden skulle stå som ett himmelskt vittne om att Mose var utkallad.

Ni kommer ihåg att Datan och de andra sa: “Ja, vi borde starta en organisation. Mose, åtar sig för mycket själv. Du försöker säga att du är den ende som är helig ibland oss. Hela Herrens församling är helig. Hur kan du ta detta på dig själv?”

Och Mose föll på sitt ansikte och började gråta. Gud sa: “Skilj dig ifrån honom. Jag kommer bara att öppna jorden och uppsluka honom, så att han försvinner.” En förebild. Hur kunde Mose, han sade till dem att han talade om för dem det som Gud hade sagt, och Gud stadfäste att det var Sanningen.

44-1 Även Mirjam, profetissan själv, och Aron, skrattade och gjorde narr av Mose för att han gifte sig med den där etiopiska flickan. Och Gud blev vred, därför att de talade emot Hans tjänare. Vad gjorde Han? Han bad dem gå ut till tabernakeldörren, och Mirjam, fastän hon var en profetissa… men Mose var mer än en profet … mer än en profet.

Han sa: “Fruktar ni inte Gud? Om det är en profet ibland er, vill Jag, Herren, tala till honom i syner och göra Mig känd för honom i drömmar”, men: “Inte så med Mose. Fruktar ni inte Gud?”  Och hon var halvägs död av spetälska i samma stund. Ni vet det.

44-2 Sa Han inte: “Och Johannes Döparen, gick ni ut för att se en profet? Ja, mer än en profet.” Varför det? Varför var han mer än en profet? Han var förbundets budbärare, arken som förenade dessa två tidshushållningar.

Och idag är det som vi har ibland oss, denne väldige Helige Ande, mer än en profet. Det är Gud manifesterad ibland oss genom Sitt Ord för att bevisa det.

Den gör mer än en profet – tusen gånger mer än vad profeterna gör.

44-3 Elia, en av de största profeterna i den tidsåldern gjorde bara fyra övernaturliga ting i hela sitt liv på ungefär åttio år. Elisa som hade en dubbel del gjorde åtta, och vi ser tusentals och åter tusentals med våra egna ögon. Se på Herrens Ängel i en Eldstod. Vetenskaplig granskning har tagit det ut till världen, och de vet att de kommer att bli dömda genom det.

Vad gjorde det där Lammet? Den Herrens Ängel, som var Kristus… Ni tror det. Johannes 6, de drack alla av detta vatten och hade en väldig tid och gladde sig. Han sa: “Jag är Livets Bröd som har kommit ner ifrån himmelen från Gud. Jag är den Klippan som var ute i öknen.

De sa: “Nu vet vi att du är galen. Du är galen, du har en djävul på dig. Du är en galen man, besatt av en djävul.” Ni vet, människor kan få en ande på sig i bland och de blir religiöst väldigt aktiva.

De sa: “Du är, du är en djävul, du har fått en djävul på dig. Du är en samarit och du har fått en djävul på dig.” De sa: Här är du och du är ännu inte mer än femtio år gammal och säger att du har sett Abraham.” Jag kan se Honom gå tillbaka några steg och säga: “JAG ÄR DEN JAG ÄR. Förrän Abraham var, Är Jag”

45-1 Det var en brinnande Eld, den där Eldstoden i busken. När Han dog och uppstod på tredje dagen och Saulus mötte Honom på vägen där nere, var Han tillbaka till den där Eldstoden igen. Han sa: “Jag kommer från Gud, och Jag går till Gud.”  När Petrus var i fängelse, kom denna Eldstod in och öppnade dörrarna och förde ut honom. Det är riktigt.

Vart ledde denna Eldstod dem? Kom nu ihåg, Mose var inte Eldstoden. Han var den smorde ledaren under denna Eldstod, och Eldstoden stadfäste bara hans budskap med tecken och under. Och den Eldstoden ledde dem till det land som Gud hade lovat dem, där Han, Han Själv, en dag skulle bli gjord till kött ibland dem. Är det riktigt? Vad gjorde de? De knorrade och vred sig och allt möjligt annat, för att visa att det var under blodet från ett vanligt lamm

Men den här gången (Ära vare Gud) kommer den Eldstod som vi ser ibland oss, den Eldstoden kommer att leda oss till tusenårsriket, där Han kommer att vända tillbaka till Sitt folk i detta väldiga tusenårsrikets styre, efter den här utvandringen, där vi kommer att leva evigt med Honom. Han har alltid Faderns Ord, och bevisar alltid att Det är rätt.

45-3 Vi är i en utvandring, och nu när vi avslutar och skruvar av ljudbanden om ett ögonblick, o, mina vänner, mina bröder, både ni som är närvarande och de som kommer att höra på ljudbanden, låt mig som er broder och medborgare i Guds Konungarike säga: Kom ut i den här utvandringen.

För alla de som blir kvarlämnade, kommer att bära vilddjurets märke. Kom ut ur Babylon; kom ut ur denna förvirring; kom ut ur dessa system och tjäna den levande Gud. Och låt denna väldiga Förbundets Ängel, Jesus Kristus, Han, Som i Guds gestalt, inte aktade det som ett byte att vara lik Gud. Nu är Han en Eldstod, i samma form som Han var den gången, när Han förde fram den första utvandringen, den andra utvandringen, och här är Han med den tredje utvandringen.

45-4 Vad gjorde Han i den första utvandringen?  Han förde ut dem ur ett naturligt land och till ett naturligt land. I den andra utvandringen förde Han ut dem ur ett andligt tillstånd och in i ett andligt dop i Den Helige Ande. Nu för Han dem från ett andligt dop i Den Helige Ande och rakt tillbaka till det eviga landet i tusenårsriket och det väldiga här efter. Samma Eldstod genom samma smorda system, samme Gud som gör samma saker. Samma Ord som förklarade den första, förklarade den andra. Samma Ord som förklarade den andra har förklarat den tredje, och här ser vi det ibland oss.

Kom ut.  O, kom ut ur detta kaos. Kom till den levande Gud. Kom till Ordet “Och Ordet blev kött och bodde ibland oss.” Och nu är Han i vårt kött, och bor ibland oss. Kom ut och tjäna den levande Gud, medan vi böjer våra huvuden. (En profetia förs fram. – utg.)

46-2 Med våra huvuden böjda … Från djupet av din själ, från djupet av allt det som är i dig, är du villig att komma ihåg att … är du redo att sluta med alla ting som är av världen och leva för Gud. Om du nu inte menar det, så gör det inte, men om du verkligen menar det av hela ditt hjärta, att du nu är överbevisad… så som Jesus sa vid slutet av Sin tjänst: “Nu tror ni…”

Är du överbevisad om att dessa ting är rätt, stadfästa av Gud, och att vi är vid ändens tid och du verkligen vill komma till Kristus nu, komma ut i denna utvandring, att kallas ut från likgiltighet, det som är samfundsmässigt, (denominationalism) idéer och världens ting och att du av hela ditt hjärta vill överlåta dig till Honom och komma ut i denna utvandring till det välsignade löfteslandet, vill du lyfta dina händer, medan vi ber? Är ni helt säkra på att ni vill komma ut, var och en?

46-4 Himmelske Fader, dessa som har lyft upp sina händer, låt dem komma ut nu, Herre. Låt den Helige Ande över Ordets löfte, låt den Helige Ande röra sig in i deras hjärtan. Ute i församlingen var det ungefär tjugo händer, antar jag, Fader, de är övertygade och vet att det är sant och de vill komma ut.

I de dagar när Israel utvandrade, var det bara två av 2,5 millioner människor som nådde landet. I Jesu Kristi dagar var det omkring etthundratjugo som gjorde det. Och nu, i dessa dagar, när världen går mot sitt slut, sa Du: “Den port är trång och den väg är smal och få är de som finner den, men den väg är bred som leder till fördärvet, och många kommer att gå dit.”

Dessa ord kan inte ta fel, de är Dina.

46-5 Nu ber jag för dem, Herre. Jag ber om att Du i denna stund vill omskära deras hjärtan genom Din Helige Ande. Ta ut alla denna världens ting. Omskär deras öron, så att de klart kan höra Guds Röst som kallar genom Sitt Ord och genom Ljuset för vår tid.

Giv, Herre, att deras ögon må bli öppnade så att de kan se Guds härlighet i dessa sista avslutande timmar. Du sa: “Alla dem som Fadern har givit Mig, skall komma, och Jag skall uppväcka dem på den yttersta dagen.”

Och, Herre, kanske det är många här som ännu inte förstår. Jag ber att Du ska handla med dem och låta dem få ännu ett tillfälle, Herre, så att de må kunna förstå, Herre. De hör Dig tala genom Ditt Ord, medan Du bevisar Dig Själv, och sedan tala till oss genom en övernaturlig Röst, och så med en tolkning, för att se Dina stora gärningar som bevisar att det är sant enligt Bibeln.

47-2 Jag ber, Gud, att Du nu vill förlåta oss våra synder. Och när jag lägger mig över detta Ord, Gud, tänker jag på att bara för en vecka sedan, lade jag mig över en död man på golvet här, och jag såg den väldige Helige Ande föra honom tillbaka till livet. Hans ögon vände sig bakåt i huvudet på honom, och han låg där död, och genom att bara säga några ord och åkalla Ditt Namn, såg jag honom komma till livet. Och här är han idag, fortfarande i livet.

Herre, Du är samme Gud som när Paulus lade sig över den där pojken, som lyssnade på honom, när han predikade så länge, den där mannen som föll ner från fönstret. Du är samme Gud som kan återupprätta livet.

47-3 Vi tackar Dig, Fader. Den otroende kanske inte tror, men vi tror, Herre. Du har bevisat Dig Själv för oss.

Låt nu det som jag tänker på i mitt hjärta, tankarna i mitt sinne, min styrka, och allt, smälta in i detta Ord. Och låt Ordet och jag själv, tillsammans, Herre, med folket, marschera mot Guds Rike. Giv det, Herre. Förlåt våra synder, helbrägdagör våra sjukdomar och gör oss till undersåtar i Ditt Rike.

Medan nu dessa kommer, Herre, och dopbassängen har öppnats, vattnet är klart och dopet kommer att börja om några minuter, kommer vi ihåg, när samma Evangelium blev predikat, så står det i Bibeln: “Så många som trodde, blev döpta.”

Det ligger bönedukar här, Herre, som jag välsignar i Jesu Kristi Namn, till helbrägdagörelse för de sjuka.

47-5  När våra möten är långa, blir utdragna, för tiden är sen, måste vi lägga in Ordet, medan det finns en jord att lägga det i, för den kalla vintern kommer. Vi ser det, löven faller och vi vet att vintern är nära för handen. Vi måste skrapa på ytan och gräva ner säden.

Så jag ber himmelske Fader, att du ska tala till varje hjärta. Och Bibeln säger: “Så många som trodde, blev döpta.” Och Herre, om det är många här som har trott, men aldrig blivit döpta i Ditt älskade Barns Namn, Jesus, må de då komma denna förmiddag stilla och ödmjukt, medan de bekänner sina synder och dör bort från denna världens ting, för att bli begravda, för att ta på sig Jesu Kristi Namn, för att härefter leva gudfruktigt genom den Helige Andes hjälp…

Vi överlämnar dem till Dig nu, Herre, med denna avsikt, i Jesu Kristi Namn. Amen.

Nu överlämnar vi mötet till broder Neville, och vad han har att säga, medan det blir klart för dopgudstjänst. I kväll kl. 19.30, om det är Herrens vilja, vill jag ta upp på ljudband det här andra budskapet.

Gud välsigne er till dess.