Nr: 94 | 63-1229E | LOOK AWAY TO JESUS | mp3 | PDF

SE HÄN MOT JESUS
Av William Marrion Branham
29 December 1963, Jeffersonville, Indiana, USA

Amen. Tack, George, Becky och syster Ungren för den fina sången. Det är sant. Allt blir förändrat när Jesus kommer, Han stänger helt enkelt mörkret ute, och sprider ljuset. Vi är tacksamma för detta. Det är första gången Becky spelar här i kyrkan, så det var en mycket passande sång. “När Jesus Kom.”

Vi är så tacksamma över att vara här igen ikväll, och så tacksamma över ert fina deltagande i förmiddags. Nu ikväll har jag ett litet ämne som jag vill tala om i några minuter, men innan jag gör det, har jag några pålysningar och sådant att göra. Jag är lite hes, och jag tror att det bara beror på att jag talar så mycket. Jag predikar länge, men när jag talar in dessa en-eller två timmars ljudband, och när jag kommer tillbaka hit, är det för att jag spelar in dessa för hela världen. Så jag tackar er för att ni hade sådant tålamod med oss i förmiddags.

1-4 Nu är det några få saker som jag skulle vilja nämna med en gång. Det första är att jag vill fråga församlingen, om jag kan ändra på något ikväll, som jag har gjort. Jag ger inte några nyårslöften och vi är tvungna att resa hem i morgon, så vi kommer inte vara här över nyår, men vi kommer att komma ihåg er. Jag tror att det skall vara ett möte här på nyårsafton. Ja, det stämmer, en nyårsvaka som de alltid har på nyårsafton. Vi skulle vilja stanna kvar, men då kan vi bara inte hinna tillbaka i tid för att få barnen till skolan. Och min fru måste tvätta upp deras kläder. (Ni vet hur det är.)

1-5 Så vill jag tacka var och en av er för allt det fina ni gjorde för oss under julen. Och ni kvinnor som gick dit och lade in mat i huset och sådant, för oss, så att när vi kom dit, fanns maten redan i ordning och färdig att äta. Jag tackar er verkligen för det. Må Gud alltid välsigna er och församlingen för presentkortet, så att jag kunde komma hit och få tag i lite kläder, om jag behövde det, en kostym. De ger mig en kostym varje år. Och några goda vänner till mig har precis skaffat mig en kostym, så jag tror, att om det är i sin ordning, så är det några andra saker jag behöver, som skjortor och underkläder och sådant. Jag skulle vilja använda pengarna till det, om det går bra för församlingen. Jag har större behov av det än en kostym, just nu.

2-1 Denne unge man som precis sjöng för oss, broder George Smith från Tucson; vi har varit i deras församling där uppe, Nytestamentliga Baptistkyrkan. Hans far är missionär. Jag tror han har omkring sju församlingar nere i Old Mexico. Och de är verkligen några fina människor där. Hans far och mor, och alla är de fina människor, och George är en mycket fin, ung man. Jag blev bara ledsen att han inte gav oss ett litet vittnesbörd innan han satte sig ned, om Kristi frälsande Nåd i sitt liv.

2-2 Och nu till budskapen… jag lovade här för inte så länge sedan, innan jag reste ut på mötena, att jag skulle komma hit och spela in dem på ljudband först, och så resa ut. Det var för att få ljudbanden till folket, så skulle jag komma hit och spela in ett budskap, och sedan resa ut och predika det.  Det skulle ge dem som spelar in ljudbanden en chans att göra dessa band, så att vi kan ta dem med oss, när vi reser.

Nu ska jag precis resa ut på en lång rad evangelistresor, så jag kommer inte att kunna göra det från och med nu. Förstår ni?  Och den som tar upp ljudbanden behöver bara få dem, när vi reser vidare. Jag tror att när allt kommer omkring… ska de inte ha ett möte angående ljudbanden den här veckan? Det var någonting om ljudbanden den här veckan. I varje fall tror jag att broder Sothman är här, och han representerar broder Maguire. Jag vet inte om han är här eller inte. Jag tror att broder Fred är här. Någon sa att han var här. Jag tror att de ska ha ett möte den här veckan (kanske i morgon kväll, eller något sådant) angående ljudbanden. Vi talade om det häromkvällen i rummet där. Jag tror att tiden har kommit för någonting. De håller på att arrangera det. Så från och med nu ska jag troligen bara tala budskap som jag inte har berört här i Tabernaklet, ute i mötena.

2-4 Jag är tacksam till Gud för detta vittnesbörd från broder Blair. Det råkade bli så att broder och syster Blair sitter här just ikväll, sitter här rätt framför oss, de som hade den lilla pojken.

Jag kommer ihåg när Herren talade till mig, när broder Blair var helt förkrossad, gråtande. Hans lilla pojke hade blivit sönderkrossad i ansiktet så här av en bil som välte och han var mycket dålig. Men medan jag bad, såg jag den lille pojken helt frisk. Och broder Blair frågade mig naturligtvis: “Broder Branham, är detta: SÅ SÄGER HERREN?”

Jag sa: “Broder Blair, det är SÅ SÄGER HERREN!”

Och broder Blair är här ikväll, och vi är sannerligen tacksamma för att ha broder Blair här hos oss. Han har lidit av en del svårigheter med nervositet, och Satan gav honom ett kraftigt slag här för inte så länge sedan, för att försöka få honom att tvivla på mig. Och medan Satan gjorde det, kom Herren med det samma och uppenbarade det för honom och talade med honom om detta, bara för att stoppa det, innan tiden kom för detta. Broder Blair är en fin man. Jag vill att ni skall komma ihåg honom. Han är på ett sätt fångad mellan meningar om vad han ska göra. Han vet inte hur han egentligen ska vända sig, och jag litar på, broder Blair, att Gud… du är en stor Kristi tjänare och Han har mycket för dig att göra, ljusen börjar bli svaga. Var du här i förmiddags? Ja, det var fint.

3-2 Nu antar jag att nästa gång jag ser er, kanske en bit in på våren, och vid den tiden kommer vi kanske att veta om vi kommer att hålla mötena här i Jeffersonville eller inte, under den tid då jag skulle ha varit i Norge och i de skandinaviska länderna.

3-3 Innan vi nu tar upp en text, för vi har en bönekö, som ska komma fram och många står i rummen och längs väggarna och så vidare, och jag vet att det är mycket svårt för er. Jag har stått många gånger själv, och jag gick förbi för en stund sedan, när jag kom med min fru och jag lade märke till folket vid dörrarna, och jag tänkte: “Vem är det som säger att inte Evangeliet fortfarande är det mest attraktiva som finns i världen?” Helt säkert är det så. Det drar till sig dem som är intresserade av det. De som inte är intresserade, blir naturligtvis inte det. Men Jesus sa: “När jag har blivit upphöjd från jorden, ska jag dra alla människor till Mig.” Vad sant det är.

3-4 När jag kommer hit, så är det så mycket att säga, att jag liksom måste skriva ner, vad jag ska säga här en stund… Det är så mycket att säga att man helt enkelt glömmer bort vad man ska säga.

3-5 Jag förstår att broder Ungrens far blev döpt i Jesu Kristi Namn i förmiddags. Om syster Ungren och de är här, är jag säker på att det var något stort för dem, för det har varit deras ständiga bön i många år. Och broder Ungren, var du än är, må Gud välsigna dig rikligt, min broder. Och om det inte är korrekt, kommer Gud att låta mig få svara för det på domens dag. Ser ni? Jag vet att det är korrekt. Jag tar på mig klandret för det. Det är helt riktigt, därför att det är Sanningen. Du säger: “Är det någon skillnad?” Det var det för Paulus. De frågade hur de hade blivit döpta. De sa att de redan hade blivit döpta av Johannes, mannen som döpte Jesus. Paulus sa att de måste komma och bli döpta om igen i Jesu Kristi Namn. Och inte en enda person i Bibeln blev någonsin döpt i Faderns, Sonens och den Helige Andes Namn. Inte någon människa blev någonsin döpt så, förrän katolska kyrkan organiserades vid Nicaea-konciliet, Nicaea, Rom. Det var där den första personen, någonsin, blev döpt där man använde titlarna.

4-2 En man talade med mig häromdagen. Jag sa: “Ja, om Herren Jesus… ” Det är Hans Namn.

Han sa: “Ja…”

Jag sa: “Om det kommer någon till dig…”

Han sa: “Jag tror inte det gör någon skillnad.”

(Jag fångade honom helt enkelt i hans egen lära.)

Jag sa: “Om det kommer en man till dig och säger: ‘Jag är döpt i Sarons Ros’, Liljans i Dalen och Morgonstjärnans Namn’, skulle du säga ‘Amen’ till det?”

Han sa: “Nej.”

Jag sa: “Hur skulle du… Skulle du döpa om honom igen?”

Han sa: “Ja.”

Jag sa: “Hur skulle du döpa honom?”

Han sa: “Jag skulle döpa honom i Faderns, Sonens och den Helige Andes Namn.”

Och jag sa: “Det är så jag skulle döpa honom – i Faderns Sonens och den Helige Andes Namn.”

Jag sa: “Ja, Sarons Ros, Liljan i Dalen och Morgonstjärnan är inte något namn.”

Han sa: “Det är riktigt, det är en titel.”

Jag sa: “Det är Fader, Son, och Helige Ande också.”

Jag skulle döpa dem i Faderns, Sonens och den Helige Andes Namn; och Faderns, Sonens och den helige Andes Namn är Herren Jesus Kristus.” Exakt så. Så sade jag, och han såg det… Det var broder Josef Mattson-Boze från Chicago, den hårdaste karl jag någonsin måste bryta igenom med. Jag antar att jag har omkring tre eller fyra tusen infödda att döpa om igen, när jag kommer över till Afrika nu, tillsammans med honom.

5-1 Så vi är tacksamma för Evangeliets Ljus. Och Jesus sa, när Han var här på jorden: “Det Jag hör, det talar Jag.” Och nu kommer jag att säga något under de närmaste tio eller femton minuterna, innan jag går in på min text, en mycket kort text, och därefter ska vi ha bönekön.

Jag har kommit till en punkt i min tjänst, där jag är tvungen att säga något. Och jag… Jesus sa att det Han hörde, det var det Han talade. Han sa: “Jag har kallat er Mina vänner, och en vän berättar allting för sina vänner.”

Paulus säger i Apostlagärningarna 20:27, “Ty jag har inte undandragit mig att förkunna för eder allt Guds rådslut.”  Ser ni? Och må jag ikväll ansluta mig och säga samma sak som denne store, helgade man från gamla tider. Så vitt jag vet, har jag inte undandragit mig, utan förkunnat allt Guds rådslut för er.

5-4 Det var någon som spelade ett av ljudbanden häromdagen, och bara för att det gjorde någon arg, sköt de på dem genom fönstret, och en kvinna blev skadad. Så kanske kommer jag en dag att besegla mitt vittnesbörd. Men när den tiden kommer är jag redo att gå. Till dess min tid kommer, finns där ingenting som kommer att skada mig, tills den tiden. Ser ni?

5-5 Nu tror vi på samma Evangelium, precis på det sätt Bibeln är skriven. Den är inställd. Och om geväret är precis inställt och justerat, om det träffar målet första gången, kommer det att träffa andra gången, och varje gång. Om ett träd, eller en gren, ett vinträd, skjuter fram en gren, och den grenen bär en bestämd frukt, så nästa gång vinträdet skjuter fram en gren, kommer den att bära samma sorts frukt.

Och om Jesus är Vinträdet, och vi är grenarna och den första grenen, församlingen, som detta Vinträd sköt fram, de skrev Apostlagärningarna, som de lämnade efter sig… Den första grenen döpte i Jesu Kristi Namn. Och de hade den Levande Guden ibland sig, Som gjorde samma ting ibland dem, som Han gjorde, när Han var här på jorden. Därför lade folk märke till dem, att även om de var okunniga och olärda, så hade de varit med Jesus, därför att Hans Liv var genom dem.

5-7 Som jag har sagt: Om jag hade Beethovens ande i mig, skulle jag skriva sånger. Om Beethoven levde i mig, skulle jag vara Beethoven. Ser ni?  Om Shakespeare levde i mig, skulle jag vara Shakespeare. Jag skulle skriva dikter och skådespel och så vidare, om Shakespeare levde i mig. Och om Kristus lever i dig, skulle du göra Kristi gärningar. Det måste vara så. Och vad är Kristus? Ordet. Han sa: “Om ni förblir i Mig, och Mina Ord i er, bed då om vad ni vill och det skall ske”, därför att Ordet där behöver bara Ljuset, och Ljuset får det att leva.

6-1 Så nu kommer jag att säga er något som jag inte har sagt på hela tiden. Och det är det som vi har sett fram emot så länge, eller i alla fall många år, fyra eller fem år, eller kanske längre, det tredje rycket har nu blivit stadfäst, och jag är säker på att ni alla vet vad det är.  Kom nu ihåg, det kommer aldrig att bli någon efterlikning av detta, för det kan det inte bli. Det kan det inte bli. Nu har det uppkommit, och jag har blivit förvarnad om detta, att snart, precis vid den här tiden nu, har det precis hänt, så att det skulle kunna identifiera sin närvaro ibland er. Förstår ni? Men det kommer inte att bli använt i någon stor utsträckning, förrän det här rådet börjar dra åt. Och när de gör det, när det sker… Pingstvännerna och de andra kan nästan efterlikna vad som helst som kan bli gjort, men när den tiden kommer, när pressen kommer, då kommer ni att få se det som ni har sett tillfälligt, bli manifesterat i sin kraft. Ser ni? Ser ni?

6-3 Nu måste jag fortsätta med evangelisering, precis så som jag fick befallning först, jag måste fortsätta.

Därför har ni haft Ordet, och ni vet vad ni ska titta efter, hur ni ska stå fast. Jag måste fortsätta med evangelisering. Och, mina vänner, var stilla och bara fortsätt framåt, för stunden närmar sig snabbt (ser ni?) när något kommer att bli gjort.

Det kan hända att ni kommer att se några små, märkliga ting hända när det gäller mig… inte något syndigt, jag menar inte det, men jag menar något underligt i jämförelse med den vanliga utvecklingen, för det som jag har nått till nu i tjänsten, där stannar jag upp här, ger akt på den punkten och väntar på tiden för att använda det. Men det kommer att bli använt. Och var och en vet det, för lika säkert som det första blev identifierat, så har det andra blivit identifierat, och om ni vill tänka efter riktigt noga, ni som är andliga (som Bibeln säger: Detta är till dem som har visdom) så är det tredje tydligt identifierat. Ser ni? Vi vet var det är. Så det tredje rycket är här.

6-5 Det är så heligt att jag inte får säga så mycket om det, såsom Han sa till mig i början. Han sa: “Detta – säg inte något om det.”  Ni kommer ihåg det, för många år sedan? Det talar för Sig Själv. Ser ni?  Men… jag har försökt att förklara de andra, och jag gjorde ett fel. Detta kommer att vara det som, enligt min mening, (jag säger inte att Herren säger mig detta) detta kommer att vara det som kommer att sätta igång den bortryckande tron, för avfärden. Ser ni? Ser ni?  Och detta… Jag måste lägga det i stillhet en tid.

Kom nu ihåg, (och ni som lyssnar på detta ljudband,) ni kan komma att se en sådan förändring i min tjänst nu genast, att det faller tillbaka. Det går inte framåt, det faller tillbaka. Vi är precis vid den tiden nu, och det kan inte gå något längre. Vi måste vänta här bara ett ögonblick, tills detta händer här framme, för att hinna ifatt, sedan, kommer stunden. Men det är grundligt identifierat.

7-2 Det kommer en tid i den här nationen, när den här nationen kommer att utöva all den makt som djuret hade tidigare, (som var det hedniska Rom, när det blev det påvliga Rom. Ser ni?) att den här nationen kommer att göra det. Uppenbarelseboken 13 förklarar det tydligt. Lammet kommer upp ur jorden. Det andra vilddjuret kommer upp ur vattnet, skaror och mängder av folk. Det här lammet kommer upp där det inte fanns några människor.

Ett lamm representerar religion… Guds Lamm. Och kom ihåg att det talade som ett lamm, det var ett lamm, och så efter en tid mottog det makt och talade som en drake, och utövade all den makt som draken hade haft före honom, och draken är alltid Rom. Så ser ni inte, romerskt samfund, ett märkt protestantiskt samfund, en bild åt vilddjuret som blir till en makt, som kommer att tvinga alla protestanter till en slags förening. Man måste vara med i denna kyrkosammanslutning, annars kommer du inte att kunna ha någon gemenskap eller… Ja det är praktiskt taget så nu. Man kan inte resa till en församling och predika, om man inte har ett medlemskort eller någon form av identifikation.

7-4 Och nu kommer folk som vi själva att bli helt avskurna från allt detta. Just så är det, därför att de inte kommer att kunna göra det. Det håller på att dras åt, och när den tiden kommer, och pressen kommer till en punkt, där ni pressas ut, lägg då märke till, (det som jag ska säga er om några få minuter.)  lägg då märke till det tredje rycket. Det kommer att vara absolut (dom – övers. anm.) för de totalt förlorade, men det kommer att vara (nåd – övers. anm.) för Bruden och Församlingen. Vi är närmare än det ser ut att vara. Jag vet inte när, men det är riktigt, riktigt nära. Kanske jag bygger en plattform som någon annan ska stå på. Jag kan bli borttagen före den tiden. Jag vet inte. Och den tiden kan vara kommande vecka, att den Helige Ande kan komma och bringa Jesus Kristus. Han kan komma nästa vecka.  Han kan komma redan i kväll. Jag vet inte när Han ska komma. Han säger oss inte det. Men jag tror verkligen att vi är så nära, att jag inte kommer att dö gammal. Även om jag är femtiofyra år gammal, kommer jag aldrig att dö i en hög ålder, förrän Han är här. Ser ni? Om jag inte blir skjuten, dödad eller någonting, på ett eller annat sätt dödad, men bara hög ålder kommer inte att döda mig, förrän Han kommer. Och jag tror att… Och jag vill säga detta; jag har aldrig sagt det förut, men enligt Skriften, enligt det Han sa till mig för trettio år sedan, för trettiotre år sedan där nere vid floden, (rättare sagt 1933) det Han sa… allt har hänt precis exakt. Det kan hända att jag inte kommer att göra det, men detta budskap kommer att introducera Jesus Kristus för världen. “För som Johannes Döparen blev sänd som en förelöpare inför den första ankomsten, så kommer budskapet att vara en förelöpare för den andra ankomsten.” Och Johannes sa: “Se, Guds Lamm som borttager väldens synd.”  Ser ni? Så det har varit en parallell på allt sätt, och jag vet att det kommer att vara det. Budskapet kommer att fortsätta.

8-1 Nu har det hänt några stora saker under vägen. I förmiddags hade jag intervjuer i rummet här, och en ung man vid namn Autry, han är troligen fortfarande här inne i kväll. Han är från San Antonio, Texas. Han kom och frågade om vi kunde besöka deras tabernakel en kväll, bara för en kväll, när vi reser till Dallas (på vägen tillbaka från Kalifornien.) De följer upp det de närmaste en eller två dagarna, för att se om vi kan göra det. Han berättade för mig om… Jag har aldrig varit i San Antonio, sedan det första mötet där.

Det första mötet, när jag kom till San Antonio, tror jag att jag var där med broder Coots och den internationella Bibelskolan, och jag har glömt vilket auditorium vi hade mötet i. Och det var antingen min första eller andra kväll (jag tror att det var den första kvällen,) när jag gick upp på plattformen, då reste sig någon upp långt bak i byggnaden och talade i tungor som ett maskingevär som gav eld. Och han hade inte mer än satt sig ner, efter bara ett ögonblick eller två, förrän någon reste sig på plattformen och gav tydningen. Jag stannade upp vid det han sa och jag sa till den mannen: “Känner ni den här mannen?”

Han sa: “Nej!”

Jag sa: “Hur kom du hit?”

Han sa: “Folket som jag arbetar för, är här i kväll, och de tog med mig.” Han var cowboy.

Jag sa: “Vad gör du? Känner du honom?”

Han sa: “Nej, jag har aldrig sett honom.”

8-3 Jag sa: “Vad är du?” Och han var köpman i stan. Och vad de sa… jag var alltid… Innan jag lärde mig bättre, var jag lite skeptisk mot tungotal. Jag tänkte att mycket av det var köttsligt, och det kan vara det, men när detta blev sagt, var tolkningen exakt det Herrens Ängel sa nere vid floden elva år tidigare: “Som Johannes Döparen blev sänd som en förelöpare före Kristi första ankomst, är du sänd som en förelöpare före den andra.” Ser ni? Där var det. När Ängeln, det där Ljuset, som har blivit grundligt identifierat, både genom församlingen, genom Ordet, genom vetenskapen, och allting har identifierat det, det där Ljuset som visade Sig första gången offentligt, och stod rakt över där jag var, omkring klockan två på eftermiddagen, vid brofästet, rakt ner här i vattnet vid slutet av Spring Street.

Ja, det var många, många år sedan. Och vad Den sa, har skett exakt på pricken.

9-1 Denne broder här berättade för mig i förmiddags att han gift sig med en flicka från församlingen här, syster Noids dotter. Jag antar att den unge mannen… Är du här, broder Autry? Jag vet inte, han var från San Antonio. Jag vet inte om han är här eller inte. Han var här i förmiddags. Han sade till mig på mötet, jag tror det var hans farfar som hade varit epileptisk i hela sitt liv och som blev förd dit.

Det var den första början av tjänsten, när Den sa att urskiljningen sker genom att de lägger sina händer på mina och det som blev sagt, skulle då vara vad det var.

Och jag talade om för er (och många är vittnen ikväll) att det skulle komma att ske att jag skulle veta själva hemligheterna i deras hjärtan. Ni kommer ihåg det, innan det ens hände? Omkring fem eller sex år senare, hände det uppe i Kanada för första gången. Och det hände så. Då sa Han: “Om du fortsätter att vara uppriktig, ska det bara fortsätta.”  Och nu har det tredje ägt rum. (Ser ni?) Det rör sig bara hela tiden vidare.

Han sa att hans farfar fördes in i kön, och berättade om epilepsin och så vidare, och det bads en bön för honom. Det var för sexton år sedan. Jag tror att det är omkring sexton eller sjutton år sedan och han säger att han aldrig har haft ett anfall sedan, och han är ganska snart åttiofem år gammal. Han har aldrig haft ett anfall sedan dess. Vad är det? Jesus Kristus, den samme igår, idag, så ock i evighet.

9-4 Är Margie Morgan i byggnaden? Syster Margie Morgan, en dam som var uppäten av cancer, en sjuksköterska. Hur många kommer ihåg syster Morgan? Om hon är här, kan hon väl inte komma in. Hon var sjuksköterska. Förstår ni? På cancerlistan i Louisville. Kvinnan har varit död omkring sexton eller sjutton år, enligt cancerlistan i Louisville. När Jim Tom Robinson, advokaten (en kristen advokat) hörde om detta, reste han till Baptistsjukhuset för att undersöka och se om det var riktig, för hans far var med i styrelsen (styrelsen för Baptistsjukhuset) och de tog reda på fallet, och kvinnan antogs vara död sedan många år tillbaka, och hon är sjuksköterska på ett sjukhus här i Jeffersonville. När hon stod precis här, när de måste hålla henne uppe, hon var inte ens medveten…  men det var “SÅ SÄGER HERREN”, och hon lever.

10-1 Hon reste för att tjänstgöra som sjuksköterska i Louisville och en man där nere i Schimpfs konfektyraffär…

Är herr Schimpf här ikväll? Jag skulle tycka om, ifall han ville tala om det, om han är här: Sonny Schimpf, en stor, frisk man. Många gånger när jag brukade… Jag tycker inte om att säga det, men det är sanningen. Pappa brukade ge mig en tiocent, om jag arbetade hela veckan, och jag kom ner till stan och parkerade cykeln där broder Mike Eagan bor (en av förtroendemännen här) med Jimmy Pool (jag tror hans son är här ikväll.) Jim och jag och Earnest Fisher brukade åka ner till stan, och gå på bio för fem cent. Vi brukade se gamla stumfilmer. Vi var småpojkar omkring åtta, tio år gamla. De hade William S. Hart, (många av er karlar kommer inte ihåg honom) den gamle skådespelaren. Det var stumfilm och jag kunde inte läsa, jag måste bara följa med vad som hände. Man måste stava sig igenom alltihop och jag kunde inte klara det, men jag iakttog det han gjorde. Jag kunde ha en extra femcent. Hur många kommer ihåg att vi kunde få en glasstrut för en penny? Ja, jag kunde få tre glasstrutar och red hots för två penny. Jag kunde inte spara glasstrutarna, så jag brukade äta upp dem, och fick red hots för två penny. Det blev nästan ett kvarts kilo. Schimpfs gjorde dem och jag brukade gå ner dit, och se på Williams S. Hart.

10-2 Och denne unge man (lite äldre än jag) blev slagen av en sjukdom. Och fem kända specialister i Louisville gav upp honom, han vägde omkring tjugo kilo och var döende. Fröken Morgan vårdade honom, och han var i ett sådant tillstånd… Han hade så många saker: lungorna var slut, strupen var förstörd, hans små armar var bara “så här” stora runt omkring. Där låg han, döende. Fröken Morgan var inhyrd för att sköta honom, så hon sa till honom: “En gång var jag cancerpatienten”, och hon började berätta för honom.

Han sa: “Vem var det du sa, Billy Branham?” Han sa: “O, jag har sålt många buntar red hots och glasstrutar till honom.” Han sa: “Jag undrar om han vill komma och be för mig.”

Så jag åkte över för att be för Junie Schimpf. Och nu om ni skulle vilja tala med honom så är det Schimpf konfektyr rakt ner här, nästa ingång, eller dörren därefter, från Leos Theatre, ner för gatan – Schimpfs konfektyr. Ni vet alla här var det är. O, det är ett av de äldsta företagen i Jeffersonville. Och medan han låg där döende, och fem specialister gav honom bara timmar att leva, var det: “SÅ SÄGER HERREN”, du ska inte dö, utan du skall sälja red hots över disken åt mig igen.

11-2 För länge sen… Jag visste att han hade blivit frisk, men jag hade glömt det för länge sedan, och min fru och jag åkte ner för att köpa lite godsaker, när vi kom hit till jul och hur vi över huvud taget kom att tänka på Schimpfs, vet jag inte, för vanligtvis går vi till några av dessa “drugstores” (en speciell amerikansk butikstyp – övers. anm.) och får tag i det, men vi stannade framför Schimpfs.

När jag gick in, såg hans syster på oss och sa: “Ja, broder Branham, du kommer ihåg Junie?”

Jag sa: “Ja”, och där stod en stor, kraftig, stark karl som såg frisk ut. Och jag gick bort till disken, tittade på det, tittade ner så här, och sa: “Jag vill ha ett halvt kilo av dessa red hots.

Han sa: “Ja, sir.”

Hans syster väntade på min hustru, och så fick han fram dem och jag sa: “Jag brukade äta dem för länge sedan, här borta på bion”, (jag höll huvudet nerböjt)…

Och han sa: “Ja, många barn köper dem; de köper dem fortfarande.” Han sa: “Min far gjorde dem, det var han som hittade på receptet.”

Jag sa: “Jag tycker verkligen om dem.”

Efter att han hade gjort i ordning alltihop och räckt mig det, sa han: “Var det något annat?”

Och jag sa: “Jag vet inte”, och såg upp… o du!

Han sa: “Broder Branham!”

Jag sa: “Här är de red hots som jag sa till dig SÅ SÄGER HERREN om, för fem år sedan.”

Han sa: “Broder Branham, jag är så fullständigt helad, jag… det finns inte ett enda men. Jag hör lite dåligt på ena örat.”

(Jag antar att han är i femtioårsåldern.)

Han sa: “Jag hör lite grand svagt på ena örat, därför att de gav mig så mycket antibiotika, när jag var där inne.” Jesu Kristi förunderliga nåd…

11-6 Jag har inte mycket tid att säga något annat nu, men jag vill göra detta uttalande. Hur många kommer ihåg det om ekorrarna? Det är bra. Det fanns ett förbryllande Skriftställe i mitt liv, som jag aldrig kunde förstå. Det, och det var också ett annat som förbryllade mig. Det var när Mose kunde säga Gud ett bättre sätt att göra något på, än det Gud visste att göra det på. När Mose sa: “Folk kommer att säga: ‘Er Gud var i stånd att föra er ut, men inte istånd att bevara er.’” Och Mose kastade sig själv i bräschen. Senare fann jag att Mose, det var Kristus i Mose som stod för folket. Ser ni? Och så detta Skriftstället (som jag aldrig predikade över,) “Om du säger till detta berg: Flytta dig…” Ni känner till berättelsen, så jag ska hoppa över den.

12-1 Föga anade jag vad det skulle leda till. Och jag tror att broder Wood och broder Fred, och dessa som var närvarande när det hände, eller alldeles efter att det hände där… de är här i byggnaden. Broder Rodney och broder Charlie, nere från Kentucky, syster Woods bror, och dem var närvarande, när det hände nere i Kentucky. Det var andra gången det hände: helt enkelt bara tala till existens ting som inte var, (Ser ni?) att tala hela tiden och backa upp det med uppmuntrande Skriftställen. Tredje gången det hände, var hos Hattie Wright. Är Hattie Wright här i kväll? Det är Ediths… Hur många känner Hattie Wright? Broder Wood och jag satt där, när det hände. Och när den Helige Ande sa: “Ge henne det hon önskar”, och vi talade om hur dessa ekorrar kom till existens. Och jag sa: “Det är bara detta enda, Han är Jehova Jireh.”

12-3 Precis då när Abraham behövde en vädur, försåg Gud med väduren. Och Gud försåg med ekorrarna. Han kunde tala en ekorre till existens, därför att Han är skapare, exakt på samma sätt som Han kunde tala väduren till existens. Abraham bad aldrig om den. Han bara fortsatte helt enkelt att göra det, men det visade att Jehova Jireh var där. När jag sa det, var det en ödmjuk liten kvinna, första gången detta någonsin hände (det tredje rycket) för en mänsklig varelse, var det över en ödmjuk, liten kvinna som tjänade omkring två hundra dollar om året till livets uppehälle, det var allt hon fick ut av sitt lilla jordbruk. (hennes man var död, hon hade två barn som hade börjat bli lite vilda.) Hon kom och gav tjugo dollar av det till byggandet av detta tabernakel. Meda hade gett mig lite pengar den morgonen för att köpa specerier. (tjugo dollar.) Jag skulle ge dem tillbaka till henne den dagen, medan jag var där nere, så att hon inte skulle behöva betala det, men hon ville inte ta emot det. Och när… Hon satt borta i hörnet, när jag sa:” Jag vet bara det att Han fortfarande är Jehova Jireh”, och lilla Hattie sa det rätta ordet.

12-4 Hon sa: “Det är inget annat än Sanningen.” Och när hon sa det, (Broder Banks Wood här är en av dem som var närvarande) Det kändes som om rummet höll på att rasa ihop och den Helige Ande sa (samma röst som talade om ekorrarna) sa: “Ge henne det hon ber om.”

Jag sa: “Syster Hattie, som ett vittne inför Gud, detta är det. Om det är något tvivel i ditt sinne, så bed om vad du vill, och om det inte blir dig givet direkt till dig, då är jag en falsk profet.”

Hon sa: “Broder Branham… ” Alla grät.

Hon sa: “Vad ska jag be om?”

Jag sa: “Du är fattig, och du lever på kullen här borta utan pengar, du kan be om det. Du har en liten syster som invalid, som sitter här, Edith, som vi har bett för i många år, du kan be om hennes helande.”

Jag sa: “Din mor och far är gamla och nedbrutna, du kunde be för dem. Vad du än ber om, syster Hattie, se nu om det sker eller inte, just nu.”

Och jag sa: “Han har just sagt det till mig. “Samma röst sa: “Ge henne det hon ber om.”

13-4 Hon såg sig omkring och sa: “Vad skall jag säga, broder Branham?”

Jag sa: “Säg det som är din önskan. Tänk på din högsta önskan och säg det.” (Och hennes pojkar fnissade och skrattade till och med.)

Hon sa: “Den största önskan jag har är mina två söners frälsning.”

Jag sa: “Jag ger dem till dig i Jesu Kristi Namn.”

Och där kom de, och de har varit trogna i den här församlingen med nattvarden; dessa små vänner sitter där och tvår fötterna tillsammans med männen, och sådant. Vi är alla vittnen till det. Hon hade ett verkligt val. Hennes mor måste dö, och det måste hon också; det måste de alla, men det hon bad om kommer att vara evigt i hennes barns frälsning.  Det var tredje gången det hände.

13-6 Fjärde gången det hände (jag förklarade det just sista gången jag var här) var uppe på berget, där den där stormen rasade… Hur många hörde det? O, allihop. Bra. Där stormen rasade och Gud är min Domare, när jag står här; jag var på väg nerför berget tillsammans med David Wood (han är här någonstans, antar jag) som hade gjort en smörgås till mig, och det var verkligen en rejäl en. Jag tror att han försökte ge mig tillbaka för den jag hade gett till hans pappa för några år sedan. Han hade rökt korv och kött och allting hopblandat. Jag la den i min skjorta. Det regnade och den blev bara en stor degklump. Jag kom nerför berget och det stormade så. Jag kunde inte ens se handen framför mig, knappast. Och jag vet bara en sak, man snurras runt, för vinden bara virvlar runt. Ja, det finns vittnen här på det. En av dem är en av våra trogna diakoner, det är broder Wheeler. Är du här, broder Wheeler? Var är han någonstans? Alldeles här, broder Wheeler.

14-1 Broder Mann, en metodistpredikant från New Albany. Är han, broder Mann, här i kväll? Jag vet inte om han är här eller inte.

Broder Banks Wood, är du här, broder Banks? Han är i inspelningsrummet. All right, och David Wood och broder Evans var där, tror jag. Är det rätt, broder Evans?  Broder Evans, som står där mot väggen, var där. Och som de meddelade på radion flera dagar, två dagar före, att en fruktansvärld snöstorm skulle komma in över landet.

14-2 Broder Tom Simpson är här ikväll. När han kom ner från Kanada, bad de honom att köra en omväg där, för han kunde inte komma igenom, en snöstorm var i annalkande . Broder Tom, är du här? Var är du? Här sitter han, alldeles här. Och där kom molnen upp och jag sa: “Bröder…”

Alla rusade ut, och det var inte någon kvar av över hundra män och lite till där uppe, det var ingen kvar, utom vår lilla grupp och cowboyen, ryttaren.

14-3 Och vi tänkte stanna. Jag ringde till syster Evans och fick henne att ringa upp min fru, och säga till henne att säga till Tony om jag inte kom ut, att skaffa någon annan att hålla i frukostmötet med Affärsmännen.

Uppe på berget den dagen sa jag: “Ja, när det första lilla regnet eller något börjar, ge er då iväg mot lägret.” Jag sa: “Inom tio eller femton minuter kan du inte se handen framför dig i dessa snöstormar. Det kan falla tjugo fot snö över berget, bara på en liten stund. Det är så folk… Ni läser i tidningen, hur folk är kvar där ute och omkommer och allting, men vi visste hur vi skulle komma undan, och de visste var vi befann oss, så vi kände oss ledda att stanna kvar. Och så när snöstormen började där uppe på berget, började jag gå ner och jag var bara omkring 700 meter därifrån det började, när Guds röst sa: “Vänd och gå tillbaka.” Och jag gick tillbaka, så som Han sa till mig.

14-5 Sedan jag hade väntat en stund och ätit smörgåsen som David gav mig, gick jag tillbaka upp dit och satte mig ned. Medan jag satt där (och vinden ryckte och blåste, trädtopparna böjde sig långt ner, snöglopp och snö flög runt så där.) så sa en Röst: “Jag är skapelsens Gud!” Jag såg upp och tänkte: “Vad var det? Det var kanske vinden.”

Han sa: “Jag skapade himlarna och jorden. Jag stillade de mäktiga vindarna på haven”, och fortsatte att tala. Jag hoppade upp och tog av mig hatten.

Han sa: “Bara tala till stormen, och den kommer att upphöra. Vad du än säger, är det detta som kommer att hända.”

15-1 Och jag sa: “Du storm, stoppa, och du sol, skin normalt i fyra dagar, tills vi är ute härifrån.”

Jag hade inte mer än sagt det, förrän snögloppet och snön och allt stoppade, och inom ett ögonblick eller två sken den heta solen på min rygg. Jag hade sett vinden blåsa så här, den kom från norr och kom ner… jag menar den kom österifrån, den kom från öster, så var det, medan den kom från väst. Vindarna vände och kom tillbaka den här vägen, och molnen lyftes upp i luften på ett mystiskt sätt, och efter några få minuter sken solen.

15-2 Sedan talade Herren Jesus till mig lite senare angående min fru där nere, som ni vet. Om att jag reste upp dit… Jag har aldrig varit hemma på en bröllopsdag ännu. Vi har varit gifta i tjugotvå år. Den första bröllopsdagen (den första, vårt bröllop) ja, då tog jag henne med på en jakttur, för jag hade inte råd att ta jaktturen och resa på smekmånad också, så jag slog liksom ihop det… Sedan dess har jag alltid jagat. Och jag kände att det var så jag hade behandlat henne.

15-3 Det var fjärde gången det hände. Här är något jag vill säga. Och jag måste säga exakt sanningen. För omkring sexton år sedan var jag i Kalifornien med broder John Sharritt och jag hade ett möte och Meda och jag och broder Sharritt och syster Sharritt och dem, vi bodde på ett hotell, och en man vid namn Paul Malicki (som har stått här i detta tabernakel många gånger. Han är en välbärgad armenier,) och hans hustru hade fött ett barn uppe i Fresno, Kalifornien, där de bodde. Han kom ner, hade med sig sin hustru och ringde upp mig på hotellet och sa: “Kan jag ta med mig min hustru upp, broder Branham?”

Jag sa: “Ja, det kan du.” (Jag skulle resa till Catalina nästa dag.)

Så han tog med sig sin hustru upp, och den lilla damen var så sjuk och hon…

Jag sa: “Lägg din hand på min, syster Malicki”,

Och jag sa: “Vi kommer att se, om Herren vill säga oss det.”

Och så snart som hon la sin hand på min, sa jag: “O, det är mjölkben.” (en smärtsam svullnad i underbenet, som blodpropp i de stora venerna, uppträder som regel i förbindelse med födslar. Övers. anm.)

Hon sa: “Det ser inte ut som om jag har några symptom.”

Jag sa: “Var uppmärksam och se.”

Och efter två dagar behandlade de henne för mjölkben.

16-1 Så som med lilla Jimmy Pool här, hans lilla baby, häromdagen kom han in med den där hjärtattacken, de trodde att det var ett astmatiskt anfall och jag la min hand på honom. Jag sa: “Ha honom under uppsikt ett par dagar. Han har mässlingen, det håller på att bryta ut. Det är febern.”  Jag mötte honom i går kväll. Han sa: “Det har brutit ut mässling över hela honom.” Ser ni?

16-2 Ja, jag talade med syster Malicki om detta med handen.

Hon sa: “Det är något förunderligt att se det, broder Branham.”

Hon sa: “Verkar det på alla händer?”

Jag sa: “Ja, om det är något fel med patienten.”

Jag sa: “Jag kan lägga min hand ovanpå (många av er stod där och såg det) och det verkade inte.”

Jag sa: “Det finns inget fel här med min hustru, lägg hennes hand… se här, låt mig lägga din hand på min.” (Hon satt där, min hustru.) Hon la sin hand på min, och så snart hon gjorde det, sa jag: “Du har en cysta på vänster äggstock. Du har verkligen kvinnliga problem.”

Och hon sa: “Jag känner mig inte något annorlunda.”

Jag sa: “Men du har det.”

16-4 Becky var två år gammal (min dotter som just spelade för en stund sedan) hon var två år gammal. Två år senare kom Sarah till världen. Hon förlöstes med kejsarsnitt, och jag bad dr. Dillman (vår doktor där nere i Corydon): “När du har öppnat henne, se då på vänstra äggstocken.” Han gjorde det och han sa: “Det var inte något fel som jag såg.” Jag lade min hand på, det var där fortfarande.

Fyra år senare kom Josef. Jag bad honom att se igen. “Inget fel som jag såg.”

Jag la min hand på, den var där fortfarande, så vi bara glömde det. Nu är det här något som jag måste säga. Jag tycker inte om att säga det, men det är nödvändigt för att säga sanningen. Förstår ni, och det är det man önskar. Säg alltid sanningen vad som än sker.

16-7 Åren hade gått, och vi lade aldrig märke till det. Och jag säger inte detta för att hon sitter där, för jag säger det när hon inte är där. Ni vet det. Jag tror inte att det kunde finnas någon bättre hustru i världen än min hustru, och jag hoppas hon alltid förblir sådan. Och jag vill vara en lojal äkta man, och jag hoppas att varje ung man i denna byggnad, när han gifter sig, får en hustru som min hustru. Jag vet inte hur länge vi kommer att leva på detta sätt, men jag hoppas det blir resten av våra dagar på jorden. Vi har varit mycket lyckliga tillsammans.

17-1 Gud var Den som bad mig att gifta mig med henne, på samma gång som (utan att hon visste det) som jag försökte att inte gifta mig med henne. Inte därför att jag inte älskade henne, men därför att jag trodde att jag inte klarade av att tjäna ihop till livsuppehälle för henne, och hon var en fin kvinna. Jag förtjänade det inte helt enkelt. Och hon gick ut för att be och öppnade Bibeln och Han bara… . Hon sa: “Herre, jag har aldrig gjort detta förut, men ge mig ett Skriftställe som kan hjälpa mig. Om jag måste glömma honom, så måste jag glömma det.”

Hon öppnade Bibeln, och hon gick ut i ett litet skjul och bad, och när hon slog upp Bibeln: Malaki 4 “Se jag sänder till er profeten Elia innan… ” Men det var för ungefär tjugo år sedan, utan någon kännedom om tjänsten för den här tiden. Och jag var… kunde inte… Jag låg där nere vid floden, och Han väckte mig en natt, jag hörde Honom stå där vid dörren. Han sa: “Gå och sök upp henne, och ert bröllop ska vara den tjugotredje nu i oktober, och det var exakt det jag gjorde. Och vi har levt lyckliga, genom Guds nåd har vi aldrig haft ett (ont) ord. Hon har varit så älsklig.

17-3 En dag kom jag in, hon har varit tvungen att uppfostra dessa barn själv, medan jag har varit i tjänsten. Inte många kvinnor skulle stå ut med det. Ni vet… det har varit hårt och sedan… Jag kom in och hon sa ett eller annat. Vi hade Josef då, och han var sannerligen en pojke! Och han hjälpte till med att få dit några av de grå håren på sin mors huvud, liksom jag gjorde. Så han var verkligen alltigenom pojke, och han hade gjort något riktigt dåligt och jag sa till henne… Hon sa till mig: “Bill, ge honom stryk.”

Jag sa: “Jag har helt enkelt inte nerver till det.” Ser ni?

Och hon sa: “Ja om det var du som måste ta itu med det…” och hon smällde igen dörren rakt i ansiktet på mig.

Ja, jag tänkte att det är all right. “Stackars liten, hon menade det inte.” Jag fortsatte bara ut för att tvätta min bil. Och när jag kom ut dit, tyckte den Helige Ande inte om det. Han sa: “Gå och säg till henne… “

Jag tror det är 2:a Krönikeboken kapitel 22. (4 Mosebok kapitel 12. – övers. anm.)

Jag tänkte först att jag bara inbillade mig det. Jag bara fortsatte att tvätta, och Den sa igen: “Gå och säg till henne att läsa detta.”  Jag gick in och fick tag i Bibeln, och läste det. Det var där Miriam, profetissan, gjorde narr av sin broder Mose, för att ha gift sig med en etiopisk flicka, och Gud tyckte inte om det: Han sa: “Det skulle ha varit bättre att hennes far spottade henne i ansiktet, än att ha gjort detta.”

17-5 Så bröt det ut spetälska över hela Miriam. Och Aron kom och sa till sin syster, eller, han kom och berättade för sin bror: “Hon håller på att dö av spetälska.” Så Mose sprang till altaret för att gå i förbön för henne, och när han gjorde det, kom Eldstoden ned: Gud. Han sa: “Gå och kalla på henne och Aron och för dem hit.” Och Aron var med i detta också. Så Han sa: “Kalla på dem att komma hit.” Han sa: “Om det är någon ibland er (nu talar Gud till dem) som är andlig eller en profet, då skall Jag, Herren, göra Mig känd för honom. Jag skall tala till honom i syner och uppenbara Mig för honom genom drömmar och uppenbara drömmar, och så vidare.” Han sa: “Men det finns ingen i landet som är lik Min tjänare Mose.” Han sa: “Jag talar med honom från mun till öra.” Han sa: “Fruktar ni inte Gud?” Ser ni, Gud tyckte inte om det.

18-2 Ja, när jag hade sett det, sprang jag in, och hon var i det andra rummet. Jag knackade på dörren, (hon hade låst in sig) och jag sa till henne att jag ville tala med henne. Jag gick in där och talade med henne, och försökte säga henne vad det var. Jag sa: “Älskling, du vet hur jag älskar dig, men Gud tyckte inte om detta. Du borde inte ha sagt det.” Omedelbart efter detta fick hon en besvär i sidan. Vi tog henne till doktorn här i Louisville (Dr. Arthur Schoen) och han fann en tumör på vänstra äggstocken, som jag hade funnit femton eller sexton år tidigare: tumör på vänstra äggstocken, ungefär så stor som en valnöt. Jag sa: “Hur är det med detta, doktorn?”

Han sa: “Låt oss se vad som händer. Ta med henne tillbaka igen om några månader, om två månader eller något sådant.”

Vi tog henne dit igen. Den hade vuxit från en valnöt till ungefär så stor som en citron.

Han sa: “Det är bäst att den kommer bort. Den kommer att bli mjuk och bli elakartad.”

Jag sa: “O, då.”

Jag sa: “Vi ska resa till Tucson. Herren har sänt mig ut till Tucson.”

18-5 Han sände henne till en specialist på kvinnosjukdomar. Han ville inte ha ansvaret för henne. Han måste ha talat om för honom om min tjänst, för han, specialisten på kvinnosjukdomar sa: “Den måste tas ut.”

Vi sa till honom att vi skulle resa till Tucson.

Han sa: “Ja, jag har en specialist där, en god vän till mig.”

Han hade bott i Tucson.

Han sa: “Jag skall sända er till honom.”  Så han skrev ett litet brev och sände det till honom och sa: “Fru Branham är en älskvärd dam”, och så vidare på det sättet.

Han sände honom diagrammet av hur stor tumören var, och så vidare, (det hade blivit en tumör av den då) och han sa hur stor den var, och så sa han “Jag vet… “… han visste… jag tror att han kallade mig en “gudomlig helbrägdagörare” Det var det enda sättet för honom att uttrycka det. Men han sa att jag hade samtyckt till att den kunde tas bort, den skulle det: “Om den måste tas bort, så ta bort den.”  Men vår tro blev prövad.

19-1 Vi bad hela tiden och ju mer vi bad, desto större växte tumören, tills det kom till det läget att den stack ut från sidan på henne. Vi höll tyst om det, (några få av folket här visste om det) medan vi försökte se, vad som skulle ske. Det fortsatte och fortsatte.

Till slut kom jag ner från Kanada, som jag hade rest ifrån… Herren lät mig leda den där indianstammen till Kristus (jag ska resa tillbaka för att döpa dem i Herren Jesu Namn nu i vår, om Herren vill.) Ja, jag kom ner, och det var tid för henne att resa, när jag var i New York, eller här nere, hon skulle genomgå en operation, den här operationen, eller bli undersökt för sista gången. Jag reste vidare till New York och när jag kom tillbaka, stannade jag här och åkte upp, efter att jag hade haft mötet här, det sista mötet. Jag åkte upp dit och ringde henne från broder Wood.

Hon sa: “Bill, jag kan inte ens tåla att kläderna vidrör den.”

Den stod ut så här från hennes sida då. Och hennes ben på den sidan, hon kunde bara halta iväg. Den värsta veckan hon någon gång hade haft, och nu satt hon där och lyssnade på mig, den värsta veckan hon någonsin haft. Hon sa: “Jag måste iväg i övermorgon på den där undersökningen.”

19-3 Jag tänkte: “O, Gud, om de skär bort den, kommer det att hindra oss från att resa hem till jul, och jag har redan sagt till folket att jag kommer att vara där.”

Och jag sa: “Vilken tid… O.” Jag tänkte: “Säg till honom, om han kommer att operera: Låt det gå lite längre, till efter jul.” Sedan började jag tänka: Den skulle kunna vara elakartad, och här bak vet ni, är det farligt. Den kan sprida sig bak in i njurarna, och om den blir elakartad, kommer den att döda dig. Så då tänkte jag: “Vad kan jag göra?” Meda sa: “Ja, du får ringa mig.” Den dagen jag kom till Shreveport, (som var dagen efter det) då jag kom till Shreveport, måste hon resa för att undersökas. Så hon åkte iväg… fru Norman, syster Norman, ni känner henne allesammans, ni som kommer hit till Tabernaklet, hon skulle åka med henne till specialisten.

Så sa hon: “Vänta tills du har haft din första kväll, och kom så tillbaka, för det är en tidsskillnad (två timmar), ring mig sedan, när du kommer tillbaka efter det mötet, så ska jag säga dig vad jag måste göra.”

Jag sa: “Det går bra.”

20-1 Så jag fortsatte, och nästa morgon skulle jag hämta Billy och Loyce, innan jag reste (båda sitter närvarande här) och alltid… Vi har en gammal pall där, som broder Palmer klädde om för oss här, för inte så länge sedan och vi samlas alltid runt den pallen och ber, vad vi än… en sådan gammal ottoman, ni vet, fotpall. När vi än samlas runt den och ber, när jag ska åka till ett möte, ber vi Gud hjälpa oss. Och jag hade varit där uppe ett par dagar, och jag var ensam. Barnen hade lämnat huset, hon var borta. Ni vet, många av er vet, att jag har gått igenom det en gång, att åka tillbaka till ett tomt hus. Det var då jag begravde min hustru: Hope. Och jag… alltihop om igen. När jag kom ner, tänkte jag: “Ja, jag ber och sedan åker jag och hämtar Billy och Loyce och så fortsätter vi.”

20-3 Så när jag gick ner på knä för att bedja, sade jag: “Herre, jag saknar dem omkring mig den här morgonen.”  Jag sa: “Jag ber att Du ska hjälpa dem och välsigna dem, och må vi komma tillbaka till den här platsen igen.” Och nu… sa jag: “De är de där borta därför att Du sände mig dit i en vision och Du uppfyllde den. Nu vill jag vänta för att se vad Du kommer att be mig göra härnäst.” Jag sa: “Jag ber att Du ska vara nådig emot henne.” Och jag sa: “Hjälp mig i mötet där nere.” Därefter sa jag: “Herre låt den inte vara elakartad. Och låt läkaren vänta tills efter nyår med att ta bort den. Jag bara avskyr att se att hon…”

Jag sa: “Herre, hon menade inte det hon gjorde den där morgonen. Hon menade det inte.” Jag sa: “Herre, inte en enda gång har hon någonsin sagt ett ord om att jag reser på mötena, är borta i månader, eller vad det än var… inte en enda gång har hon någonsin öppnat sin mun om det. Hon har alltid sänt mina kläder till tvätten, och tvättat mina skjortor, och haft allt klart, så att jag har kunnat resa till mötena. Och så undrar hon hur hon kan tjäna Gud.”  Ni kvinnor, när ni tjänar era äkta män, tjänar ni Gud, naturligtvis… Och så, när jag alldeles uttröttad, utsliten, kommer hem och folk kommer ifrån alla håll, då måste jag resa iväg någonstans, på en fisketur eller en jakttur.

Ja, många kvinnor skulle ha blivit ifrån sig av det. Vad gjorde hon? Gjorde i ordning mina jaktkläder, så att jag kunde resa, och lät mig resa.”

Jag sa: “Herre, hon menade det inte.”  Och jag sa: “Hon har blivit öppnad tre gånger, därför att hon måste få kejsarsnitt.”

Och jag sa: “Herre, det vore hemskt att se att hon skulle vara tvungen att göra det igen.”

20-4 Just då hörde jag något i rummet. Jag såg upp, och en röst sa: “Stå upp.”

Den sa: “Vad du än säger nu, så är det så det kommer att bli.” Jag väntade bara ett ögonblick, och så sa jag:

“Innan doktorns hand vidrör henne, skall Guds hand ta bort tumören, och den kommer inte ens att kunna hittas.” Det avgjorde saken för mig. Jag ringde aldrig upp henne. Vi bara fortsatte, reste och hämtade Billy och Loyce och reste till Shreveport.

Nästa kväll ringde jag till henne. Hon var glad och sa: “Bill, jag vill säga dig… ” (Hon är här nu och kan intyga detta.) Hon måste halta sig fram där. Gick in i rummet med sjuksköterskan och fru Norman, och tog på sig kläderna… undersökningsrocken. Doktorn kom ut, och hon klarade knappt att komma upp på britsen, tumören hängde där så stor. Och när hon… Doktorn kom in och talade med henne och han kom fram för att lyfta bort lakanet för att röra vid henne, och just innan han vidrörde henne, försvann den, och doktorn visste inte på vilken sida den hade varit.

21-3 Han sa: “Vänta ett ögonblick!” Med de upptecknade diagrammen och alla bilderna och allt annat, kunde han inte finna ett spår av den. Han undersökte henne om och om igen.

Han sa: “Jag kan nog inte förklara det, men fru Branham, den tumören är inte där.” Och hon har aldrig haft ett enda symtom av den sedan dess. Vad var det? Lägg märke till det, precis på det sätt Det blev sagt: “Innan doktorns hand kan vidröra den.”  En bråkdel av en sekund och hans hand skulle ha vidrört den. Så fullkomligt Herrens Ord är!

Ja, där är min fru, och vi är båda inför Gud. Men innan doktorns hand ens kunde vidröra hennes kropp, när han var på väg mot henne, hände något. Tumören försvann. Och de kunde inte ens… Han sa, jag tror det var, var det inte så, käraste?… “Jag vill försäkra dig igen, fru Branham”, Var det inte så han sa det? Det är rätt. “Den tumören är inte där. Du har ingen tumör.”  Vad var det? Precis exakt enligt Herrens Ord, som blev sagt. Amen. Det var femte gången. Fem är nådens tal. Ett tal för f-a-i-t-h (tro) också. Det finns inget tvivel i mitt sinne mer. Jag vet vad det tredje rycket är, och jag vet vad det åstadkommer. Var vördnadsfulla nu; bara var stilla. Stunden ska snart komma, när Gud kommer att göra några stora ting för oss.

21-7 Låt oss nu böja våra huvuden för ett ord i bön. Herre Jesus, jag har sett det på andra människor, men när det kom till min egen, kära hustru, då var det i mitt hem, Herre. Jag såg på det med mina egna ögon, kände det med mina egna händer, och jag… sexton år innan blev det också känt och uppenbarat av Dig, Herre. När något är uttalat, måste det ske. Du visade mig, Herre, så att min tillit till vad Du hade gjort för folket, och ville låta mig veta, så att jag kunde hjälpa dem. Du lät det ske i mitt eget hem. Det var det första rycket. Och nu stadfäste det tredje rycket det första rycket.

Vi är tacksamma, Fader. Förlåt oss våra tillkortakommanden. Vi är ett litet folk. Vi är outbildade, mer eller mindre ett obildat folk, men vi är så tacksamma för att vi har en stor, allsmäktig Gud Som vakar över och sörjer för oss, för vi vet inte hur vi ska ta vara på oss själva. Vi överlåter oss själva till Dig.

22-2 Nu ber jag att Du vill hjälpa mig Fader, och i detta tredje rycket, O Herre, som Du har talat om under de senaste par åren och visat genom märken på berg och så vidare, och fört fram det vidare. Nu gav jag akt på det för att se vad det var, tills det var fullständigt stadfäst. Nu ber jag Fader, att Du vill hjälpa mig att vara mer vördnadsfull inför detta än förut. Och må Du få äran, för här över denna talarstol blev det första sagt, det andra, och nu det tredje. Och det Du har sagt har hänt, precis vad Du sa. Vi tror Dig, Herre Gud.

Hjälp var och en av oss att kasta bort vår otro och vår misstänksamhet, så att vi kan stå i den Levande Gudens Närvaro och veta att samme Gud Som tog tumören från min hustru, som sitter här nu, och det är bekräftat av några inom den högsta medicinska vetenskapen vi har i landet, som undersökte den, och såg och tog bilder av den, och nu är den borta.

22-4 Du är Gud och det finns ingen annan utom Dig.  Och vi älskar Dig, därför att Du har låtit oss bli Din tjänare. Må vi tjäna Dig med allvar och respekt alla våra livsdagar. Låt det ske, Herre. Må jag kunna, och min familj och alla dessa människor, kunna vara skinande ljus, salthaltigt salt, som kan skapa en törst i andra att älska denne Jesus som har gjort så mycket för oss. När jag nu öppnar Ordet för att läsa Det, som ett litet ämne, och sedan be för de sjuka, så hjälp mig, Herre. Tala till oss och hela de sjuka, vi ber i Jesu Namn. Amen.

22-6 Skulle jag ha tid att… om jag skyndar mig och är riktigt snabb med en text här… Jag vill att ni skall läsa, (eller skriva ner eller vad ni önskar göra.) Den första finner vi i 4:e Mosebok 21:5-19. Och vi vill läsa detta:

5 “Och folket talade emot Gud och emot Mose och sade: “Varför har ni fört oss upp ur Egypten, så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ vämjes vid den usla föda vi får.” (Ängla-föda)
6 Då sände HERREN giftiga ormar bland folket, och dessa stack folket; och mycket folk i Israel blev dödat.
7 Då kom folket till Mose och sade: (Bekännelse. Lägg märke till detta.)
“Vi har syndat… (Ser ni? Det är det första för helbrägdagörelse, bekännelse först. “Vi har syndat.”)
… därmed att vi talade mot HERREN och mot dig. Bed till HERREN att han tar bort dessa ormar ifrån oss.” Och Mose bad för folket.
8 Då sade HERREN till Mose: “Gör dig en orm och sätt upp den på en stång; sedan må var och en som har blivit ormbiten se på den, så skall han bli vid liv.”
9 Då gjorde Mose en orm av koppar och satte upp den på en stång; när sedan någon hade blivit biten av en orm, såg han upp på kopparormen och blev vid liv.

23-1 Nu vill jag också läsa ett Skriftställe ifrån Sakarja 12:10.

Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta en nådens och bönens ande, så att de se upp till mig, och se vem de har stungit.
Och de skall hålla dödsklagan efter honom, såsom man håller dödsklagan efter ende sonen, och skall bittert sörja honom, såsom man sörjer sin förstfödde.

Som ämne kommer jag nu att ta detta: SE HÄN MOT JESUS, se bort från världen till Jesus. Mose gjorde ormen och här talar profeten om det senare, vad som skulle hända, när man ser hän till Jesus.

Det står i Bibeln i Jesaja 45:22, där finner vi att Gud sa:

“Se hän mot Mig… alla jordens ändar.”

Och nu när jorden har kommit till sitt slut, eller systemet på jorden har kommit till sitt slut, låt folket se mot Honom.

24-2 Nu kanske du säger: “Vi har hört detta generation efter generation. Vi har hört detta länge.” Ja det är sant. Och det har blivit predikat länge. Många predikanter har tagit just den här texten… tusentals av dem.

Men här är det jag vill fråga er ikväll under de närmaste få minuterna. Men när du ser… Frågan är: Vad är det du ser, när du ser? Vad är det du ser, när du verkligen ser? Det beror bara på vad du ser efter. Ser ni?  Nu sa Han: “Se hän mot Mig… alla jordens ändar.” Mose lyfte upp ormen, och var och en som såg, blev helad. Ja, det beror på vad du ser efter.

24-4 Jag har sett folk komma in i mötena i denna sista tid och bara förmått att sitta i mötena i omkring en eller två minuter. Det var allt de kunde stå ut med. Ser ni? De kunde inte tåla det.

Jag kommer aldrig att glömma. Jag hoppas att detta inte kastar någon skugga på någon från Iowa. När jag hade möte i Waterloo… Broder Lee Vayle han var här idag på förmiddagen. Jag vet inte om han är här ikväll eller inte. Är du här, Lee? Han var här idag på förmiddagen. Ja, där borta i inspelningsrummet… där borta. All right.

24-6 Broder Lee och jag gjorde allt vi kunde, och gav predikantförbundet en gratis frukost, bara för att komma ner och tala med dem. Broder Lee Vayle, är förstås en lärd person och teologie doktor. Han förtjänar verkligen sin doktorsgrad. Och därför försökte jag få honom att tala inför dessa lutheraner, presbyterianer och så vidare, men han sa: “Nej de väntar sig att du ska göra det.”

Ja, jag reste ned och tog mitt ämne inför dessa förkunnare, efter att alla var färdiga med att äta. Jag tog mitt ämne:

JAG VAR INTE OHÖRSAM MOT DEN HIMMELSKA SYNEN.

Knappt hade jag läst Skriftstället, förrän det var omkring två stycken som tittade, och så gick de ut genom dörren. Så, när jag började med att säga: “Liksom Paulus på sin tid, med en märklig tjänst… och nu står han inför Agrippa och säger att han inte var ohörsam mot den” då reste sig omkring två eller tre till. Och när jag kom dit att jag kunde säga någonting om texten, då var det bara omkring tre eller fyra som satt där. Allesammans hade rest sig och gått.

24-8 Orsaken till det är följande: Några kommer till ett möte, när de hör om en evangelist… sättet han klär sig på betyder något för folket. Om han inte bär den rätta sortens kläder, kan några av dem… jag hörde en psykolog säga häromdagen (dr. Narramore) en fin man, en kristen man, hans program är alltid där på KAIR… han sa: “Metoden att tala om att en man håller på att mista förståndet, är när han inte klär sig i överensstämmelse med sin ställning.”  (Ni vet, hur han måste uppträda inför offentligheten.) Det var ett tecken på att han höll på att mista förståndet. Ja, då har jag varit galen hela mitt liv då, (ser ni?) för jag har på mig overall och allting, Ser ni? Så om det ska passa ihop med min ställning, måste jag med andra ord klä mig som en präst, för att vara en präst. Jag tror inte Jesus klädde sig som en präst. Han klädde sig som en vanlig man. Han gick omkring ibland människorna han var inte någonting för kläder.

25-2 Men det är bara (ser ni?) hur mänskliga idéer, vad det åstadkommer… Hur skulle det vara med den här mannen… jag undrar vad doktorn skulle tänka om detta: när en profet i Bibeln blev befalld att ta av sig kläderna och gå naken framför folket? Han skulle verkligen varit galen, skulle han inte det? Men Gud sa till honom att göra det. En annan måste ligga på sidan i 340 månader, tror jag det var, (390 dagar – övers.) som han låg på sidan, ena sidan. Därefter vände han sig över på andra sidan och åt ur en kruka med linser som han hade gjort i ordning. Han måste gå och koka detta och blanda ihop det och äta det hela den tiden… sträcka sig efter det och få tag i en handfull och äta, medan han låg på sidan som ett tecken. Ser ni?

25-4 O, så långt folk kan komma ifrån det som verkligen är Guds Ord. De blir bara så utbildade att de utbildar sig bort från Guds Ord. När en man talar om att han har en utbildning, vet jag att det är exakt så långt han är ifrån Gud. Ser ni? En doktorsgrad… jag säger inte detta emot dr. Vayle, för han är inte den typen. Men vanligtvis när en man får en doktorsgrad, betyder det bara för mig att han är så mycket längre bort från Gud, (ser ni?) om han inte kan hålla sig till Ordet och till Gud.

25-5 Vi finner att somliga kommer för att höra sättet du talar på. När de kommer för att se, talar du om Gudomlig helbrägdagörelse och Herren. Om en man inte är representativ, ett utbildat geni, kan folk inte tåla att höra honom använda sådana ord som dialektord och liknande. De bara inte… de tänker att det är långt borta från Gud. Och när Jesus talade ett sådant enkelt språk, har det gjort professorerna förvirrade, ända tills idag, för de försöker tolka det enligt lärdomen och språket på den tiden, och det var ett språk som talades på gatan.

Ja, det är så stor skillnad bara här i våra Förenta Stater. Jag ringde från Florida till New York och måste få en dam här borta i St. Louis för att översätta mellan den där flickan från södern och flickan norrifrån. Så stor skillnad var det. Ser ni? Säkert.

26-1 Saken är den att folk ser efter de här sakerna: sättet att tala på, istället för Ordet. Ordet Som blir stadfäst, är beviset på att Det är riktigt, (ser ni?) Ordet som blir manifesterat. De kommer aldrig att se på det: Du måste ha en intellektuell föreställning för att veta… åka till seminariet för att lära dig hur man ska buga, hur man ska stå på en plats och allt sådant. O, det kunde kväva en predikant till döds som verkligen var fylld med den Helige Ande. Ja, det är intellektuellt. Och det är så det har blivit med hela denna nation. Den har fått en intellektuell föreställning om Kristus. Det är det de ser efter. Och om Kristus är i dig, måste du vara lärd, du är tvungen att vara intellektuell, för det är det de tror att Kristus är.

26-3 Och en annan sak, de utformar sina egna meningar om vad Han borde vara, (ser ni?) sin egen idé, istället för att ta det Ordet säger. Det är så det är, när de tittar och till och med ser Jesus Själv, misslyckas de med att känna igen Honom. De gjorde det på Pingstdagen. De gjorde det, när Han var här i kött. De gjorde det, när Han var i stallet. De gjorde det, när Han var på Jerusalems gator. De gjorde det, när Han var på Korset, och Han var uppfyllelsen av Ordet och ändå hade de för sig att Messias skulle komma ner i en korridor från Himmelen och sådant. De tog fel, därför att det var en intellektuell idé, och de lyckades inte se honom, fast de såg rakt på Honom.

26-4 Så är det idag. Vad ser du, när du tittar efter? Någon tittar för att se och när de tittar på Honom, tittar de för att se någon stor, intellektuell grundare av en kyrka, någon som verkligen kan få fram en troslära, som kommer att få alla människor att falla för denna troslära, det ena eller det andra. Det är detta de ser, när de tittar efter. Någon ser för att se en myt, så som Santa Claus, när de tittar. De läser Bibeln och säger: “O, det är en myt. Det är bara något som människor har skrivit.” Det är detta som de… för den uppfattning du har om Bibeln, är den du har om Honom. Ser ni? Någon tittar och ser en baby. Någon tittar och ser en kanin eller jultomten. Någon tittar och ser någon historisk bok som var igår och inte idag. Men frågan är: Vad ser du, när du tittar efter?

27-1 Så många av er som påstår att ni har den Helige Ande, tittar och ser den andra personen i en treenighet, när det inte ens är nämnt i Bibeln. Det finns inte något sådant.  Ordet TREENIGHET finns inte ens innanför Bibelns pärmar. Men ändå, när man ser på Jesus, betraktar man Honom som den tredje personen eller den andra personen i en treenighet. Och det är orsaken till att man inte kommer någonstans. Du vet vad Han sa? “Jag är Gud, och det finns ingen vid sidan av Mig.” Det beror på vad du ser efter. Om du vill få fram någon liten sorts maskotpojke, och en gammal man med skägg, och så vidare, om det är så du ser på Jesus som att Han är en person skild från Gud, så ser du fel. Du ser det inte.

Här för inte så länge sedan hade jag en fältkikare. Jag försökte att iaktta några antiloper, eller en antilop ute på marken, och min son försökte visa mig. Han är ganska mycket yngre. Så han sa: “Ta den här kikaren, pappa, det står en antilop rakt där ute.” Jag sa: “Jag kan se den med mina naturliga ögon.”  Han sa: “Ta den här kikaren.”

När jag tittade, såg jag omkring tio antiloper, för kikaren var inte inställd. Och när jag fått den inställd, blev alla tio en. Om du vill ställa in din tanke efter Guds Ord, kommer de tre att bli EN. Ser ni? Men din kyrkliga kikare blir inte rätt inställd, när du försöker göra Honom till tre. Han är EN. Ser ni?

27-5 Men det beror på vad du ser på. Vad ser du, när du verkligen ser efter? Kom ihåg att du bara kan se Honom, när du ser på Honom genom Ordet. Du kan inte se på Honom genom en handbok. Du kan inte se på Honom genom en trosbekännelse. Du kommer att se två eller tre gudar, och allt möjligt i dessa trosbekännelser. Men se på Honom genom Ordet, och du kommer att se att Han är Emmanuel: Gud gjord till kött ibland oss.

Han sa: “Jag är Gud och vid sidan av Mig, finns det ingen annan.” Han är Gud.

27-6 Jesaja såg en gång, (profeten) och när han hade sett Jesus, (mitt ämne är: ATT SE  PÅ  JESUS… SE  HÄN  MOT  JESUS) när Jesaja såg bort från världen för att se Honom, sa Han: “Jag ser en Rådgivare, en Fridsfurste, den Mäktige Guden, den Evige Fadern.” Det är vad Jesaja såg bort emot och såg. Daniel stod en gång och såg slutet av det hedniska konungadömet. Han såg den bildstod som Nebukadnessar hade drömt om. Han såg hur det ena skulle följa efter det andra, allt eftersom det gick vidare. Och när han såg för att se allt det som skulle hända vid änden, när han såg Jesus, Han var en Sten uthuggen ur berget, inte genom händer, som krossade det hedniska konungadömet.

28-1 Nebukadnessar kastade tre hebréerbarn, som trodde på Gud och stod på Hans Ord, in i den brinnande ugnen. Om de måste dö för Det, tänkte de stå för det i alla fall, bara en liten sak som att böja sina knän åt ett annat håll. Men när han såg bortåt och såg Jesus, Han var den fjärde Mannen som var i den brinnande ugnen, och det höll all hetta borta från Hans lydiga tjänare. Det var vad Nebukadnessar såg.

Hesekiel såg hän för att se Honom en gång, och Han var ett Hjul i mitten av ett hjul, högt uppe, mitt i luften. Han var Navet i hjulet som alla ekrar var fastsatta i. Amen! Det stora hjulet löpte genom tro, men det lilla Hjulet rörde sig genom Herrens kraft. Det var Denne som Hesekiel såg, när han såg hän.

28-3 Johannes Döparen såg bort över en dag, och när han gjorde det, då såg han en Duva, och en Röst som sa: “Denne är Min älskade Son, i Vilken Jag har behag att bo i.” Det var det han såg.  Sedan såg han Jesus och Gud vara samme Person, för Anden kom ner från Himmelen, likt en Duva, och Han sa: “Denne är Min älskade Son i Vilken Jag har behag att bo.”

Det var det han såg. Lägg märke till att Han identifierar Sig Själv på det sättet. När Noa såg hän för att se Honom, såg Noa Guds rättfärdiga dom komma över ett folk av denna världen som hade förkastat Hans Ord. Det var det Noa såg, när han såg hän. När Moses såg bortöver, såg han en brinnande buske. En Eldstod hade fört Sig Själv ned i en buske, och när Moses gick närmare Den sa Han: “Tag av dig dina skor för JAG ÄR.” Om du nu vill bedöma det ordet JAG ÄR. Det är imperfektum (förfluten tid), presens (nutid) och futurum (framtid).  JAG ÄR: Evig. Ser ni? JAG ÄR; han såg Denne JAG ÄR. Det var det han såg i den brinnande busken.

28-7 Israel såg på kopparormen som Mose gjorde, och såg Kristi lidande för domen för de sjuka, för vi vet att ormen talade om försoningen. Jesus var den Försoningen. “Såsom Mose upphöjde kopparormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd”, med samma syfte. Ser ni? Varför det? De hade syndat och blivit sjuka. Det var för att ta bort deras synder, och för deras sjukdomar, och det var det Jesus blev sargad för, våra överträdelser; genom Hans sår blev vi helade. Tag bort gudomligt helande från Kristus och du tar bort halva försoningen, delar den i två. Ser ni?

Vad ser du, när du ser? Ser du detta? Ser du att Han blev sargad för våra överträdelser. Genom Hans sår blev vi helade. När du ser hän, kan du se det, eller kan du bara se en sida av försoningen? Kan du se båda sidorna av den, när du ser?

Om du ser på den genom trosläran, kommer de att säga till dig att helbrägdagörelsens dagar är förbi. Men om du ser på den genom Ordet, kommer du att se att Han är den samme igår, idag, så ock i evighet.

29-3 Lärjungarna såg efter Honom, när de var på den upprörda sjön, och de såg den enda Hjälp som kunde hjälpa dem, komma.

Marta såg på Honom i en tid av död, och hon såg att Han var Uppståndelsen och Livet. Amen! I en tid av död, såg Marta, när hon tittade på Honom…  Han hade blivit förkastad av hennes folk; Han hade blivit utstött. Hon hade till och med sänt bud efter Honom, men Han kom inte till hennes bror, men när Han till slut kom, och hon gick och föll ner för Honom, så att hon kunde se på Honom, så fann hon att Han var både Uppståndelsen och Livet. Amen. Jairus gjorde det samma, en hemligt troende, en liten presbyterian, metodist, baptist, som verkligen trodde, men inte kunde komma fram på grund av att hans samfund inte ville låta honom göra detta, för då skulle han bli utstött. Men hans egen lilla dotter låg för döden och han måste gå. Men när han fann Honom, fann han att Han var Uppståndelsen och Livet. När han sände bud efter Honom, kom en budbärare springande och sa: “Besvära inte Mästaren, för flickan är redan död.”  Och hans stackars hjärta stannade nästan, men Han sa: “Sa Jag inte att om du bara trodde, skulle du få se Guds Härlighet.” När Jairus såg på Jesus, fann han att Han kunde uppväcka de döda.

29-5 De hungriga såg på Honom och fann mat till livets uppehälle. Det var naturligt. Den andligt hungrige kan se hän mot Honom och finna att Han är Livets Bröd.

Den döende tjuven såg för att se vad han kunde se, och han fann sin förlåtelse i Jesus. “Tänk på mig Herre, när Du kommer in i Ditt Konungarike”, och Jesus sa: “Idag skall du vara med Mig i Paradiset.”  Det var det han såg i sin dödsstund. De sjuka såg på Honom och såg Helbrägdagöraren. Den blinde tittade och kunde se.

Det beror på vad du nu ser på. Vad ser du på?  Petrus och Natanael såg, och de såg det utlovade Ordet från sin profet, Mose, som blev stadfäst.  “Herren er Gud skall uppresa en Profet lik mig, och Honom skall folket hålla sig till, och alla dem som inte tror Honom, och hör den Profeten, kommer att bli utrotade från folket.”

30-2 Och när Petrus gick fram i Hans närhet, sa Jesus: “Ditt namn är Simon, och du är Jonas son.” Redan då, första gången han såg på Jesus, visste han att där var uppfyllelsen av vad Guds Ord sa att Han skulle vara. Amen.

Jag undrar om du fann detsamma första gången du såg på Honom? Jag undrar om det utlovade Ordet stadfäste Sig Själv för dig, när du såg på Honom?

30-4 Så snart Natanael kom inför Jesu närvaro, lite tvivlande… Vi finner att Filippus hade gått och sagt till honom: “Kom och se vem vi har funnit”,

Och Natanael kom och sa: “Vem är det som är Han?”

Han sa: “Troligen är det Han där uppe som ber för de sjuka.”

Han banade sig väg igenom, tills han kunde få en blick på Honom. Och när han såg, sa Jesus:

“Se en rätt israelit, i vilken inte finns något svek.” Han sa: Rabbi, när lärde du känna mig?”

Han sa: “Förrän Filippus kallade på dig, när du var under trädet, såg Jag dig. “

Vad var det Natanael fann då? Han fann ut att det var Israels Konung. Han sa: “Du är Guds Son. Du är Israels Konung.” Det var det han såg, när han såg. Han fick tolkningen av Skriftstället upplyst framför sig. Han såg det; samma Skriftställe som den smorde profeten Mose hade sagt: “Han skall vara en Profet lik mig.”

30-6 Kvinnan vid brunnen fick syn på något en gång, och vad såg hon? Hon uttryckte det i staden. Hon sa: “Kom och se en Man Som har sagt mig vad jag har gjort. Är inte detta själve Messias?” När hon såg på Jesus Kristus första gången, såg hon Messias.

Folk kan se på samma sak idag och kalla Det mental telepati. De vill kalla Det spiritism, de vill kalla Det alla slags djävulska namn de kan kalla Det, för de vet inte vad de ser efter. Amen.  De förstår inte. De ser efter en trosriktning. De ser efter ett geni som kan sätta kyrkan i ordning. De ser efter flera medlemmar och misslyckas med att se den välsignade Herren Jesus Kristus i Sitt identifierade Ord. Det är riktigt.

31-1 Det beror på vad du ser efter. Om du ser efter uppfyllelsen av löftet för idag, så kommer du att se Det. Men om du ser efter någon intellektuell, någon annan person, något annat, kommer du att misslyckas med att se Det. Men när du ser på Honom genom Ordet, då förklarar Ordet Vem Han är.

Han utmanade folket på Sin tid att göra samma sak. De kunde inte se Honom. Han sa: “Ni blinda ledare av de blinda. Ni påstår att Mose är er profet. Om ni hade känt Mose, skulle ni ha känt Mig. Mose skrev om Mig.” Och de var alltför blinda för att se Det. De såg rakt på Det, och var allför blinda för att se Det.

Jag fogar in det där skenet några minuter denna förmiddag, ser ni. De ser, och vet inte vad de ser efter, därför att de har en felaktig föreställning om vad de försöker finna. Hur skulle du kunna veta vad det var du ville finna, om du inte visste vad du såg efter?

31-4 Hur skulle du kunna gå och leta efter en pumpa, om du aldrig hade sett någon och aldrig hört talas om någon? Hur skulle du kunna gå och hitta en vattenmelon, om du inte visste att det fanns något sådant, och hur den såg ut? Ja, du skulle kunna hitta en balja och tro att det var en vattenmelon. Du skulle kunna hitta något annat. Du skulle kunna hitta en kloss och tro att det var en vattenmelon. Du måste veta vad du ser efter. Det enda sätt du någonsin kommer att veta vad du kommer att… vad du ser efter… om du ser efter Jesus, ska du se på Ordet, för Han är Ordet. (Tom bit på bandet – utg.)… “de är de som vittna om Mig. “Rannsaka Skrifterna. Ni påstår att ni tror på profeterna, men ni är av er fader, djävulen. Era fäder som påstod att de trodde när Gud sände profeterna till dem, sände dem i graven. De dödade profeterna, var och en som kom. Jesus sa: “Vem av dem stenade inte era fäder? Och ni vill göra er faders gärningar.” Amen.

Rättfärdiga män, heliga män, en man som man inte kunde sätta fingret på, och ändå kallade Han dem för ormar och djävlar. Ser ni? Vad ser du efter? Om du ser efter någon from person… En del människor tror att eftersom den Helige Ande arbetar igenom dig, så måste du vara en lång, from man som går omkring och som inte ens… det är inte den Helige Ande. Gud arbetar inte genom sådana änglar, eller som de antas vara; Gud handlar genom människor. Bibeln säger: “Elias var en människa med samma natur som vi.”  Men du kunde inte vara med honom, förrän du hade sett Jesus.

32-1 Petrus och Johannes var vid den port som kallades Sköna porten och när de drog fram dem där, angående att den där mannen hade blivit helbrägdagjord, förstod de att de var okunniga, olärda, men de märkte också att de hade varit med Jesus, (ja!) därför att Hans Liv återspeglades genom dem.

32-2 Det beror på vad du ser efter. Kvinnan hade läst Bibeln. Hon visste att det var en Messias, som skulle komma och hon visste vad denne Messias skulle göra. Så snart Jesus sa till henne: “Ge mig något att dricka”, då sa hon: “Det är inte brukligt.” Han var bara en vanlig man. Om han nu hade suttit där med en stor, väldig turban på sig, och alla slags utsmyckningar på sig som någon helig person, ja, då skulle kvinnan ha sagt: “Ja, där är en präst”, och fortsatt, eller: “Där är någon sorts rabbi”, och gått vidare.

32-3 Jag såg en man, en förkunnare av något slag, som kom för att äta, dit jag gick för att äta idag. Denne man kom in och hade tillräckligt med kors och grejor på sig… Det är bra ibland att dessa män har detta. Jag tror att man bör leva ett liv. Man behöver inte ha en massa prästkläder för att bevisa vem man är. Ibland dricker de och håller på så mycket ock röker cigaretter och allting, så att de behöver bära prästkläder, så de över huvud taget vet om de är en förkunnare eller inte.

Det är riktigt. Jag ska säga er att de prästkläder en man ska bära är dopet i den Helige Ande. Det kommer att identifiera dig att du är med Jesus.

Vi finner alltså ut att det beror på vad du ser efter: Någon som är välklädd, väldigt prydlig, någon slags turban. Du kommer aldrig att se Honom, för Han var bara en vanlig människa. Gud handlar med människor. Jesus var en man. Gud var i människan och Han var Gud.

32-5 Nu finner vi att den här kvinnan, när hon såg detta mystiska tecknet, att Han kunde säga henne vad hon hade gjort som var fel, eller vad som var i hennes hjärta, då visste hon direkt att det var Messias. Så när hon såg på Jesus, såg hon Messias: Messias. Vad var Messias’ gärningar? Han skulle känna till hjärtats hemligheter. Fick du tag i det ordentligt? Jag undrar om du kommer att förstå. Om du skulle se efter Honom ikväll, vad skulle du se efter? Han skulle vara den samme. Messias är Ordet: Ordet. Och Bibeln säger i Hebréerbrevet, kapitel 4 att Guds Ord är skarpare och mer kraftigt än ett tveeggat svärd, och tränger igenom och urskiljer hjärtats tankar. Och när hon visste att Messias skulle vara detta Ord, som blivit stadfäst, och Han kunde säga henne vad som var fel med henne, då visste hon att det var Messias, inte hur Han var klädd, inte hur mycket utbildning Han hade, men genom det tecken Han visade henne, Han var Messias. När hon såg Jesus, såg hon Messias, Gud i en Människa, som det var utlovat för den smorda tidsåldern.

33-1 Men vet ni vad? Många i dessa tidsåldrar, som jag har talat om, såg aldrig detta. Många av dem såg det inte. Det är samma sak idag.

Många förstod inte vem Mose var. Många förstod inte vem Elia var. Många förstod inte… De förstod det aldrig, förrän de var borta. Då såg de det. Den otroende på Noas dagar såg bara… Vad såg otron på? Jag sade till dig vad den troende såg; låt oss nu se vad den otroende såg. På Noas tid, vad var det de otroende såg där borta, när de såg? De såg en fanatiker stövla omkring på en så kallad båt. Det var allt de såg, en galen, gammal man med långa vita polisonger, som hade förlorat förståndet och tvärt emot vetenskaplig forskning och bevis sa: “Det finns vatten där uppe.”

33-3 Ja, den stackars, gamle mannen, de tyckte synd om honom, de gick förbi honom. “Han kommer snart att bli förklarad sinnessjuk. Han har förlorat förståndet.”  Men han hade Herrens Ord. Han byggde vidare på det och Gud visade fram bevis på att floden skulle komma. Det var ett tecken för dem.

De som inte trodde Noas berättelse, vandrade vidare in i mörkret, och slutade i döden i vattnet och en helvetes grav.

Farao… han såg en gång. Vad såg han? Vad såg Farao? Han såg en fanatisk, så kallad profet med många så kallade krav på befrielse. Det var allt han såg: en som jobbade med leran, en slav som stod upp ibland folket, och sa sig vara sänd av Gud för att utföra mirakler. Ja, de tänkte att karlen hade mist… och de sa: “Låt honom rasa vidare. Han kommer att förklaras sinnessjuk efter ett tag.” Men han hade SÅ SÄGER HERREN.  De troende: Aron, Josua och många av dem, såg Gud i Mose. Och Mose hade gjort Guds gärningar. Det var orsaken till att de visste att Gud var i honom. De såg, och de såg Gud i Mose.

33-5 Den rike mannen såg, och såg precis Vem Han var, (ser ni?) men han vägrade att följa Honom, därför han älskade världens ting för mycket för att följa Jesus.

Hur många människor av detta slaget kommer att lyssna till det här ljudbandet? De behöver inte alltid vara att vara rika på pengar, nej, du kan vara rik på begär, rik på detta livets nöjen.

Hur många män, hur många unga flickor, hur många unga pojkar vill inte sälja ut sin popularitet som sexdrottning eller någon sorts Ricky med en banjo eller gitarr, som går ut och underhåller, någon slags rock’n'roll, eller någon sorts dans som de kan utföra? Hur många av dem skulle vilja göra anspråk på att få ha popularitetens rikedomar, och när de sitter i mötena och iakttar Guds Hand röra Sig och förklara Hans Ord, så avvisar de det? Hur många kommer att göra det?

34-2 Han valde sitt samfund, han kunde leva genom det. Jesus var en fanatiker för hans samfund, så han måste antingen godtaga det Jesus sa, eller också måste han godtaga…

Varför gick han inte till sin präst och sa: “Vad kan jag göra för att få Evigt Liv?” Han visste att prästen inte visste någonting om det. Så han kom till Jesus och sa: “Vad kan jag göra? Jesus sa: “Håll buden.” Han kastade det rätt tillbaka i famnen på honom.

Han sa: “Det har jag gjort. “

Han sa: “Håll buden.”

Då hade han fortfarande inte Evigt Liv, och han visste att han inte hade det.

Du kan hålla alla buden och du har fortfarande inte Evigt Liv.

Så Jesus sa: “Ja, om du vill göra det som är rätt, gå då och sälj vad du äger och ge det till de fattiga; kom sedan och följ Mig.”  Det blev för mycket för honom. Ser ni? Vi finner att han såg, och såg vem Han var, men vägrade ändå att ta emot det, och nästa gång han såg, var i helvetet, när han såg bortåt och uppåt och såg Lasarus i Abrahams sköte.

34-4 Pilatus såg en gång, när de förde fram Honom. Han hade aldrig sett Honom förut: Hans händer var bundna, blodet rann från Hans rygg, en krona av törnen var på Hans huvud. Pilatus såg och blev övertygad; därför att en häst kom galopperande nerför gatan, och en ryttare hoppade av, sprang bort och sa: “Här har er hustru sänt er ett brev.”

Och han såg på det, och hon skrev: “Pilatus, min älskade äkta man, ha inte något att göra med denne rättfärdige Man. För idag har jag lidit mycket i en dröm på grund av Honom.

Han darrade, hans knän slog emot varandra, och han sa: “Om Du är Guds Son, om Du är Konungen, varför säger Du inte ifrån? Är Du Israels Konung?”

Han sa: “Du har själv sagt det.”

Pilatus sa: “Säg oss sanningen.”

Han sa: “Till denna avslutning är Jag född.”

Och Pilatus förundrade sig. Han hade allt, alla tiggde och bad vid hans fötter.

Han sa: “Jag har makt att döda dig, och jag har makt att ge dig fri.”

Han sa: “Du har inte makt till någonting, om den inte var dig given av Min Fader.”

35-2 Ja du, han var överbevisad om att detta var mer än en människa. Han var grundligt överbevisad om att det var mer än en människa. Det var han verkligen. Men vadå? Hans politik och popularitet var för stor. Han avvisade Honom. Hans popularitet var alltför stor. Politiken, hans ställning i livet var alltför stor för att acceptera denne Fanatiker.

Undrar hur många Pilatus-ar som kommer att lyssna till detta, att din position i något samfund är alltför stor för att acceptera den verklige Herren Jesus, Som står i den ställning som Han gör i idag.

35-4 Den romerska soldaten vid korset såg på Jesus. Efter att jorden hade haft ett nervöst sammanbrott… skakad så att stenblock ramlade ner från bergen och solen gick ned mitt på dagen och blev mörk, stjärnorna kom inte fram för att ge sitt ljus. Och jorden spydde ut klippblock och ett jordskalv, sicksack-ljusen for över himmelen och rev tempelförlåten uppifrån och ner. Folk sprang och skrek, de visste inte vad som hade hänt. Den romerska soldaten som hjälpte till att spika fast Honom där, som hade stuckit svärdet genom Hans hjärta, han såg då, men det var för sent. Han såg och trodde, men det var för sent för honom att tro. Det han hade gjort, hade beseglat hans dom. Han hade kört spjutet genom Frälsarens hjärta. Det var för sent.

35-5 Jag undrar hur många romare i dag, som har gjort det samma, och kommer att göra det samma.  Du kommer kanske att se en dag, men det kan vara för sent att se. Många av idag kommer att komma in i den dagen och vara på samma sätt. De har känt till…

Broder Wood, (jag säger detta, för det är i det här budskapet,) åkte ner i går till Slider Company, det är en romersk katolik, som har det. Han åkte ner för att få lite cement till kyrkan här, och när han gjorde det, sa han vad han skulle ha det till, och mannen som var romersk-katolik sa: “Är det broder Branham?”: “Ja.” Han sa: “Jag ska bara säga en sak, när han ber, då svarar Gud.” Ser ni? Man undrar då, när de vet det, de ser stadfästelsen, att det verkligen är Evangeliet, inte jag, varje människa som representerar Kristus… Det är Ordet vi talar om, inte människan.

Det jag försöker säga är detta: De ser det klart stadfästa Ordet, så som Pilatus och resten av dem gjorde, som den romerska soldaten, men har du tänkt vänta tills det är för sent, med att göra något med det? Han skulle ha använt spjutet åt andra hållet. Dörrarna kommer att bli stängda, som det var i Noas dagar och därefter är det för sent. Du kanske vaknar upp en morgon och säger: “Jag tänker komma ur den här röran.” Vänta inte för länge. Det är bättre att du ser, och lever nu.

36-2 Luther såg bort från det katolska samfundet. Vad såg han? En Eldstod. Han såg en oavhängig församling. Wesley såg bort från det anglikanska samfundet. Han såg det samma.

Pingstvännerna såg bort från alla samfunden. Vad blev det? Ett stort, mäktigt folk.

Vad gjorde var och en av dem? När man såg bortåt och såg vad grundarna Luther, Wesley och dessa, man såg vad de gjorde och började med, så kom deras barn efter dem, de såg tillbaka dit de kom ifrån, ut från samfunden, och tog den gruppen med människor direkt tillbaka till samma röra som de kom ut ifrån.

Vad ser du på? Grundarna såg rätt, men folket som följde dem, såg tillbaka på det som grundarna kom ut ifrån, och gjorde exakt det som grundarna, de som var smorda av Gud, var emot.

Ni vet, jag måste skynda mig, för jag har en bönekö, som kommer nu, och jag vet att många av er måste resa

36-8 En dag såg jag. Jag såg Ordet som blev kött. Jag såg Alfa och Omega. Jag såg aldrig några tre, fyra eller fem, jag såg EN. Jag såg Honom som min Frälsare. Jag såg Honom, Ordet. Jag såg Honom, Ljuset. Jag såg Honom, den Mäktige Gud. Jag såg Gud i Honom. Jag såg Eldstoden. Jag såg i Honom exakt vad Bibeln sa att Han var. Jag såg att Han var Alfa och Omega, att Han var Eldstoden, Han var den samme igår, idag, så ock i evighet. Jag såg att Eldstoden sa till Johannes: “Hans aldrig sviktande Närvaro…”

(som Han sa i Johannes… där) “Hans aldrig sviktande Närvaro skall aldrig lämna dig.”

37-1 Broder, min mening ikväll… sjung den där sången:

“Se och lev, min broder, lev.

Se på Jesus nu och lev;

För det är nertecknat i Hans Ord, Halleluja!

Det är bara att du ser och lever.”

Se! Vad ser du? Ser du befrielse? Ser du vad Han är? Se på Ordet och se vad Han var, sedan ser du på samma Ord och ser att Han är den samme idag som Han var då. Han är motbilden till kopparormen i öknen. För samma orsaks skull: synd och sjukdom.

37-3 Judas såg en dag, och när han såg… Efter att han verkligen hade sett på Honom, han hade bara sett på kassan före det, penningpungen som de hade. Men en dag när han såg och såg Jesus, vet du vad han såg? Han såg att han var skyldig. Han såg att han inte var värdig att leva, och han hängde sig. En morgon, en av de största morgnarna i hela tidshistorien, (jag säger detta som avslutning) var det något som hände i Jerusalem; och plötsligt kom en grupp soldater ned till fängelset. Jag kan höra skramlet av kedjorna, höra släpandet av spjutet mot gatan.

37-5 “Vem är där inne?”  “Barabbas, han skall snart dö; han är en tjuv, han är inte bra, han är en rövare, han är en mördare; han kommer att dö.”

Vet du vad det första han sa var: “Ja, detta är alltihop för mig, jag kommer att bli avrättad nu på morgonen.”

Rätt som det var, vet du, så låser vakten upp dörren: “Stig ut, Barabbas.” Han steg ut och sa: “Ja jag antar att detta är slutet.”

Han sa: “Barabbas, du är fullständigt fri.”

“Vadå? Jag är vadå för något? Är jag fullständigt fri?”

“Du är fri”, sa jag. Barabbas sa: “Hur kan jag vara fri?”

Han sa: “Kom hit, Barabbas, se upp dit. Ser du den mannen som dör där uppe? Han tog din plats.”

38-1 Jag undrar om vi alla ikväll kunde se och se det Barabbas såg? Någon som tar vår plats. Han blev sargad för våra överträdelser, slagen för våra missgärningar; straffet var lagt på Honom, för att vi skulle få frid, och genom Hans sår blev jag helad. Du blev helad. Jag undrar om vi, de skyldiga, som skulle vara sjuka, kan se vår befrielse i Honom? Du som skulle gå till helvetet, se din frihet i Honom, ditt pass till Himmelen. Jag undrar om du kan se det Barabbas såg den dagen?

Han sa: “En liten tid och världen ser Mig inte mer, men ni skall se Mig.”

O, församling, om han då sa: “Ni ska se Mig”, är det bevis för att du kan se igen… “Ni skall se Mig, för Jag skall vara med er, ja, till och med i er, till världens ände.”

Hur ser du Honom? I Ordet. Han är Ordet. Se på Ordet och se vad löftet är, för Han är Den samme igår, idag, så ock i evighet.

38-4 Det Han var när Han vandrade i Galiléen, är det samma som Han är ikväll i Jeffersonville, det samma som Han är i Branham Tabernaklet.

Vad ser du efter för att se? En grundare? En samfundsman? Du kommer aldrig att se det i Jesus. Ser du för att se någon stor prästerlig… ? Du kommer aldrig att se det i Jesus.  Nej. Hur ser du Jesus? Genom Guds Ord, som blir uppenbarat, därför Han var det uppenbarade Guds Ord. Det Han var då, det är Han kväll, och kommer alltid att förbli det. Låt oss böja våra huvuden bara ett ögonblick. Jag skall korta av det här lite.

38-5 Herre Jesus, det är min bön, låt mig se bort från alla livets bekymmer. Herre, jag vet att vi bara är ett vanligt folk, olärda. Vi har inte mycket av denna världens ägodelar, men vi älskar Dig, Herre. Och jag talar för dessa människor. De skulle inte sitta på en plats som den här och trängas och knuffas runt i mängden och sitta och bli brännheta i värmen, eller frysa i kölden, och stå och ha med sig sina barn, och dem som är sjuka och plågade, och komma hit, om de hade kommit hit för att se något annat än Dig.

De här människorna, Herre, skulle aldrig komma hit för att se en människa. Det finns massor med människor på gatan och de ser likadana ut allihop; men de kommer för att se Den Mannen, Guds Man, denne Jesus från Nasaret i kött, som är Gud.

39-1 Fader, nu har Du sagt oss att en liten tid och världen ska inte se Dig längre. Det spelar ingen roll hur mycket de ser, de kommer aldrig se Det. Men Du sa: “Ni skall se Mig, (den sant troende) för Jag ska vara med er, ja, till och med i er, till världens ände.” Du har lovat oss, att om vi ser efter, skulle vi se. Och jag ber ikväll att Du ska uppfylla det Skriftstället för oss ikväll igen, så att vi kan se, och se Jesus göra Sig Själv känd för oss på samma sätt som Han alltid har gjort det: genom att uppfylla Sitt Ord.

Hädanefter, Herre… och jag gjorde ett uttalande innan detta, och jag har verkligen sagt dessa ting från mitt hjärta om rycken, och Du har sagt till mig detta, och nu, även om det kan tyckas så hemlighetsfullt, om vi bara kunde skärpa vårt inre medvetande och se att dessa ting inte kunde förutsägas så fullkomligt som de har blivit, om det inte verkligen kom från Gud.

39-3 Hur kunde vi se det första äga rum?

Hur kunde det andra äga rum?

Hur kunde det tredje äga rum? Hur kunde vi stå här flera månader innan det skedde och säga vad som skulle hända i Tucson, som skulle öppna de Sju Inseglen, och föra tillbaka hemligheten och uppenbara Guds dolda ting, som varit dolda sedan tidens begynnelse, och att se det både omvittnat, bevittnat och vetenskapligt bevisat.

Herre, Du är vår tillflykt och styrka. Du är allt vi har. Och jag tackar Dig för, Herre, att få vara en del av denna Din väldiga hushållning. Jag tackar Dig för att få vara en lem i Din Kropp, tillsammans med många här, som är lemmar i den Kroppen, många, ut över hela världen i olika kyrkor, som är lemmar i denna Kristi osynliga Kropp.

39-5 Var gång vi ser, ser vi Honom; ser Honom, när fåglarna sjunger; ser Honom, när solen går upp eller när den går ner; hör Honom i sångerna, lägger märke till Honom i Hans folk; ser Honom stadfästa Sitt Ord. O, Herre, Du är vår Gud. Tidigt vill vi åkalla Dig. Du är vår barmhärtige Fader. Förlåt oss för våra fel.

Herre, vi är vid ändens tid. Jag ser att dörrarna snart kommer att bli stängda, tillfällets dörrar…

Och medan det är dagsljus, och jag fortfarande kan komma in på några av dessa platser, Herre, hjälp mig att gå.

Jag börjar bli gammal, ge mig styrka, förnya min ungdom, Herre. Hjälp mig att jag kan göra något därute, nu när jag väntar på att denna mäktiga tid skall komma, som kommer att vara här. Hjälp mig, Herre, när jag reser ut, så att jag på något sätt ska kunna fånga in den där sista förutbestämda Säden, som kommer att bringa Herren Jesus tillbaka. Hjälp, o, Gud.

40-1 Och om jag lägger en grundval som någon annan ska stå på, ge, Herre, att det snart kommer att ske, att Ordet må bli fullbordat. Våra hjärtans önskan är att se Ditt Ord fullbordat. Vi älskar Dig. Vi tror Dig. Mitt i ett otroende, tvivlande folk, en generation vi har idag av detta, Herre Gud, tror vi fortfarande att Ditt Ord aldrig kommer att svikta. Vi tror att himlar och jord skall förgås, men Det skall aldrig svikta. Vi står tappert för det.

Nu, Fader, till denna lilla grupp som har väntat: Det är många sjuka här, och det kanske finns någon ofrälst här inne, folk som har blivit frälsta, och ännu inte har blivit fyllda med den Helige Ande. Herre Gud, må Du komma så på scenen genom Ditt Löftesord, så att folket kommer att skåda och se Jesus, och sedan böja sig ned och ge sina hjärtan till Honom.

Må de sjuka skåda och se att det är omöjligt för något annat att göra det, bara Gud; därför att det är Hans Löftesord. Vad vi har sagt idag, båda budskapen, må det bli stadfäst nu.

Det är alltsammans i Dina händer, Herre, och jag är i Dina händer, och församlingen är i Dina händer. Arbeta genom oss, Herre, för att ära Ditt stora Namn. O, Ende Evige, låt det ske till Guds ära. Amen.

40-4 Jag vet att det är varmt, och jag vill försöka be för de sjuka nu, och om ni bara vill ge mig omkring femton eller tjugo minuter… jag vet inte hur många kort de har gett ut, men vi ska bara börja be för de sjuka. Billy talade om för mig att han gav ut, vad var det?

All right. Han sa att han gav ut ett till hundra. Hur många har bönekort här, räck upp händerna. Det var många. Vi ska försöka komma till alla, om vi kan. Vi kan inte använda urskiljningens gåva för alla dem, förstår ni, så vi ska bara bedja. Och alla… hur många här har inte bönekort, men ni är sjuka, räck upp handen. Många.

40-5 Se här nu. Vad är det.  Ja, jag vet att vi kanske är lite sena efter tidsplanen… omkring femton minuter… Men jag vill säga detta enda. Detta skulle kunna bli skillnaden mellan att tillbringa evigheten i Himmelen eller i helvetet, förstår ni. Se här, var vördnadsfulla, var uppmärksamma, en minut, lyssna till Ordet, och se om Han fortfarande förblir Kristus. Nu känner troligen varje person här inne till mig, och det är många av er jag inte känner, för jag kommer inte hit tillräckligt länge för att lära känna er. Och många av er bor inte här i stan. Hur många är inte härifrån stan av folket här? Räck upp händerna. Ser ni? Ja, jag frågade någon nere på stan häromdagen, jag sa: “Kommer du upp någon gång?

Den personen sa: “Det är ingen idé att vi kommer. Det är så många utifrån som kommer dit att vi inte kan komma in.”

Men det är okay. Vi skall ordna ett sätt så att de kan komma in. Kom i alla fall. Lägg märke till det: De hade chansen före er. Ser ni?

41-1 Kom nu ihåg. Jag är bara er bror. Jag är säker på att ni förstår det. Jag är en människa; Han är Gud. Men Gud kan bara arbeta, och har alltid arbetat och bara arbetat genom människor. Se nu inte på mig ikväll, eller på någon annan person, men se på Jesus Kristus. Se på Skriften ikväll, vad Den lovade. Hur många av er… Jag kan bara ge alla slags Skriftställen, men hur många vill bara tro Hebréerna 13:8, att Jesus Kristus är Den Samme igår… Och hur många tror Johannes 14:12? “De gärningar som Jag gör, skall ni också göra.”  Hur många tror att Han lovade att precis det samma som Han gjorde angående att känna hjärtats tankar, skulle återkomma igen i de sista dagarna, alldeles före Hans ankomst? Vi känner till det allesammans. All right.  O, så många fler, hundratals Skriftställen, men vi känner till det.

41-2 Se nu här. Se inte för att se en förkunnare, se inte för att se en pastor, se för att se Jesus. Se inte mannen, se Jesus. När du ser, så se Honom, Om jag kunde hjälpa dig, skulle jag göra det, men det kan jag inte. Jag kan inte hjälpa dig. Jag är bara din bror, men Han är din Herre. Se hän till Honom och tro.

(Broder Branham kallar fram bönekön – utg.)

41-4 Låt oss nu böja våra huvuden – O, vänner hur är det nu? Var är vi? Vi är vid änden. Vi är vid den tiden, när något måste bli gjort, man måste säga: “Ja”, eller “Nej”.

Gud måste befinnas vara rätt eller fel. Idag har jag nu predikat två predikningar, hårt, och försökt säga er vad Han är; säga er att tiden går mot avslutningen, vad Han är, vad Han var. Och nu, när vi ser ikväll, låt oss se på Honom. Var och en nu, i Herren Jesu Kristi Namn, håll er på er plats nu; gå inte omkring. Sitt riktigt stilla, tills du blir kallad.  Låt de små barnen… Nu, om det skulle hända att jag säger: “Böj era huvuden!” så gör det med en gång, käre vän, för onda ting, så som cancer och sjukdomar, ger sig iväg och de går ut ibland folket, och kommer in i andra. Alla som tror det, och vet att det är Skriften, säg: “Amen!”

41-5 Vi finner i Bibeln att onda andar gick från en till en annan, när de blev utkastade, de försökte finna en plats. Och hur många gånger har vi inte sett detta i mötena. Folk kommer till mötena fullkomligt friska och bra; sitter där och kritiserar, och så en dag eller två efteråt, finner man dem totalt blinda, eller slagna av cancer, eller förlamade, (ser ni?) därför att de var otroende. Jag är inte ansvarig för dem, bara för de troende. Många av dem kom till institution för många år sedan, och är där fortfarande. Några kom till sin grav, bara för att de var arroganta, otroende. Det finns inte någon plats för en otroende nu. Det är plats för troende. Ha tro på Gud!

42-1 Himmelske Fader, nu är mötet Ditt. Det har varit Ditt hela tiden. Jag kan tala om Ditt Ord, men nu, från och med nu, kan jag inte tala; Du är Den Som talar nu, Herre. Låt det bli känt att Din tjänare har sagt dem sanningen. Må folket här, kanske många här är sjuka, som inte ens kommer att vara i bönekön, men Du är här ändå, Herre. Du kan helbrägdagöra där ute, precis som Du kan helbrägdagöra var som helst. Låt Ditt Ord bli känt; jag ber i Jesu Namn. Amen!

42-3 Om jag nu kan få er odelade uppmärksamhet bara ett ögonblick. Jag vill se nedöver denna bönekö; jag tror verkligen inte att jag känner en enda person. Är alla ni i bönekön obekanta för mig? Ni vet att jag inte känner er? Räck upp era händer, om ni är det. De är det! … Hur många här runt omkring vet att jag inte känner till något om er? Räck upp era händer där också. Ja visst, nittiofem procent av folket här, känner jag inte. Det är sant.

42-4 Nu är här en liten kvinna, jag har aldrig sett henne i mitt liv. Hon är en fullständig främling för mig. Ja, hon kan vara här för sjukdom; hon kan vara här för… kanske hon har gjort något. Kanske hon är här på grund av ekonomin, kanske är det problem i hemmet, kanske hon är här för någon annan, jag vet inte. Jag har ingen aning, men här är precis en bild som i Johannes Evangelium, kapitel 4: En man och en kvinna möts för första gången. Och utan tvivel, den unga kvinnan som mötte Jesus… … Han var mycket äldre än hon, för man sa att Han såg ut att vara femtio eller över femtio, och hon var troligen bara en ung, vacker kvinna som var ute vid brunnen, bara en ung flicka.

42-5 Och här igen ikväll möts två människor, ung och gammal, utan att känna varandra. Och nu står hon där. Det är en orsak till att hon är där. Jag vet inte, hon skulle kunna stå där som en bedragare. Hon skulle kunna stå där och säga något vad det är och bara se vad som kommer att hända. Om det är så, då kan ni lägga märke till vad som händer. Ser ni? Ser ni? Ja, jag känner inte damen, jag har aldrig sett henne. Hon höll upp sin hand för en stund sedan, jag var en främling för henne, och jag håller upp min hand att hon är en främling för mig; jag har aldrig sett henne.

Ja, om jag nu… bara som människa, då måste jag säga: “Damen, vad är det för fel med dig? Vad gör du här? Vad önskar du?” Och hon kunde säga: “Herr Branham, jag är här, därför att jag lider av cancer; jag lider av tuberkulos, jag lider av en tumör; eller jag har inga pengar, min man har lämnat mig, eller jag är inte gift, och min pojkvän gjorde så att… “

Hon skulle behöva tala om det för mig. Ja, och jag skulle säga: “All right. Jag skall be för dig, lägga mina händer på dig, och säga: “Herre Gud, ge denna kvinna det hon önskar. Amen. Jesus gör det.” Låta henne gå iväg. Ja, jag antar att om hon trodde det, kunde hon bli frisk. Det är helt i ordning; det har varit en tjänst i många, många år.

43-3 Men det blev utlovat att i den sista tiden, så som Ängeln, Gud Som tagit Sin boning i en mänsklig kropp, som kom fram alldeles innan Sodom brändes, och Han satt med ryggen vänd mot tältet, där Sara var, och Han talade om för Abraham vad hon tänkte i tältet: Gud i mänskligt kött, iklädd mänskliga kläder. Och det är det enda sättet Gud kan göra det på idag, det är, när Han kommer in i ditt kött (Ser ni?) och visar att Gud skulle bli manifesterad i mänskligt kött.

Jesus sa: “Som det var i Sodoms dagar, så skall det vara vid Människosonens tillkommelse.”

Vi har budbäraren, Billy Graham, och dessa där nere i Sodom, men den utvalda Församlingen tog emot budskapet och en budbärare. Ja, om den här lilla damen… om den Helige Ande… jag säger inte att Han kommer att göra det, men om Han skulle komma och tala om för mig varför du står här, eller vad du önskar, eller något du har gjort, eller något du snart skall göra. Ja, då skulle du förstå att det måste komma från någon Övernaturlig källa, för vi står bara här. Det skulle vara rätt, eller hur?

43-5 Då skulle du veta att det måste komma från en Övernaturlig Kraft. Och om Bibeln säger att Jesus gjorde samma sak, och lovade att göra det igen i den sista tiden, då skulle du tro att det var Han. Hur många skulle tro samma sak? Då skulle du se Jesus. Du skulle se Hans Ord. Nu säger du: “Är Han Ordet?”  Bibeln säger att Han är Ordet. Och Bibeln säger att Ordet urskiljer tankarna som är i hjärtat. Är det riktigt? Då kommer det att vara Ordet uttalat genom mänskliga läppar, som urskiljer tankarna. Nu kan jag inte göra det. Jag har inget sätt jag kan göra det på, (förstår ni?) för jag känner henne inte. Men Han gör det, och Han är Ordet.

Och Han är Den som kan ta våra två andar, så som kvinnan vid brunnen och Han, och blanda det och sedan gå bort och visa mig exakt vad hon är här för, vad hon har gjort, eller vad hon önskar eller någonting. Då kan jag tala det och säga det, sedan är det upp till henne.

Nu säger du kanske: “Broder Branham, kan du helbrägdagöra henne?” Nej, nej. Jag kan inte göra det. Han har redan gjort det. Genom Hans sår blev vi helade, men det är bara för att styrka hennes tro genom att låta henne få veta att om Han vet var hon har varit, och vad hon önskar: Han vet… Han vet hur Han ska ge det, och vad du kommer att vara efteråt. Är det rätt? Säkert.  Alla tror det.

44-3 Var nu riktigt vördnadsfulla.  Och ni folk där ute, utan bönekort, ni ber. Kom nu ihåg, Jesus gick igenom folkmängden en dag och en liten kvinna rörde vid Hans mantel. Och Han vände sig om och sa: “Vem rörde vid Mig?” Och Han såg ut över hela församlingen tills Han fann henne, och sade till henne att hon hade blodgång, och hennes blödning stannade från den stunden, ser ni?

Bibeln säger att Han nu är en Överstepräst som kan bli berörd, ha medlidande med våra svagheter. Är det riktigt? Jag ser ut här på broder Way som sitter här med sin hustru. Alldeles nyligen stod den mannen här, medan jag predikade, (precis som Paulus predikade hela natten en gång) Och denne mannen föll död ned mitt i församlingen och Den Helige Ande förde honom direkt tillbaka till livet igen. Han är ett vittne, (ser ni) att Jesus Kristus är den samme igår, idag, så ock till evig tid.

44-5 Hur många är det som aldrig har sett broder Way och skulle vilja se honom? Räck upp din hand. Aldrig sett honom… Broder Way, skulle du vilja stå upp? Här är mannen: föll död ner, ungefär där han sitter nu. Här är hans hustru, legitimerad sjuksköterska, som stod precis där. Han hade inte någon puls, hans ögon vände sig bakåt, och han var mörk i ansiktet… hjärtattack. Doktorn sa till honom att han hade hjärtproblem. Innan dess, för inte så länge sedan, fick jag reda på det genom urskiljningen och sade till honom att han hade hjärtproblem. Och så plötsligt stannade hans hjärta, och han föll ned och där låg han, fullständigt borta. Det är omkring sex eller åtta gånger som jag har sett Herren Jesus föra döda tillbaka.

45-1 Jag har sett Honom göra det, och Han kan göra det ikväll. Nu tar jag varje ande här inne under min kontroll, till Guds ära, i Jesu Kristi Namn. Var vördnadsfulla, var uppmärksamma. Jag vill tala med dig, damen. Jag har predikat. Förstår du? Bara för att fånga din ande, det är exakt vad jag gör. Ser du? Det finns någonting i dig, ett liv, annars skulle du inte stå där. Du skulle bara vara en gestalt som låg död, och du skulle inte ha något liv i dig. Men på grund av att det finns ett liv i det här köttet, så kontrollerar det dig. Ser du? Och nu, till och med dina tankar, och vad du tänker, orden du säger och allt, är det du lever genom. Ser du? Det är vad du är, dina ord, dina tankar och vad än du är.

45-3 Nu är vi här, troende. Den Helige Ande nu, liksom Jesus sa till kvinnan: “Ge mig att dricka.” Och när hon kom med det, sa hon: “Men Du skulle inte be mig om det. Jag är en samarit. Du är jude. Vi har inte någon gemenskap med varandra; på inget sätt, vi talar inte med varandra.” Men nu är vi båda hedningar naturligtvis. Och vi står och bara tror på Gud. Om nu Hans Ande kommer genom mig, som en gåva, och kan säga dig, så att du vet om det är rätt, eller inte, för du har levat den delen av livet, då har du en gåva att tro det. Och om du kommer att tro det, och Han kommer att tala med dig om det, då är det hela över, och det kommer att verka på var och en här.

45-4 Var nu riktigt vördnadsfulla allesammans. Kvinnan lider av något som är fel i halsen, ett halslidande. Om det är rätt, så räck upp din hand. Ja, jag har aldrig sett henne i hela mitt liv. Det är rätt. Det är det hon är här för, för att jag skulle be för hennes hals. Nu, precis då, så snart som jag sa det (eller lite innan) så var… så visste hon att det var något närvarande. Något kom nära precis då. Man kunde se sinnesrörelsen över henne, en verkligt ljuvlig känsla som… ?…

Det där Ljuset som ni ser på den där bilden… Var är du, George. Det ljuset som var på bilden hänger rakt över kvinnan, just nu. Ser ni? Det är en annan dimension. Hon är en troende, inte en som gör sig troende, hon är en troende. Nu, eftersom du är en troende, tror du att jag är Hans tjänare och profet? Det måste vara så för att veta det. Tror du Han kunde säga dig andra saker som är på ditt hjärta? All right. Här är något som du har på ditt hjärta, det är någon du ber för: barn. Tror du att Han kan säga mig vad det är för fel med det?

45-6 Det har fått en virussjukdom. Är det riktigt? Tror du att Gud kan säga mig, vem du är? Du är fru Walker. Du är inte härifrån; du är ifrån södern… Georgia. Du reser frisk hem. Jesus Kristus har helat dig. Var bara inte orolig, det är över. Gud välsigne dig, syster. Hur har du det? Här är nu en annan kvinna. Jag känner henne inte, aldrig sett henne. Hon är bara en kvinna som står här. Se nu här, jag har hållit på att predika hela tiden sedan omkring klockan åtta, och nu är den tio. Det är två timmar som jag har varit här. Den enda urskiljningen gjorde mig mer svag, än två timmars predikan. Ser ni, det är… Du kan säga: “Menar du det…” O, ja. Den kvinnan som rörde vid kanten på Hans mantel, då sa Han: “Jag märker att kraft har gått ut ur Mig”: styrka. Är det rätt? Det är så det verkar.

46-2 Här är nu en kvinna som jag aldrig har sett. Billy gick dit bort (om ni lade märke till någonting) och hämtade den pojken som vi har här med oss, George. Han är en baptistpojke. Jag vill att han ska se att det vi talar om är Gud. Hans far, familjen, är trevliga människor. De bor i Mexico, missionär, en fin man. Och hans far är sjuk också.  Jag väntar bara på att han skall komma. Ge noga akt nu, George. Den här kvinnan, nu, henne känner jag inte, jag har aldrig sett henne. Jag antar att vi är främmande för varandra. Vi känner inte varandra. Men nu, är den Helige Ande, Jesu ljuvlighet närvarande; vi är alla vittnen till det.

Om nu Herren Jesus vill uppenbara för mig någonting om dig… Om jag kunde helbrägdagöra dig, då skulle jag göra det, men jag kan inte göra det som Han redan har gjort. Det enda var om Han stod här ikväll med den kostymen på som Han gav mig, ja, Han kunde inte hela dig, för Han har redan gjort det. Genom Hans sår blev vi helade. Men det enda Han skulle göra, att förklara Sig Själv genom Ordet som Han lovade och låta dig få se att Han är den samme igår, idag och till evig tid. Och Han lovade att göra det.

46-4 Om Han nu vill använda mig till att säga dig vad du är här för, vill du då använda den tro som du har på Honom till att tro att du tar emot, det du är här för? Av allt ditt hjärta. Det är bra. Må Herren låta det ske. Jag ser att damen har något som är fel. En undersökning visade att det är ett bråck i magen. Det är riktigt. Det är sant. Ja, ett bråck i magen.

Tror du att Gud kan helbrägdagöra det där bråcket? Gud välsigne dig. Nu är du inte härifrån… det har varit en verklig uppoffring att komma hit. Det var det! Du är från Tennessee. Det är riktigt. Fru Harnes, åk hem igen; tvivla inte. Du kommer att bli helad, om du kan tro.

46-5. Damen – hur mår du? Vi är obekanta för varandra. Jag har aldrig sett dig i mitt liv, som jag vet. Det kan hända att jag har sett dig någonstans i ett möte – du kan ha sett mig, men jag känner dig inte. Gud känner dig. Tror du på mig, att jag är Hans tjänare och att Ordet som jag har predikat är sanningen? Nåväl, eftersom jag är obekant för dig och Ordet som jag har predikat, det har du trott på, så är det enda…  Någon gav dig ett kort, antingen någon av vakterna eller min son, någon gav dig ett kort. Ditt nummer blev uppropat och nu är du här. Det är allt jag vet.

Men du är här och du lider av en nervös läggning. Det plågar dig mycket. Du har någon med dig. Du har någon du ber för, det är din man. Och han har ett andligt problem, som han bara inte kan komma över – och du har ett barn som är sjukt också. Du är inte härifrån, utan du kommer norr ifrån, du är från Kanada, från Alberta. Det är riktigt. Du tror att jag är Guds profet, och tror att det jag har talat om för dig är sanningen, res hem och du kommer att ta emot, det du har fått… Tro, Gud välsigne dig, damen.

46-6. Jag är en främling för dig. Du är en främling för mig, jag känner dig inte, men Gud känner dig verkligen. Tror du att jag är Hans tjänare? Av allt ditt hjärta? Jag känner dig inte, ingenting om dig. Om jag kunde hela dig, skulle jag göra det, men det kan jag inte. Jag är ingen helbrägdagörare. Jag är bara en människa, men Han är Gud. Det är bara lite förvirrande, för det är en äldre kvinna som står mellan dig och mig. Det är någon du beder för, Ja, det är din mor, och hon lider av högt blodtryck. Och du har en njurinfektion. Det är riktigt. Tror du det? Din mor är inte här, men när du åker till henne, ta då den scarf som du har runt halsen och lägg den på din mor, och tvivla inte, och då kommer det höga blodtrycket att lämna henne och din infektion kommer att vara borta. Gå och tro nu… Tror du nu av allt ditt hjärta?

Ser ni nu. Jag ser ut över auditoriet och det ser bara ut som att det bara… det börjar bara bli liksom dimmigt där ute. “De ting som jag gör, ska ni också göra.” Han har gjort mera av detta slag precis här ikväll än Han gjorde under hela Sin livsvandring. Det är riktigt.

46-7. Nu den här damen här. En ung kvinna… Jag känner henne inte. Hon är en främling för mig, men tror du att jag är Hans tjänare?

Bara ett ögonblick nu. En man kom för mig nu, någon i auditoriet. Bara ett ögonblick nu. Någon i auditoriet, som just gick härifrån, det där Ljuset flyttade på Sig härifrån och det var en man som stod bredvid Det. Det är någonstans i auditoriet. Var bara inte oroliga, var bara vid gott mod. Låt oss gå tillbaka igen till den här kvinnan och se.

Om nu Herren Gud… Det här är sex eller sju eller någonting som har passerat genom kön under urskiljningen. Och om Herren Jesus kommer att uppenbara för mig, för den här kvinnan, vad det än är som är fel med henne, skulle det få er andra att tro av hela ert hjärta? Kan ni acceptera Kristus på den grunden? En gång borde bevisa det. Tre gånger är bekräftelse och det här är tiotusentals gånger, utan att det har varit fel en enda gång.

Du är inte här för dig själv. Du är här för en man. Och jag ser honom sitta med huvudet ner. Han röker en cigarett och du ber att cigaretterna ska lämna honom. Det är… må Herren Gud ge dig din önskan, syster. Gå och tro av hela ditt hjärta och må denna djävulska vana lämna din man, i Herren Jesu Namn.

46-8. Ditt besvär är i ryggen. Tror du att Gud kommer att göra det bra? Det gör du? All right, gå och säg: “Tack Herre.” Jag känner den här kvinnan, jag tror att det är fröken Neeses dotter, är inte det riktigt? Jag trodde att det var det. Gud välsigne dig. Ditt ryggproblem kommer att lämna dig nu och du kan gå och vara frisk. Tror du att Gud kan hela den där ledinflammationen och göra dig frisk? Gå, tala om för Honom att du tror på Honom, bara tro av allt ditt hjärta.

God dag, min herre. Tror du att Gud kan hela det där magbesväret och göra dig frisk? Bra, gå då och säg: “Tack, Herre, jag kommer att bli frisk.” Och du kommer att bli frisk. Ett till fall med ledbesvär och åldern också. Tror du att Gud kommer att göra dig frisk, om jag lägger händerna på dig? (“Han har gjort det många gånger, när du… lagt på, min broder.” – utg.) Hörde ni det? Herren välsigne min syster och ge henne befrielse ikväll Amen. Tro nu bara. Hjärtproblem, magproblem, tror du att Gud kan hela det? All right. Gå i Herren Jesu Namn. Må Han göra dig frisk.

46-9. God dag, unge man. Astmatiskt tillstånd, tror du att Gud kan hela astma? Gå och tro det. Han kommer att göra det. All right.

Diabetes. Tror du att Gud kan hela ditt blod och göra dig frisk? Gå och tro Honom och Han kommer att göra det. Tror du det av allt ditt hjärta?

Hur skulle det vara om jag inte sa någonting till dig, utan bara lade mina händer på dig, tror du att den Helige Ande är här för att göra dig frisk? Det är så det ska göras, kom hit. I Jesu Kristi Namn, må han gå och vara helad. Amen.

Kom, damen. Om jag inte sa någonting till dig, tror du att Gud skulle hela dig från de där kvinnobesvären… o ursäkta mig, Han sa det redan. Gå vidare. Gud välsigne dig. Gå, gå, tro och bliv frisk.

Tror du, min herre, av allt ditt hjärta? Gud helar hjärtproblem, eller hur, Han gör människorna friska? Jag är säker på att Han gör det, Han är Gud. Tror du det? Tror du av allt ditt hjärta? Ha tro på Gud.

En man här ute gjorde någonting för bara några minuter sedan. Jag vill finna det. Det är blod… Det är någon, en olycka eller någonting som hände, det var blödning. Det var någonstans. Mannen stod här, jag bad just. Ja, det är det. Det är en man som sitter… Ja, det är J. T. Parnell, jag känner den pojken. Du blöder invärtes, J. T. Tror du att Gud kan göra dig frisk? All right, det kommer att sluta då, J. T. Tro av allt ditt hjärta.

Den lilla damen som sitter alldeles här och tittar rakt över, hon sitter där bredvid broder Grimsley. Det är ett ljus framför henne. Du, liten vit krage… Mary, jag känner inte dig, men det är ditt namn. Du är bekymrad för ett andligt problem. Och så är du mycket nervös. Glöm det, det kommer att bli bra alltihop. Tro av allt ditt hjärta. Ha tro på Gud. Om du bara kan tro… Den lilla damen, som sitter rakt upp där borta, i den bakersta raden, över på den sidan där, hon är från Michigan, hon lider av kvinnobesvär. Tror du att Gud kan göra dig frisk? Då kan du få vad du ber om. Tror du det? Amen. Räck upp din hand och säg: “Jag tar emot det.” All right, du kan åka hem och bli frisk. Jag känner inte damen, men Gud känner henne.

46-10. Hur är det med dig här på den här båren? Du är den ende man som är invalid här, eller den ende på bår. Jag är en främling för dig. Jag känner dig inte. Gud känner dig, men jag säger nu att du är överskuggad av döden. Du har cancer. Du har kommit långt bortifrån. Du kommer från Cincinnati, här. Ditt namn är herr Hawk. Tro av allt ditt hjärta. Om du sitter där, så dör du. Tag emot Jesus Kristus och bli helad. Tror du Honom?

Stå då upp på dina fötter ut ifrån den där båren, och ta emot Kristus. Hur många här inne tror på Honom i detta ögonblick? Tror ni av hela hjärtat? Låt oss då var och en stå upp just nu. Stå upp.

Och nu, på ert eget sätt, på det sätt ni ber, lägg handen på någon bredvid er.

46-11. Var är syster Brown? Hon har suttit här och lidit av den där… Häromdagen ringde hon upp mig på telefon och hon kunde inte sträcka upp händerna. Jag såg att det var något fel med hennes blod. När jag mötte henne häromdagen, hade hon fått diabetes. Var är hon? Hon var här med fru Dauch för ett tag sedan.

All right, syster Brown, ikväll vill jag att du ska tro av allt ditt hjärta. Jag vet att du vet vad det är för fel med dig, men jag vill att du ska tro. Du kom ut från sjukhuset och kom hit (ser ni?) för att få förbön. Jag ber för dig nu. Tro, du kommer att bli frisk.

Margie, ha tro på Gud. Det kommer att sluta direkt nu; det kommer att upphöra. Han kan hela diabetes, Han kan hela dig från den där sjukdomen i magen.

46-12a All right. Lägg händerna på varandra nu, var och en, och håll bara era händer där ett ögonblick. Bara lägg händerna på varandra. Håll där. Ser ni; klockan går mot elva, många av människorna här måste köra till Tennessee och olika platser. Helt säkert har Herren Gud bevisat. Vad var det ni såg ikväll? Såg ni en människa eller såg ni Jesus? Jesus som stadfäster Sitt Ord. Dessa näsdukar som ligger här – medan den här smörjelsen är över mig, lägger jag mina händer på dessa näsdukar och ber att den Allsmäktige Gud… De sa att de tog handkläden och förkläden från Paulus’ Kropp. Här finns dessa som var döda och har blivit uppväckta. Det finns dem här som var med om olycksändelser, som var sönderslagna och är helade. Det finns… Jag ser fröken Wilson stå här, som inte för så länge sedan hade blödningar till döds av tbc som hon fick för många år sedan. Här är hon ikväll. Doktorn gav henne bara timmar att leva. Här står hon ikväll. Överallt här runt omkring: lama, blinda, krymplingar, i rullstolar och allting, de står ikväll som levande troféer. Varför är det så? Jesus Kristus lever, Han är Den Samme igår, idag, så ock i evighet.

46-12b Den här mannen som just vittnade för en stund sedan, om honom där nere som hade epilepsi, som hade haft det i alla dessa år och allting… Och det var hans enda gång på mötet, och det var nästan omkring tjugo år sedan. Han har inte haft något anfall sedan dess.

Det är en av dessa tiotusentals.

Han är en Helbrägdagörare. Amen. Han helar. Bli nu inte uppjagade. Bara se hän mot Golgata med barnslig tro. Slut ögonen och glöm att ni är i det här Tabernaklet. Slut ögonen och glöm att det finns någon runt omkring dig, och se mot Jesus och se.

Se på Jesus nu och lev.
Det är uppskrivet i Ordet, Halleluja.
Det är bara att vi ser och lever.
O, se och lev, min broder, lev.
Se på Jesus nu och lev.
Det är uppskrivet i Ordet, Halleluja.
Det är bara att du ser och lever.

Slut ögonen för människor. Slut ögonen för de ting som är runt omkring dig och se genom din tro mot Jesus Kristus och vet att Han blev sargad för dina överträdelsers skull, genom Hans sår blev du helad.

46-12c Herre Jesus, dessa människor beder, och de har händerna på varandra, och vi inser att vi står i Närvaron av den levande, uppståndne Jesus Kristus, i form av den Helige Ande, som uppenbarar för oss hemligheterna i våra hjärtan och gör våra önskningar kända för oss, och lovar oss att Han vill ge oss våra önskningar, om vi bara vill tro.

Män och kvinnor har sina händer på varandra. De ber, därför att vi är medborgare i Guds Rike. Vi är medbröder – och systrar i Jesus Kristus.

Och, Satan, vi kommer till dig med utmaningen i Herren Jesu Kristi Namn. Han är Svärdet; Han är Den som hugger bort sjukdom. Han är Den som hugger bort tvivel. Han är Segraren. Nu utmanar vi dig i Jesu Kristi Namn, att du kommer ut ur dessa människor, Satan. Guds Ord har blivit manifesterat. Det omskär, tar bort tvivel, tar bort sjukdom och kommer med fullkomlig befrielse.

Vi ber att den Helige Ande ska falla över dessa människor och ge dem trons kraft att tro att Närvaron av den allsmäktige Kristus är här nu. Ge oss det, Herre. Jag fördömer varje sjukdom. Jag fördömer alla sjukdomar. Jag fördömer all otro i Jesu Kristi Namn. Må den Helige Ande ge ära åt det jag har sagt och svepa genom denna byggnad och befria varje person i Gudomlig Närvaro. Räck upp era händer nu och prisa Honom. Jag förklarar er friska och helade i Jesu Namn.