Broder Branham besöker
  de Skandinaviska länderna.

Under flera års tid så hade William Branham fått inbjudningar och önskemål om att han skulle komma till Skandinavien för en serie av helbrägdagörelsemöten. 

I början av 1950 lade Gud på hans hjärta att det var dags. Resan började planeras. I April så lämnade en grupp bestående av Ern Baxter, Jack Moore, Gordon Lindsay, Howard Branham och William Branham USA, för att flyga till Europa. Den 6 april gick följet ombord på ett flyg med destination London. Det var Broder Branhams födelsedag. Han var nu 41 år gammal. 
Han hade inte planerat några möten i Storbritannien, det var bara ett kort stopp på resan vidare - via Paris - mot Finland.

Englands Konung, George VI led av arterioskleros, åderförkalkning och hade frågat Broder Branham om han ville bedja för honom. Han besökte Buckhingham Palace och bad för Konungen, Gud helade honom, han tillfrisknade och för första gången på många månader kunde han börja framträda offentligt igen.  

En mycket sjuk kvinna vid namn Florence Nightingale Shirlaw från Syd Afrika hade fått höra om att Broder Branham skulle befinna sig en kort tid i England, trots att hon var mycket sjuk i cancer så tog hon risken att flyga till England för att om möjligt få Broder Branham att bedja för henne. De besökte henne på hennes hotell och bad för henne, även hon tillfrisknade.  

Några dagar senare så ankom de till Paris där de var i två dagar, för att därifrån flyga vidare till Finland. Den 14 april kom de så till Helsingfors, där de möttes av flera pastorer, däribland pastor Manninen, som hade inviterat dem, och syster May Isaacson, som tjänade som deras tolk under vistelsen. Det första mötet hölls i Finlands, på den tidens största, mässhall och besöktes av  tusentals människor. Köerna utanför var långa. Efter några dagar så reste de till Kuopi som ligger i närheten av polcirkeln. Flera mäktiga under ägde rum under vistelsen i norr. Efter varje möte så låg det kryckor och käppar utanför möteslokalen – hjälpmedel som inte längre behövdes.

 
Från Finland.

En ung pojke väcktes till liv igen. 
En händelse som aldrig kommer att glömmas, var vad som inträffade under deras besök i Kuopio. Två små pojkar hade blivit överkörda av en bil. Omständigheterna kring händelsen hade visats för Broder Branham i en vision omkring två år tidligare. Han berättade offentligt om visionen för tusentals människor i USA.

En bil träffade två små pojkar som sprang ut i vägen framför den.

Den ena pojken, Kari Holma, lyftes in i bilen framför, medan den andra lyftes in i den bil där Broder Branham satt. Medan bilen satte fart mot sjukhuset, kände Broder Branham efter pojkens puls – den hade slutat slå, hjärtat hade stannat, och ingen andhämtning var igång.

Han kom ihåg visionen han hade haft, omständigheterna i den var exakt lika händelserna som nu ägde rum. Då knäböjde han i bilen och började be. De andra i bilen bad också. Fem, sex minuter senare öppnade pojken sina ögon. När pojken bars in till sjukhuset började han gråta. Ett mirakel hade ägt rum. Den andra pojken blev också helbrägdagjord. Detta är ett under som grep många. 

I Kuopio var det flera dövstumma, som talade och hörde. Det kan nämnas att de återupprepade t.o.m. engelska ord. 

Med tåg återvände de till Helsingfors igen. Fler möten arrangerades. Mötena samlade en fullsatt Mässhall. Messuhalli. Då det var väntat att hallen inte skulle rymma alla som ville komma och lyssna hade man ordnat med högtalare, så att man även från mässplanen skulle kunna lyssna till mötet inne i hallen. På detta sätt fick 10 000 tals personer tillfälle att lyssna till Guds Ords predikan och sång samt när pastor Branham på estraden bad för de sjuka. 

En man, som hade rest lång väg till mötena led av en sjukdom läkarna inte kunde förklara. Hans fötter vittrade bort utan att något organiskt fel kunnat konstateras. Pastor Branham förklarade för honom vad som felades: ”Nerverna i fötterna höll på att dö – förvissna.” Mannen medgav att han inte var frälst men ville lämna sitt hjärta åt Jesus. Han blev frälst och gick, och alla kunde se att spänsten åternvänt i fötter och ben. Några av de andra som var föremål för förbön, led av inre sjukdomar. Branham gav rätt diagnos och förklarade dem friska.  
En moder som satt med sin lilla, från födelsen dövstumma barn i famnen fick veta att Gud helade barnet. Bland synbara under hos dem som var framme till behandling kan nämnas en kvinna som blev botad från stelhet och en som blev botad från svår ledgångsreumatism. Men i salen var det oerhört många som blev helade. Också en person som låg på bår reste sig och kunde gå hem från mötet. 
En evangelist med svårartad kräfta var en av dem. Pastor Branham pekade ut en predikant i samlingen, magister Kiolo och förklarade honom helad. Han hade svårartad tbc. Han reste sig – Guds kraft mötte honom. Redan då och ännu mer vid det följande möten kunde konstateras, att ett verkligt under skett. En kvinna sjuk i cancer i sista stadiet låg på bår framme vid talarstolen. Pastor Branham uppmanade henne att resa sig i Jesu Krisni Namn. Hon gjorde det och alla som var i närheten kunde konstatera den märkliga förändring som skedde med henne. Att hon verkligen varit svårt sjuk bekräftades i mötet av den diakonissa, som fört henne till mötet. 
Flera hundra personer fick gå förbi pastor Branham och han lade händer på var och en av dem. 
Då det gäller de under som skett i mötena så kan det konstateras att helbrägdagörelsen var en verklighet för dem. 

Pastor Uriel Lindell hade under många år lidit av sockersjuka. Han blev föremål för pastor Branhams förbön och har sedan dess icke använt insulin. Om han utan Gudsingripande hade slutat med insulinbehandlingen, så hade han säkerligen inte överlevt en vecka, ty sockerprocenten var så pass hög. Men nu är han återställd och har inte behövt använda något insulin. 
En pingstevangelist, Maja Kaakirivaara, blev helad från svårartad cancer. En pastorsfru i Helsingfors hade i 20 år lidit av en svår magsjukdom. Hon blev helad.   
En liten gosse, Erkki Paasanen från Kuopio, led av tuberkler i knäskålen. Han har varit under läkarbehandling och fått sitt knä gipsat. Han måste bäras. Men efter det att pastor Branham bedit  för honom, kunde han gå. 

I sitt avskedstal till det finska folket så uttryckte pastor Branham och hans följe sin tacksamhet över den tid de fått vara i Finland. Pastor Manninen frambar mötesarrangörernas tack till pastor Branham och de övriga amerikanska pastorerna. Angående pastor Branham yttrade han, att ingen kan eller vill motstå hans person. Detta beror därpå att han älskar oss, sade pastor Manninen. Till sist tillade pastor Branham att de tecken och under som sker är ett bevis för att Jesus kommer snart. Det vi upplever nu är Guds sista kallelse till mänskligheten. Lägg märke till att det står, att då bröllopsalen ej blev fylld, fick tjänarna order att gå ut på gator och gränder och bjuda till bröllopet alla som de träffade på, halta, blinda, sjuka och lytta, så att bröllopssalen skulle bli fylld. Det är detta som sker nu. Predikanter och Herrens vittnen må vi alla akta på detta. Då det friska, det starka, de som klarar sig själva ej vill komma, då riktar Herren sin bjudning till dem som lever på livets skuggsida, sade pastor Branham. 
Pastor Branham och hans följe hann under vistelsen i Finland också med att besöka gränsen till Ryssland. 

Till Norge. 

Efter att ha tagit farväl till vännerna i Finland, så gick de ombord på ett plan som förde dem till Oslo. Där kände de att folket välkomnade dem. Med stora förväntningar emotsåg man pastor Branhams besök i Norge. Både friska och sjuka människor strömmade till från alla delar av Norge, liksom från Sverige och Danmark. 

Lika stor som förväntningen var inför mötena var besvikelsen då det genom radion meddelades, att pastor Branham inte skulle få be för sjuka. Medicinalstyrelsen förklarade sådan verksamhet för olaglig. Senare kom ett meddelande från polisen som bekräftade detta. Det var första gången som ett sådant förbud förelades i Norge. Det besked som polisen gav, var en hänvisning till en allmän polisbestämmelse men inte någon lag. Tyvärr så hade det uppstått ett motstånd i regeringen emot Den Gudomliga helbrägdagörelsens tjänst. Hälsomyndigheten hade satt foten ned, med ett förbud emot offentlig bön för de sjuka, och som besökare i Norge, så skulle Broder Branham och hans följe bli utvisade ur landet om de bröt emot det förbudet.

	Notis i tidningen Dagen torsdag 4 maj 1950.
	”Utlänningsavdelningens vid Oslo poliskammare har på norska medicinalstyrelsens anmaning beslutat förbjuda pastor William Branham att bedriva helbrägdagörelse i samband med sina predikningar under den mötesserie, som tiden 3-11 maj anordnas av Filadelfiaförsamlingen i Oslo, Församlingen kommer sannolikt att överklaga beslutet till högre rätt. Den kvacksalverilag som satts i kraft mot Branham-mötena förbjuder att ha sjuka i kö för ’behandling’. Mötesserien kommer emellertid att hållas i annonserad omfattning och såväl pastor Branham som de övriga amerikanska pastorerna kommer att medverka. Enligt vad Filadelfiaförsamlingens bidträdande föreståndare, pastor Poulsen, meddelat Dagen har polisen ingenting emot att Branham predikar – han får också gärna tala om helbrägdagörelse, men han få inte kalla upp personer på estraden och be för dem. Däremot synes det inte vara förbjudet för församlingens egna pastorer att göra så många förböner som helst. Pastor Poulsen håller för givet att församlingen kommer att ta upp den kastade handsken och föra kampen om sin religionsfrihet till ett segerrikt slut.”

Onsdag den 3 maj hölls det första mötet i Norge. Omkring 3000 människor fick plats i Filadelfiaförsamlingens sal. Flera tusen kom inte in. ”Det gör mig ont”, sade pastor Branham, ”att jag inte kan få be till Gud för de sjuka, då jag nu kommit hit för att tjäna er. Men jag förstår att myndigheterna här i Norge är emot detta och jag böjer mig för norsk lag, liksom ni måste ha gjort om ni vistades i Amerika. Jag tror emellertid inte att polisen har något emot att jag ber en kollektiv bön för er alla. ”
Branham höll därefter en mäktig väckelsepredikan. Pastor Branham uppmanade så församlingen att lägga vänstra handen på hjärtat och be Herren om helbrägdagörelse. Flertalet följde hans anmodan och man kunde både se och göra innerliga böner om hjälp från människor i nöd.

En massiv protest av folket och många förkunnare ägde rum.  Oslopolisens förbudsdekret mot William Branham väckte stort uppseende och drogs inför Folketinget genom en interpellation av högermannen, kyrkoherde H. Christi. Framstående ledare för andra kristna fraktioner i Norge slöt upp på pingstväckelsens sida i protesten mot myndigheternas godtycke. Det ansågs att den fientliga hållningen som den ateistiska pressen iakttagit påverkat polisen och läkarna.

5 maj sändes ett protestbrev till de Norska styresmakterna.

Brev til regeringen.
Helbredelse gjennom tro og ved bönn er evangelisk och dypt forankret i Jesu Kristi liv og gjerning. Til alle tider har det värt en del av vår felleskristne erfaring og har hatt sin naturlige plass i kristent liv och i religiös forkynnelse. 

Norges kristenfolk står prinsipielt samlet i denne sak, selv om synet på fremgangsmåter och detaljer skifter i de forskjellige forsamlinger og land. 

Undertegnede må beklage og protestere mot at myndighetene ved forbud, forskrifter eller på annan måte griper inn i og sensurerer den frie kristne predikantevirksomhet. En slik fremgangsmåte krenker fundamentale menneskerettighter i et fritt land og strider mot prinsippet om fri religionsutövelse. 

Vi henstiller at man öyeblikkelig opphever de restriksjoner som Oslo politikammer nylig har pålagt en kristelig predikantvirksomhet. 

Oslo, den 5 mai 1950. 

H. Asak-Christiansen, generalsekretär i Det norske baptistsamfund, Eivind Berggrav, biskor, O. Hallesby, professor, Ludvig Hope, J.B. Jarnes, Frelsearmeens sjefsekretär i Norge, nestforman i Evangelisk samfunds fellesråd, Nils Lavik, formann i Vestlandske indremisjonsforbund. Alf Lier, Dissentergingets formann, formann i metodiskirkens hovedstyre, Th. Storbye, Evangeliske predikanters broderring, Alf Bastiansen, sokneprest, Daniel Bröndeland, redaktör.

Till Sverige. 

Från Norge så gick resan vidare till Sverige. Flera möten hölls i Göteborg, ett i Jönköping, efter det var de fem dagar i Örebro. Från Örebro så gick färden vidare till Örnsköldsvik i norra Sverige. Efter det så var det dags för Stockholm. Där träffade de bl.a Lewi Pethrus.

Broder Branham och Lewi Pethrus. 

Pastor William Branham kom tillsammans med sina amerikanska följeslagare till Göteborg på lördag 6 maj. 

De lämnade Oslo tidligare än beräknat emedan Branham där nekades av myndigheterna att bedja för sjuka på ett sätt som han önskade. 

Söndag 7 maj. 
Tre möten hölls i Smyrnakyrkan, som var fylld till sista plats. Redan vid halv niotiden på söndagsmorgonen började det bildas köer utanför församlingslokalen. 
Som alltid när broder Branham predikar och bedjer för sjuka skedde det märkliga ting. Människor överlämnade sig åt Gud och sjuka blev friska som svar på bön. Stillsamt och lågmält hälsade vid kvällsmötet pastor Branham församlingen med Guds frid och uttryckte sin glädje över att han nu fick vara i Sverige. ”Vi känner att vi alla är bröder”, sade han och berättade om sin tro och om sin kallelse. 
Sedan han talat kallade han fram femton av dem som tidigare i mötet fått bönekort. ”Tror du”, sade han till den första kvinnan som kom upp på plattformen, varvid han tog henne i handen. På hennes jakande svar förklarade Branham att hon led av hjärtfel. Detta bekräftade kvinnan. ”Ert hjärtbesvär har försvunnit”, sade Branham. På liknande sätt förfor han med flera andra sjuka vilka också blev friska. 
Strax därefter pekade pastor Branham på en kvinna och sade henne att hon led av en tumör. Då hon nickade bifall härtill sade han: ”Jesus Kristus botar dig.” Till en man i mötet sade pastorn: ”Ni lider av en nervös åkomma, samt magsår, men ni har ej levt helt för Gud. Om ni lovar att vända om till Herren så skall han hela er.” Pastor Branham bad och sade honom att Gud hade botat honom. 

Måndag 8 maj. Göteborg.
Pastor Branham samtalar och beder för sjuka. Gud grep in i mångas liv. ”Jag hoppas och tror att många skall bli helade här i kväll”, började pastor Branham. ”Tag emot Jesus som din helbrägdagörare på samma sätt som din Frälsare. Du skall sedan bekänna din helbrägdagörelse på samma sätt som din frälsning.” 
Pastor Branham pekade därefter på en kvinna i församlingen och frågade: ”Tror ni på mig om jag säger vad ni lider av?” ”Ja”, svarade kvinnen. ”Ni lider av kräfta (cancer), sade pastor Branham, men i kväll får ni gå hem i Jesu namn och vara helad. ”Jag har aldrig sett er förut - ”, sade pastorn till en annan kvinna bland församlingen, ” - men ni lider av hjärtfel och ni har haft stora sorger och svårigheter. Ni är helad och allt skall läggas tillrätta för er.” 
”Jag vet att ni är en kristen och att ni läser er Bibel”, sade pastorn till en annan kvinna. ”Ni lider dock av hjärtfel”, och jag frågar: ”Tror ni att de obehagliga känslor ni förnimmer är från Gud? ”Nej”, svarade den tillfrågade. ”Gå då hem och var vid gott mod, ert hjärtfel är borta”, sade pastorn till henne. 
”Någon här i salen fick alldeles nyss ett mäktigt vidrörande av Guds kraft”, sade Branham just som han skulle kalla fram en sjuk. ”Det var någon som hade struma, ge dig tillkänna.” Mitt i samlingen sträckte en kvinna upp sin hand, och ropade: ”Det är jag.” Hon prisade Gud och var strålande lycklig. ”Ni skall icke ha något kvar av struman när ni går ut härifrån”, sade broder Branham, ”men vandra i tro.” 

Tisdag 9 maj. Göteborg.
Smyrnakyrkan var också på tisdagskvällen fylld från golv till tak. I mötets början sjöng församlingen gång på gång den amerkanska sångkören ”Genom Sitt Ord, över vår jord, verkar vår Gud idag, Under vi se, mer vill Han ge, verka o, Herre i mig.” 
Livet beror på vad man väntat sig av det, yttrade pastor Branham inledningsvis i sin predikan över Lukas Evangelium 2:25-30. Gamle Simon i templet hade fått löfte genom Den Helige Ande att han icke skulle se döden, förrän han sett Herrens smorde. Han fick löftet uppfyllt, fastän han redan nått fram till hög ålder. Den Helige Ande förde fram sin tjänare på den rätta platsen och på den rätta tiden. Den Helige Ande är densamme i dag. Om människorna tror på en Gudomlig helbrägdagörelse, så måste det finnas en hälsokälla. Vi vet att den källan finns i Jesus Kristus. Han är den eviga källan av liv. Vi tror på Gudomlig helbrägdagörelse, därför att Den Helige Ande leder oss fram till helbrägdagörelsens gåvor. 

Onsdag 10 maj. Göteborg. 
Sista mötet i Göteborg. Smyrnakyrkans lokal var full. Utanför kyrkan stod hundratals människor som inte kunde komma in. Pastor Branham beklagade att det var sista mötet han deltog uti i Göteborg. Han berättade därefter om olika helbrägdagörelser han hade varit med om under de senaste fyra åren. Han underströk att helbrägdagörelse är beredd åt alla. Men vill du gå Guds väg måste du lämna din egen väg. Det här kan endast Gud göra. Sådana under och tecken i våra dagar har inte med telepati eller magi att göra, som världsmänniskor påstår. Du kan ej lära känna Gud genom din kunskap, utan endast genom din tro, och om du förstod hur underbar Gud är, så skulle du ha större tro på Honom. Flera hundra passerade genom bönekedjan, medan församlingen sjöng lovsånger. 

Fredag den 12 maj. Jönköping.
Inte en plats var ledig i kyrkan när mötet inleddes. ”Det är Gud som är helbrägdagöraren”, sade pastor Branham, ”Inget kött kan berömma sig inför Gud.” Pastor Branham berättade därefter om sin kallelse och bad därefter från talarstolen för dem, som genom handuppräckning begärde förbön.

Broder Branham och Lewi Pethrus.

Möten i Örebro.

William Branham, Howard Branham, Gordon Lindsay, Ern Baxter och Thomas More besökte Örebro den 13-18 maj. Möten hölls i Pingstkyrkan. Många långväga tillresande, särskilt sjuka, har samlats redan vid konferensens början. Söndag 14 maj, på eftermiddagen hölls möte i Stadsparken i strålande solsken. Pastor Branham avgav ett personligt vittnesbörd om sin kallelse och verksamhet. 
Han framhöll att han är ingen ”helbrägdagörare”, ej heller fanatiker eller lögnare, som han ibland kallas. Men han har ett speciellt budskap från Gud i denna tid och han vittnade enkelt och ödmjukt om en del av de under han fått bevittna. Till sist formades hans tal till en gripande väckelse appell till orfrälsta som var med i mötet att söka Gud. En stark väckelsestämning verkade i mötet. Senare på kvällen hölls kvällsmöte. Pastor Branham talade om tron på Gud och helbrägdagörelsens inre samanhang. Från talarstolen bad han sedan för de sjuka. Han beskrev flera sjukdomar och åtskilliga blev ögonblickligen helbrgdagjorda.  

Konferensen i Örebro fortsatte under veckan. 

William Branhams uppträdande och förkunnelse har gjort ett starkt intryck. Ödmjukt, stilla och försynt har han talat enskilt och offentligt, men samtidigt har hans budskap varit ranssakande och som ett tveeggat svärd, men framfört milt och värdigt. En mäktig Andens kraft har vilat över honom, kanske alldeles särskilt när han bett för dem, som uppehållit sig omkring honom i bönekedjan. Vid flera tilfällen har han pekat ut personer i samligen, talat om deras sjukdom och tillsagt dem i Jesu namn vara friska. Påtagliga under har också skett, och en underbar atmosfär av förväntan, tillbedjan och tacksägelse har fyllt mötena. Hela tiden har den helige Ande varit mäktigt utgjuten och kraften i mötena har stegrats oavbrutet.

Hans bror, Howard Branham, har delat ut kort till de sjuka och i övrigt bistått sin bror på olika sätt. 

Howard och William Branham under besöket i Sverige 1950.

Upp till norra Sverige, Örnsköldsvik.

I Örnsköldsvik hade församlingen satt upp Kölingaredtältet med sina 3000 sittplatser som  fylldes möte efter möte. Lägg märke till alla bussarna som står uppställda bakom tältet. 

Broder Branham och hans följe ankommer till Örnsköldsvik i norra Sverige (inte långt från polcirkeln) på fredag morgon den 19 maj. De vilade under fredagen. 
Hela staden bar prägel av tältkonferensen. Bilar, bussar och tåg har tömt ut tusental efter tusental av konferensdeltagare. De kom från Sundsvall, Härnösand, Umeå, Skellefteå, Jämtland, Arjeplog och många fler platser i Sverige. Kall vind med nollgradig temperatur skrämde dem inte. En del trotsade kylan och bodde i tält. Andra får rum i hem som upplåtits. Stadens alla hotell är fullbelagda, församlingens egen kyrka har blivit logement, likaså är det med skolor, vandrahem, och kapell runt staden. Kölingaredtältet med sina 3000 sittplatser fylldes möte efter möte. Tältväggarna viktes ner och skaror på flera tusen satt utanför tältet. Under söndagen uppskattades åhörarskaran till 18000 i de tre mötena. William Branhams favoritsång, ”Tro endast Tro” har blivit Örnsköldsvikskonferensens jubelsång.

 
Inne i Kölingaredtältet. 

Pastor Branhams enkla, ödmjuka framträdande och hans förkunnelse gjorde djupt intryck. Han uttryckte sin stora glädje över att förnimma att mötets deltagare trodde på Gud. I mötet visade han även på en kvinna och sade henne, att hon under hans predikan lyssnat i tro och mottagit helbrägdagörelse. Kvinnan intygade också att pastor Branham sagt sant, då han angav vad hon led av, och överlycklig och frisk fick hon lämna mötet. En äldre man som hade svår värk i sin rygg blev också frisk. Branham talade om att han kände att mannens tro verkat till helbrägdagörelse medan predikan pågick. Ett tiotal personer fick komma upp på estraden, där pastor Branham skildrade deras sjukdomar och bad för dem. I ett fall hann pastor Branham ej börja bedja förrän kvinnan utbrast: ”Jag är frisk – Jag är frisk.” När sedan pastor Branham bad för den stora församlingen blev många helbrägdagjorda och många fick uppleva Andens dop.
Efter mötesserien i Örnsköldsvik så begav sig pastor Branham och hans följe sig till Stockholm, där pingstkonferensen inleddes.

Oliver Pethrus tolkade William Branham från Engelska till Svenska.

Pingstkonferans i Stockholm.

Pastor Lewi Pethrus hade bjudit hit broder William Branham. 

Onsdag 24 maj. 
”Guds Frid”, hälsade pastor Branham den stora skaran. Han talade mycket lågmält men på ett sätt som fängslade lyssnarna redan från första ordet. ”Jag har så ofta hört talas om Filadelfia i Stockholm”, fortsatte pastor Branham. ”Jag har hört om er enhet i Anden. När jag kom in här i kyrkan så förnam jag att det är sant det jag hört. Jag har blott en önskan, nämligen att få vara till välsignelse för eder. Vi går genom livet bara en gång. Jag vill under min vandring här gå i Hans fotspår som dog för mig på Golgata kors. 
Pastor Branham hade för avsikt att i detta möte endast tala om hur han gå tillväga i möten för de sjuka. Men hans anförande blev en mäktig predikan. Med det ena exemplet efter det andra ur Bibeln fastslog han sitt budskap. Ordets sanningar lyste i ett starkt Andens ljus, människorna lyssnade på helspänn. Det var som om talaren endast haft en enda person framför sig. Atmosfären fylldes av Guds Ande, och när pastor Branham sade: ”Jag känner att Gud är här”, så var det en påtaglig förnimmelse för hela den väldiga lyssnarskaran. 

Åhörarna ville höra mer efter två timmars predikan. När pastor Branham hade predikat i två timmar i kvällsmötet frågade han församlingen: ”Ger ni mig tio minuter till?” Blixtsnabbt flög över 3000 händer i luften till tecken på att det stora auditoriet ville höra mer. Pastor Oliver Pethrus tolkade. Vad som grep alla var den ödmjukhet med vilken pastor Branham berättade om sina upplevelser. De märkliga ting som han upplevt, en övernaturlig kallelse för en speciell uppgift, talar han om på ett sådant sätt, så att man förstår att han känner sin egen ringhet inför densamma. 

Han berättade om det fattiga hemmet i Kentucky, om sina unga föräldrar. Modern var endast 15 år och fadern 18, då William föddes. Han talade om när han som en liten sjuåring, klädd i en trasig overall med ett snöre om livet och en spik istället för knapp, fick göra sin första medvetna upplevelse av att höra Guds röst, hur han då också bl.a. fick se en syn, en brokatastrof, som många år senare gick i bokstavlig uppfyllelse. Han berättade om hur Gud hade skyddat honom från att besudla sig genom spritdrycker och tobaksbegär, hur han hörde den förunderliga rösten varje gång han var färdig att gå av den väg Gud redan i hans tidiga år stakat ut för honom. Han berättade om sin frälsning och upplevelse av Andens dop och hur han började predika evangelium. Med utomordentligt intresse lyssnade man också till hans skildring av den stund, då han genom Guds ängel blev kallad till den tjänst han nu befinner sig uti. 

Torsdag 25 maj.
Möten i Filadelfiakyrkan. Nära 4000 människor fick bevittna den gåva som Gud givit Broder Branham. Broder Branham bad för sjuka, berättade vilken sjukdom de led av, han talade om svårigheter, bekymmer och löften de sjuka hade givit Gud, han berättade t.o.m för dem var de hade varit tidligare under dagen. De sjuka svarade ja, nickade och bekräftade att det var så som Broder Branham sade. En gammal kvinna grät av glädje då hon förstod att hon hade framför sig en man som Herren sänt till hennes hjälp. Branham bad för henne med en innerlighet och värme som gjorde djupt intryck på alla. Branham såg på henne och sade: ”Lilla mamma, du har haft mycket bekymmer, men nu har Herren hjälpt dig. Gå i Frid.” 
En ung man stod framför pastor Branham. När mannen fick höra vad som fattades honom och fick veta sina tankar, blev det nästan för mycket för honom. Han överväldigades, men han ville inte bara ha hjälp för sin kropp, han ville bli döpt i den helige Ande också. Branham bad, mannen fick gå i Guds kraft. 
När han gick reste sig en kvinna i samlingen för att följa mannen in i ett rum, där pastorer skulle forsätta att bedja för honom. När hon kom tillbaka frågade pastor Branham henne: ”Tror ni mig, om jag säger vad ni lider av?” Hon nickade. Branham talade om för henne vad hon led av. Allt vad han sade stämde in precis. Alldeles överväldigad vittnade kvinnan om att det Branham hade sagt var sant. 

Fru Ashen Kavafyan och sonen Aza Rafi från Turkiet. 

Fru Ashen Kavafyan och sonen Aza Rafi hade rest från Istanbul i Turkiet. Hon hade läst om Branham, nu hade hon rest för att möta honom med sitt sjuka barn. Branham sade vad hennes barn led av, bad för gossen och överlyckliga kunde de båda gå hem. 
En dam från Amerika fick alla sina sjukdomar omtalade av Branham. När hon hörde Branham berätta på engelska om hennes liv, strålade hennes anskikte medan tron fyllde hennes hjärta. Det var en jublande människa som vittnade om att hon omedelbart kände greppet av den svåra sjukdomen lossna. 

Plötsligt vände sig Branham till en kvinna som satt långt ifrån estradren. Hon hade ett litet barn i sitt knä: ”Om jag talar om för er vad ert barn lider av, tror ni mig då”, frågade Branham. Hon bejakade frågan. Branham skildrade barnets sjukdom, kvinnan nickade bifall för varje sats Branham sade, och med tacksamhetens tårer i sina ögon mottog hon hälsningen genom Herrens tjänare att hennes baby var helbrägdad. 

Till en man sade broder Branham: ”Ni är mycket sjuk i tbc, det finns för er bara en enda väg till liv, nämlien Guds hjälp”, varefter mannen fick höra sin lidandes väg skildrad. Hans ansikte lyste av tacksamhet och glädje inför de övernatuliga ting han fick bevittna och överlycklig kunde han gå från estraden. Plötsligt vände sig pastor Branham mot ena sidopartiet: ”Ni min herre, i den grå kostymen, ni har tuberkulos, ni har vårdats för denna sjukdom, men nu har er tro hjälpt er, ni är frisk.” Mannen var överväldigad av denna upplevelse. 

Flera liknande episoder inträffade. ”Jag visste att jag skulle bli helbrägdad”, sade en sjuksyster som spontant blev tilltalad av Branham där hon satt i sin bänk. Han sade precis min sjukdom. Jag har rygglidande och är röntgenfotograferad ett tjugotal gånger. Jag har stålkorsett men nu känner jag att Herren har helat mig.” 

Likaså en ung man som led av hjärtfel. Han kände hur han blev botad när Branham bad för honom sedan han talat om sjukdomens art. Angående den man som pastor Branham utpekade och talade om att han varit under sjukhusvård för tbc, berättade pastorn för den församling mannen tillhör att det stämde precis. Förvisso är det ett tillfälle sänt av Gud genom en man som är sänd av Gud till denna stad. 

Fredag 26 maj. 
Långt innan mötet började var Filadelfiakyrkan fullsatt. 
Pastor Branham var under en märklig Andens kraft. Det är en upplevelse att se honom i sin tjänst. Då och då avbryter han sina samtal med de sjuka och håller ett litet anförande som är laddat av inspiration. Församlingen fick vara med om något mycket märkligt. Branham visade dem hur hans gåva verkade. De fick se hur hans hand svullnade upp när han ställde diagnoen på en kvinna och de fick se hur dessa tecken i hans hand upphörde då sjukdomen lämnade kvinnan. Branham omtalade för de sjuka vad de led av. De kunde bara bekräfta att det han sade var sant. En äldre dam kunde Branham i sin syn följa ända tillbaka då hon var en liten skolflicka. Han berättade för henne om hennes liv och kvinnan nickade bifallande ideligen och såg alltmer glad och häpen ut. Det var igenkännandets leende gång på gång under Branhams skildring. Det bästa var att hon fick höra att hennes sjukdom hade lämnat henne. En mor med sitt lilla barn fick komma fram och fick höra helandets ord. Flera män fick av Branham höra sin sjukdom skildrad samt blev föremål för förbön. Flera av i församlingen blev tilltalade och fick inte bara reda på vad de tänkt på stunden innan. På mångfaldigt sätt manifesterades helbrägdagörelsens gåva. 
Broder Branham berättade om alla människor som kom till hans hem i USA och bad om förbön. 
Därefter ordnades en bönekedja. En kvinna bars förbi honom på en bår. Pastor Branham stannade dem som bar samt sade till kvinnan att hon led av den och den sjukdomen och frågade henne: ”Tar du emot mig som en Guds profet?”, ”Ja”, svarade kvinnan. Pastor Branham reste upp henne och hon gick ifrån honom medan en av bärarna kom efter henne med båren på axeln. Flera som stödde sig på två käppar tog emot helbrägdagörelse, lyfte käpparna eller kastade dem ifrån sig och gick sin väg högljutt prisande Gud.

En kvinna som hade struma behövde ej gå fram till pastor Branham – ”Ni är frisk där ni står,” sade han. Hon gick med glädje tillbaka till sin plats. 

Vi har de bästa läkarna och de bästa medicinerna och de bästa sjukhus som någonsin har funnits, sade Branham sedan han bedit för en av de sjuka. Men, fortsatte han, vi har aldrig haft så mycket sjuka människor omkring oss som i vår tid. Jag högaktar läkarvetenskapen och tackar Gud för den. Men läkare och mediciner kan endast hjälpa naturen att läka. 
Men Gud kan fullständigt hela en människa, ty Gud är Skaparen. Helbrägdagörelse är liv från Gud. Din inställning till Gud avgör din helbrägdagörelse. 

Branham talade till flera personer i samlingen och förklarade vad de led av samt talade om för dem att de var friska. Glädjen var stor och lovsågen ljöd mäktig då Branham ledde skaran i bön. 
Med en mångfald träffande exempel från Bibeln slog han fast att vad som utmärkte de människor Gud har använt till något särskilt har varit en orubblig tro på Gud.

Argumentera inte, bara tro.

Källhänvisningar: 

• Tidningen Dagen och andra dagstidningar utgivna i Sverige, Finland och Norge under perioden april - maj 1950. 

• Gordon Lindsay's bok: "A Man Sent from God."

• Broder Branhams predikningar. 

Hör gärna av dig om du har minnen eller annan information från från Broder Branhams besök i Skandinavien. 




  Startsidan.